När Crackdown släpptes var den här generationen färsk. Men mycket har hänt sedan dess, inte minst inom open world. Början av 2007 var en tid innan genren hade sett varken Prototype eller Infamous. Frågan är om Crackdown 2 kan leva upp till den höjda ribban, och tillföra tillräckligt med fräscht material. Mycket är bekant, medan man satsar mycket på onlineläget. Det är meningen att vi ska puckla på varandra medan vi springer 60km/h och hoppar tio meter i luften. Det är Quake III Rocket Arena på steroider. Staden är i stort sett samma som i föregångaren, men den här gången svämmar den över av muterade zombies när solen går ner. Först kändes gator fyllda av vandrande mutanter som en lite billig gimmick, men jag måste erkänna att det är oerhört underhållande att köra en bil rätt genom klungorna i 200km/h.

Jag ser verkligen fram emot att se om man de integrerar zombiemassorna i spelets gameplay, lite som Dead Rising i storstaden. Än så länge har de inte varit mycket mer än cannon fodder, även om det varit riktigt kul och fått mig önska att Valve inkluderar bilar i nästa Left 4 Dead-DLC. Att spelets grafikmotor känns oerhört daterad och grafiken väldigt simpel är lätt att ha överseende med när man mosar 500 zombies med en lastbil utan framedrops.

Din radar i Crackdown 2 är alltid full av olika färger som representerar destinationer att ta dig till. Under mina första minuter i spelet kände jag mig nästan överväldigad av hur radarn såg ut som en Rubiks kub. Aktivera signaler, fånga orbs, hoppa mellan hustak, tävla med din bil eller säkra områden från terroriströrelsen Cell. Under vissa partier är du djupt underjord bland hundratals mutanter. Det är upp till dig att skydda generatorn medan den laddar upp, och slakta alla äckliga zombies som attackerar den. Här märks ibland vissa problem med spelets targetingsystem. Det är inte alltid lätt att välja vilken fiende du siktar in dig på. Men å andra sidan är det sällan det spelar någon större roll. Det här är långt ifrån ett taktiskt finlir.

Det var egentligen meningen att jag skulle skriva en recension av Crackdown 2 tills ebargots utgång. Men eftersom det enligt mig är onlinelspelandet som är största anledningen till att jag är intresserad av spelet, så väntar jag med det. Det har nämligen varit prompt omöjligt att hitta spelare att leka med online, så jag har varit helt bunden till att köra kampanjen ensam. Jag hoppas på att det ändras allt eftersom releasedatumet närmar sig, och jag både hittar en co-opkompis såväl som arenamotståndare. Till dess får mina intryck här duga.

Crackdown 2 är från vad jag hittills sett helt enkelt Crackdown med tusentals zombiemutanter. Jag som inte har mycket erfarenhet alls av föregångaren stör mig inte något vidare på likheterna, men skulle ändå inte råda någon att köpa spelet endast för offlinespelandet. Det är onlinelägena som kommer få de flesta att köpa det här spelet, och som kommer få Crackdown 2 att stå ut från genrens senaste tillskott. Och hur det ligger till med co-op och arenastrider får vi som sagt vänta med att se, tills jag hittat andra spelare. Om någon sitter med Crackdown 2 och är lika ensam som jag är det bara att hojta till!