Det har länge varit ett skämt inom spelbranschen att licenspel är lika med sug. Anledningen till varför det påståendet är lika aktuellt idag som för femton år sedan är för att det nästan alltid är sant. Licensspel innefattar såklart även sport- och bilspel, men när man använder vad som nästan blivit ett skällsord syftas det först och främst på spel baserade på populära varumärken inom nöjesindustrin. Oftast handlar det om ett varumärke som ska få en egen film, och att spelet är till för att backa upp den filmen. Till och med när filmen i fråga baseras på ett tv-spel (Prince of Persia) så står filmen i första rum och spelet i andra. Det är alltid filmen som prioriteras, och här har vi en stor del av problemet.

Anledningen till varför licensspel så ofta är hemska beror inte på talanglösa utvecklare eller bristande koncept. Prince of Persia-spelen har varit fantastiska förut. I första hand handlar det om tidsbrist. Spelet ska vara redo samtidigt som filmen släpps, och gärna tidigare än så. Spelen ska även följa filmens berättelse och ha med scener så att spelarna man lurat till attt att köpa dem kan ropa ”WOW DET DÄR MINNS JAG FRÅN FILMEN!” Studiorna måste sluta se spelen som PR-verktyg, och våga låta dem stå på egna ben utan att bara agera krycka åt en film på samma varumärke. Det är inte så att spelutvecklande baserat på licenser är dömda att misslyckas, det är sättet det utförs på som är dömt att misslyckas. Lyckligtvis verkar fler och fler licensinnehavare förstå det här, och jag tror det kommer leda till att spel kommer få stå på egna ben under en egen strålkastare och därmed hålla högre kvalitet när de inte är bundna till filmernas releaser och berättelse. Ta till exempel The Chronicles of Riddick: Escape From Butcher Bay. Starbreeze hade kunnat göra ett regelrätt filmlicensspel som följer filmens story och försöker återskapa vissa scener, men det hade förmodligen blivit ett sämre spel. I stället tog man sig friheten att skapa något eget, oberoende av filmen. Resultatet blev som ni vet lysande, trots att man hade en deadline att passa.

Jag förutser att färre och färre licensspel kommer suga allt eftersom utvecklarna får mer och mer frihet med både innehåll och deadline. Ett annat spel än Arkham Asylum kunde lika gärna kunnat stressats fram lagom till The Dark Knight, men i stället lät licensägarna Rocksteady skapa något eget i valfri takt. Resultatet blev som ni vet lysande. Och när Transformers: War for Cybertron släpptes helt oberoende av Michael Bays filmer lyckades spelet överraska oss rejält, och samtidigt överträffa alla andra tidigare spel baserade på varumärket. Och Ghostbusters lät inte bara spelet stå på egna ben, utan gav det mycket av det engegemang som en filmtrea skulle fått med manusförfattare och skådespelare.

Att licensinnehavare börjar förstå det här garanterar såklart inte att alla licensspel från och med nu kommer vara lika fantastiska som Riddick och Arkham Asylum. Captain America-filmen kommer till exempel ha ett spel som ska stå på egna berättelseben, men innebär det att spelet ser bra ut? Självklart inte. Men det är uppmuntrande att se några steg i rätt riktning.