Mellan åren 2002 och 2006, så var jag en så kallad student! Det vill säga att jag var inskriven vid ett universitet, för att utbilda mig, men för det mesta så söp jag ner mig!
Men att dricka mig redlös var inte det enda jag gjorde under denna period. Jag spelade även en hel del tv-spel.
I korridoren där jag hade mitt lilla rum, bodde även en god vän till mig. Vi kan kalla henne för Heggen, eftersom det är vad hon kallas för. Hon och hennes dåvarande pojkvän och jag fick upp ögonen för det här med skräck-spel tillsammans. Vi började såklart med att spela igenom Resident Evil spelen. Vilket, som ni alla förstår, var riktigt roligt och trevligt! Resident Evil och en jävla massa smågodis är en oslagbar kombination.
Men så en dag fick vi vantarna på ett spel vid namn Silent Hill! Det verkade häftigt, men vi tänkte att det aldrig skulle komma upp i samma standard som Resident Evil-serien.
Vi stoppade i skivan och startade. Jag hade fått äran att vara den som höll i handkontrollen…
…efter att ha spelat i enbart sex minuter ställer jag mig upp, kastar ifrån mig kontrollen och utbrister: Fy fan! Vad i helvete är det här!? och begav mig helt sonika in på mitt rum och låste dörren! Det dröjde en vecka innan vi fortsatte att spela…
6 minuter in, ser ni vad det var om gjorde att jag nästan bajsade på mig
