Så har vi lekt gudar i ActRaiser och hjälpt våra statsbor med att bli kvitt sina plågoandar. Anders har traskat vidare i Final Fantasy VII och börjar få veta mer och mer om Clouds mystiska förflutna.
Musikpaus
Retroresan: Robust, gedigen och ordentlig (Actraiser klart, Cobra Triangle start)
Bra avsnitt, men räknas inte Samsons redaktörsposition på Gameplayer som att vara ”speljournalist”?
Keep on the strong work going good or die while trying hard.
Du nämnde ett youtubeklipp med väldigt vacker grafik ifrån Final fantasy 7.
Skulle du kunna länka till det så jag får se hur snyggt det var?
Keep on gaming the battlegrounds of epicness or have a long tail of sadness.
Åh vad spännande att ni ska in i den läckra kobratriangeln och härja! Minns att jag köpte spelet efter att det blivit hypat i en engelskspråkig tidning som min pappa hade köpt till mig som tröst efter ett tandläkarbesök. Väl hemma från leksaksaffären blev jag dock omåttligt besviken. Så besviken att jag senare bytte bort spelet mot en skateboard. Ska bli kul att höra vad ni tycker.
Tidsepoken i allmänhet och Rare i synnerhet får mig att tänka på snake rattle & roll (som för övrigt också följde med i bytet). Kan det vara någonting för ett framtida avsnitt? Det är ju en isometrisk pärla om något. En isometrisk pärla med ormar i – Brunlöf skulle älska det.
Tack för bra avsnitt förresten. Särskilt sagostunden som i många fall överträffar referensmaterialet.
@Peter:
Ytterligare ett bra avsnitt. Är lite nyfiken på hur många lyssnare ni har egentligen. Är det något som ni vet? Hur stor del Sverige täcker ni. 😉
Keep the keeping up of the good work of travelling through time on an epic journey, going.
Avsnittet:
Damn, jag name-droppas all over the place. Som EttGlasVatten sade, den kärlek och engagemang som ni visar åt era lyssnare är fantastiskt och en med största möjlighet del av anledningen som att ni faktiskt har så lojala och positiva lyssnare som ni har. Vi älskar er och så länge ni älskar oss tillbaka så ser jag inte att det kommer att ändras. Skönt dock att en speljournalist vet om att de faktiskt bara är gamers som råkar ha fått ett medium att föra sin gospel till massorna. Inte för att ta något från de som är speljournalister, men det finns icke-journalister som skrivit bättre artiklar än de som gjort det professionellt. Kudos till att ni får göra vad ni älskar och får betalt för det – iaf förutsätter jag att alla speljournalister gör vad de älskar, annars finns det folk på kö som vill ha er plats – men det är inte som att ni sitter inne på något som andra gamers inte gör. Förutom möjligen en utbildning i kommunikation, retorik, pedagogik, media och/eller Svenska. Som sagt, jag är glada för er att ni lyckats, men som personer som spelar TV-spel så förstår jag inte vad ni skulle ha utöver övriga gamers. Om det är något jag missat så får ni gärna rätta mig.
Men men, för ett snabbt tillfälle mellan lördag och söndag, innan det var dags att däcka, så hann jag bannemig med att åka en station eller två på veckans Retroresa.
Cobra (maddafaggin) Triangle
– Presentation
Grafik:
Tråkig palett, men grafiken är ”välgjord och genomtänkt” då man ser och förstår vad allting är utan att tveka eller behöva fundera.
Ljud:
Känns inte som att man utnyttjar något av vad som finns tillgängligt. Musiken är väl ganska catchy, iaf temalåten, men den innehåller ett oerhört kort spektrum. Lite mer musik under själva banorna hade inte skadat heller.
Ljudeffekterna finner jag ganska tråkiga också, men de känns inte jobbiga, inte ens motorljudet då det varvar när man går i och ur vattnet. Funktionellt, men det är som att äta torrt knäckebröd för att det är mat. Funktionen, att få mat i magen, är uppfylld, men det är inte som att man vill göra en vana utav det.
– Spelglädje
Kontroll:
Här anser jag att spelet största brist är. Tyvärr så är det ju faktiskt ”realistiskt” att den är som den är. Det är inte av felaktig design som den reagerar som den gör, det är faktiskt meningen. Denna design var det som gjorde spelets bossar svåra öht. Tänk er t.ex. Cobra Triangles bossar mot ett Gradius-skepp? Det hade inte ens varit värt att kalla det miniboss.
Svårighetsgrad:
Lätt, lätt, lätt, lätt, HOLY CRAP! Helt plötsligt känns det som att spelet blir väldigt svårt. Sedan är det lika lätt igen. Och det fortsätter på det här sättet, det är inte ett genomsnittligt svårt spel, men topparna gör att spelet är långt ifrån gratis. Och varför? Just för att kontrollen är skapad som den är. Båtens momentum är den spelmekaniken som man måste överkomma och bemästra. Att vara där du skall vara när du vill vara det är vad du försöker ådstakomma, inte att besegra en motståndare.
Återbesök:
jag har fina minnen från detta spel och jag minns det som mycket svårare än vad jag upplevde det denna vända. Utan att ens försöka tog jag mig igenom ett 20-tal av de 25 banorna. Detta får mig att vidare fundera på om att massornas utrop att spel var svårare förut kanske inte är annat än gamla gamers som kallar nya skolan för whipper-snapper och berättar historier om att på vår tid, när vi blev skadade, så fick vi inte tillbaka hälsan förrän vi plockade upp ett medkit. Och vi hade inga nedladdningstjänser, vi var tvungna att vandra 5mil i uppförsbacke åt båda hållen i snö för att köpa våra gigantiska kassetter.
Även om det var kul att se en gammal vän så har åren inte varit snäll mot denne och jag undrar om det inte hade varit bättre om denna bekantsap endast bestått av minnen.
Jag ser fram emot att höra vad ni har att säga om spelet och hoppas att jag skall hinna följa med åtminstonde en snabbis på nästa resa också.
(alla stavfel, dubbeltecken och övriga fel attributeras till det lilla tangentbordet på en Eee 901)
Blev klar med Act Raiser på min egen lista för någon dag sedan och jag måste erkänna att sista bossen gav mig ganska stora problem. Minotauren och isdraken klarade jag aldrig utan att ta till magi och allra sista bossen tog det ovanligt lång tid för mig att lista ut, kom inte ihåg mönstret alls från tidigare omgångar.
När jag väl klarade honom så hade jag 1 HP kvar och det sista jag gjorde var en manöver som visade mig hur jag antagligen kunde ha klarat mig oerhört mycket bättre.