Så har vi slagit oss fram genom Streets of Rage 2, Samson har besökt Göteborg och Retrospelsmässan medan Anders traskat vidare i Final Fantasy VII (och har varit med om den där scenen). Samson hälsar också ett jättestort tack till Niddeigbg som var världens bussigaste och lotsade Samson i Götet samt erbjöd logi och trevligt sällskap.
Länkar
Musikpaus
Simon Viklund – Bionic Commando Rearmed (main theme)
Retroresan: Väldigt vackert nästan (Streets of Rage 2 klart, Actraiser start)
Keep going starkt and go on fighting the game of the förgångna. You rock fläskpannkaka and are so åsm!
Underbart program.
Jag håller också helt med alla andra när det gäller att Anders måste spela
Chrono Trigger. Jag har själv bara spelat någon timme, tills det där enorma flygande fortet av någon anledning dyker upp i alla tidsåldrar, men det spelet är helt jefla åsome.
Keep up the good trying or die working!
/Kalle T. Andersson.
Åh, jag kan ju göra lite smygreklam på mitt freeware plattformsspel i retrostil.
http://www.yoyogames.com/games/120018-ninja-fortress
http://gamejolt.com/freeware/games/platformer/ninja-fortress/1939/
När det begav sig ansåg jag att Street of Rage 2 var överlägset allt annat i beat em up-genren men blev negativt överraskad när jag för inte så länge sen införskaffade Live Arcade-versionen. Mycket av charmen med spelet var co-op-läget och idag när var och var annat spel innehåller ett sånt spelläge känns det inte så spännande längre. Men jag tycker å andra sidan inte att Turtles in Time är så värst bra idag heller.
Jag tycker ni inte skall göra ett hatavsnitt mest för att ni är som en perfekt balans mellan Happy Video Game nerd(Yang) och Angry Video Game nerd(Yin). Om ni gör ett hatavsnitt så tippar vågen över.
Yūzō Koshiro jag hade ingen aning om han men om det är kvantitet han jobbar efter så blir det nog ofta ”hit or miss”.
Jag hann inte spela klart Streets of Rage 2 men spelet jag jämför alla beat’em’up är Final Fight mest för att jag spelade det först men jag tycker Turtles in time är ett mycket bra spel. Jag håller med att det stora i det här spelen är när man spelar coop. Det är därför jag älskade GoldenEye för att jag brukade spela 4 spelare multiplayer i GoldenEye. Det blev en riktigt skön stämning när man samlas.
Ahhhh! Du påminde mig om ”Fist of the North Star” jag tycker det är en så dålig anime/manga så att den är bra .
Varför lämna pizza i kylen när man kan frysa den? Den skulle ha hållit mycket bättre. Min regel är alltid att frysa leftorers oavsett hur länge jag skall sparas.
Jag tog mig ända till Mideet med tinybroncon och jag blev alldeles för overpowered resten av spelet.
”Scenen” är något som förändrade i.a.f. mitt sätt att se på spel. Dessutom tyckte jag att du berättade det med sådan känsla att jag började gråta igen.(det kom ytterligare en tår även fast jag har sett den 4-5 ggr innan) Det är det sorgligaste jag har någonsin sett. Tänk att komma hela vägen till Aeris och sedan se henne bli dödad.
Jag skulle säga att skiva 1 är längst i FF7 i.a.f. så känns den längst.
Enemy Skill materia gjorde jag full med hjälp av Manipulate materian. Jag älskar att göra ”Bad Breath” ifrån Marlboros. Sedan är Angel Whisper en mycket bra enemy skill fast man får den ganska sent i spelet.
Jag tycker att ni skall göra en specialare som ni kallar för Framtidsresan.
Då kan ni låtsas att ni spelat ett spel ifrån framtiden. Och berätta om det. Hur bra det är och vad för teknik och grafik det kommer att vara då.
Det skulle bli helhäftigt för då får ni i princip komma på ett helt eget spel och ni kan hitta på att man spelare genom att sväva i luften eller nånting.
Helhäftigt skulle det bli tycker jag.
Härligt avsnitt och kul att ni inte sågade idén om Oscarina of Time ända nere vid fotknölarna i alla fall. Tack även för tips om kontroll.
Keep the keeping of going strong, going.
Ni som är Streets Of Rage 2 fans får gärna kolla in min remix av ”the bridge” som jag bäddat in i en video. Mer kommer inom snar framtid 🙂
Jag vet inte om ni behöver bemöda er med Ocarina of Time-avsnittet, eftersom ni redan nu sågar Streets of Rage 2 vid fotknölarna. 🙁
Det går väl inte att argumentera i smakfrågor, och självklart är jag inte opartisk eftersom jag har många väldigt positiva minnen från det här spelet (likaså dess föregångare och uppföljare), men jag blev ärligt talat ganska chockad över hur negativa saker ni hade att säga om det. Att spelet är lite slött kan jag gå med på (trean är markant bättre på den punkten), men annars känner jag verkligen inte igen mig i någon av er kritik. Designen är klockren, den representerar mycket riktigt allt som var coolt i början av 90-talet – punkare, pastellfärger, robotar, ninjor, neonljus, motocross, wrestlare och diverse andra saker – och jag som var där kan intyga att det var precis hur coolt som helst. Jag skulle dock hävda att designen i mångt och mycket står sig alldeles utmärkt än idag.
Att djupledsrörelserna eller svårträffade fiender skulle vara ett så enormt problem har jag heller aldrig upplevt, i alla fall inte mer än i andra spel i genren. Överlag tycker jag spelkontrollen är fantastisk, antalet olika moves man har till sitt förfogande och sätten man kan angripa fiender på är långt större än i mer eller mindre samtliga samtida (konsol-) beat ’em ups, inte minst Turtles-spelen.
Av alla saker att klaga på i det här spelet så chockade mig dock inget så mycket som er sågning av musiken! Yuzo Koshiro har alltid varit en av mina absoluta favoritkompositörer av spelmusik, i stort sett helt baserat på musiken till det här spelet. Jag vidhåller att SOR2 har det bästa spelsoundtracket genom tiderna (Street Fighter II på en väldigt knapp andraplats, därefter blir det luddigare), och det första exemplet man tar fram när någon oupplyst själ hävdar att ”Mega Driven hade dåligt ljud”. Koshiro utnyttjar MD:ns FM-syntes till perfektion med musik som inte bara låter underbar, den hade heller aldrig kunnat återskapas med samma sound till någon annan konsolhårdvara. Tunga basgångar, sköna trummor, underbara syntljud, och för all del riktigt sköna ljudeffekter. Kompositionerna sitter som en smäck, underbara trallbara melodier som dels funkar på egen hand, men framför allt passar perfekt till respektive miljö och förhöjer stämningen nåt otroligt. Att spela det här spelet utan ljud vore att gå miste om halva spelupplevelsen.
Tja, som ni hör har jag för egen del mer eller mindre bara positiva saker att säga om det här spelet, så mina kommentarer är väl troligen minst lika främmande för er som era var för mig. Men er sågning smärtar väl dessutom lite extra eftersom ni tydligen har åtminstone någon slags uppskattning för genren – hade ni hört till gruppen som aldrig begripit er på beat ’em ups så hade jag kanske inte brytt mig lika mycket, men att ni har mage att hävda att Turtles in Time och inte minst Castle Crashers (som är extremt repetitvt och enformigt) skulle vara så mycket bättre gör mig onekligen lite ledsen i ögat. 🙁
Håller med ovanstående om att det här var oväntat neggigt, speciellt efter att ha hört eran ganska nostalgiska hyllning till Turtles in Time. SoR2 bjuder på både mer djup och högre utmaning än konkurrenterna, så jag tycker estetiken får vara hur fast i sin tid den vill (vilken TiT ju också är i lika hög grad). Håller med om en sak; alla karaktärer borde ha haft ett ordentligt dash-move. Men det har de i uppföljaren.