Under den gångna veckan har jag för första gången någonsin bekantat mig med Sega Game Gear, den bärbara konsolen som en gång i tiden gick upp mot Nintendos Gameboy. Jag tror att alla som läser den här bloggen vet hur det gick i den striden.
Jag gillar dock maskinen skarpt och det är lite jobbigt att jag nu måste lämna tillbaka den. Den tiden ute i solen som vi hade tillsammans var förvisso rätt kort med tanke på konsolens batteritid, men likvida trevlig. Så jag började ju mer och mer fundera varför det inte gick så bra för Sega och deras bärbara karriär.
Sen slog det mig att vi har en nuvarande konsol som sitter på en liknande känsla. Sony Playstation Portable har faktiskt hemskt mycket likheter med Game Gear. De har båda gått upp mot Nintendo, båda har varit dyrare och rent tekniskt mer avancerade än Nintendos maskin. Ändå har de båda förlorat, även om Sony har varit betydligt mer framgångsrik än Sega på bärbart så har PSP inget att komma med mot alla de DS-maskiner som spridit ut sig i världen. Jag vill gärna tro att det är något mer som spelar in här än att Nintendo alltid haft den billigare maskinen.
Och den slutgiltiga likheten mellan Sega Game Gear och Sony PSP är ändå att de båda konsolerna försökte göra en stationär spelupplevelse på ett bärbart format. Game Gear var i grund och botten ett Master System som du kunde bära (eller släpa) med dig. Den var faktiskt än mer avancerad än hemkonsolen, då maskinen hade en större färgpalett och därmed kunde visa fler färger. Sony har försökt göra exakt samma sak med sin PSP, då man marknadsförde maskinen som en bärbar Playstation 2, och framförallt med spel som man normalt sett ser på en hemkonsol, med God of War, Metal Gear och Ratchet & Clank som exempel. Det lät till en början jävligt coolt och häftigt, men i praktiken är det väldigt sällan som jag inte känt att jag hellre suttit i soffan och spelat på min tv.
Nintendo har dock alltid förstått att en bärbar maskin bör hålla en bärbar upplevelse och inget annat. Visst finns det undantag, men i regel följer samtliga av Nintendos bärbara spel samma recept; enkelt att plocka upp, lättsamt och lättillgängligt. Jag tror de har vunnit mycket, om inte allt, på det.
Nu med E3 på ingång så spekuleras det mycket i hur Sony ska rädda sitt sjunkande PSP-skepp. Jag tror inte att lösningen ligger i att släppa ytterligare ett God of War eller Metal Gear till maskinen. Jag tror att ett spel på PSP bör vara en bärbar upplevelse på ett bärbart format.
Håller helt med! Jag har aldrig orkat med längre spel på bärbara konsoler, när jag väl har tid till att spela så är jag hemma, och då väljer man ju hellre att spela på TVn. Sitter man på tåg/buss eller liknande har jag aldrig ro att sätta mig in i spel heller, då spelar jag hellre spel som Angry Birds eller Doodle Jump på min iPhone.
Äger en både en DS och PSP, men har aldrig spelat så mkt spel på bärbart som jag gör på min iPhone! Billiga, lätt-tillgängliga och roliga spel! Uppstickaren jag tror spelbolagen komma ha problem med i framtiden.
Du har mycket rätt i det du säger, men jag måste ändå påpeka att Nintendo lanserade DS ”phat” med Super Mario 64 DS, men ändå sålde slut i affärerna från start.