”Ah men!!!! Om inte jag får spela klart den här banan, då tänker inte jag låsa upp några mera achivementspoäng åt dig!!!!!”

Precis så kan det låta hemma hos mig, en vanlig eftermiddag vid middagstid och det är dags att stänga av tv-spelet för att få i sig en redig och nyttig måltid.

Detta är något som nioåringen, nio gånger av tio, inte alls tycker är någon kul idé.

Nu kanske ni tror att detta inlägg ska handla om barnuppfostran, och vad man som förälder kan göra med barn som vägrar låsa upp achivementspoäng åt sin trötta pappa?

Men då tror ni fel!

Sådana här scener får mig att fundera och reflektera över hur fruktansvärt mera häftiga och roliga saker barn av idag, har att bli arga över, när deras föräldrar vill att de skall sluta upp med dessa aktiviteter, för att äta middag, duscha, göra läxor eller gå och sova!

Så jag tänkte göra en jämförelse mellan mina erfarenheter och de erfarenheter den nioåriga tv-spelsnörden här hemma hittils har skaffat sig!

Min första kontakt med det här med tv-spel innefattar en beige heltäckningsmatta, jag sittandes på den med min vänner Forsis och Icken, spelandes Bump n’ Jump på ett Intellivison! Jag var runt 6  år gammal.

Åttaåringens första kontakt, han var då 2,5 år,  var att han fick sitta med mig, när jag spelade igenom The Legend Of Zelda – Windwaker, plus eget knapprande på GameCube kontrollen med MarioKart – Doubledash snurrandes i lådan!

När jag var i hans ålder hade jag ett NES och två Game & Watch att utveckla min finmotorik på!
Han, å andra sidan, lever under samma tak som ett, Wii, ett GameCube, ett N64, ett X-box 360 och två DS och snart även ett PS3.

Jag gick vidare från NES:et och Game & Watchen, till ett Game Boy och ett Mega Drive. Det byttes sedan ut mot ett Super Nintendo som sedan blev åsidosatt för ett Playstation! Det som följde efter det i konsolväg är de som är nämnda här ovan!
Vad som kommer bli nästa steg för åttaåringen kan man ju fundera på, med tanke på hur spel och spelande har utvecklas under mina verksamma år, och med både Natal och Sonys magiska pinne på gång!

Är jag avundsjuk?

Inte alls!

Bump n’ Jump var ett jävligt bra spel! 😉