Redan när man som liten grabb gick i småskolan ingav det det lite mer respekt att ha klarat av vissa spel, eller att ha gjort det på kortast tid, eller utan att ha förlorat ett endast liv!
Då fanns det inget som hette achivements eller trophies, men istället kunde man, om man hade lyckats klara av ett spel, dela med sig av de lösenord man samlat på sig under spelets gång, eller berätta om olika tips och trix för att klara av den eller den bossen! På så sätt kunde man ”bevisa” vad man hade åstadkommit!
När jag ser tillbaka på mitt tv-spelsliv, så inser jag att jag inte var en av dem, som på skolgården kunde stoltsera med lösenordet till den sista på banan i Kid Icarus, utan jag var den som fick den nerskriven i sin mattebok!
Visst har jag blivit bättre med åren, att hantera en handkontroll, (har en egen teori om att min fingerfärdighet blev bättre när det kom tjejer in i bilden och pojkrummet, men det är inget som är vetenskapligt bevisat), men är fortfarande tacksam för de spel som erbjuder mig en ärlig chans att klara av dem!
Sen jag skaffat hem, familj och jobb har det blivit ännu viktigare!
Till skillnad från många av er, så har jag väldigt lite tv-spelstid!
Inte på det sätt Ludde vill spela tv-spel!
Jag kan inte sitta i ett dygn och sträckspela ett fantastiskt äventyr, eller fördriva timmar med en svettig handkontroll i min hand för att klara av den sista bossen på den allra svåraste/hardaste/insaneaste/hardcoreigaste graden!
Därför är jag väldigt glad åt att det finns spel som Super Mario Galaxy, Batman – Arkham Asylum, The Legend Of Zelda – Twillight Princess, CoD -Modern Warfare 1 & 2, Dead Space, Gears Of War 1 & 2, Dante’s Inferno och Resident Evil 5 (bl.a) som alla har gett mig underbara timmar och upplevelser!
Men inte allt för många timmar och inte allt för svåra utmaningar heller, så att en upptagen familjefar som jag, även kan få ha roligt, precis som er ungdomar 😉
SMG2 har ju Cosmic Guide för såna som dig. 😉
En funktion som faktiskt borde finnas i alla spel någonsin. När man tänker efter är det helt ABSURT att vi spelare måste klara hela spel för att tillåtas se slutet, vi måste oftast besegra allt det jäkelskap utvecklarna hittar på. Ungefär som att man skulle köpa en CD och tvingas lyssna på alla låtar i kronologisk ordning en gång, innan man kan välja vilken låt man vill ha. Riktigt korkat, med andra ord.
Jag har inte en aning om hur man använder sig av Cosmic Guides. Inte för att jag behövde det (då jag är bäst), men ändå.
Sen håller jag med Hurvilo, och hävdar att alla spel borde ha liknande typer av hjälpmoment.
@Hurvilo – Anar jag lite sarkasm och ironi? Försöker du göra dig lustig över mig, bara för att jag är en värdelös tv-spelare? 😉
Kan inte annat än att hålla med. Är jobbigt när vissa spel blir för svåra och för långa. I Bioshock 2 beslöt jag, efter att ha dött lite för många gånger, att jag kanske skall spela för att ha roligt och inte bara nöta – vilket jag ändå inte har tid med – så jag satte ner till easy och hade precis hur roligt som helst. Det var kanske inte så svårt, en svårighetsgrad mellan easy och normal hade inte skadat, men det var roligt. Det är ju faktiskt det viktigaste.
Jag säger bara Final Fantasy 12! Jag spelade igenom hela det spelet med min då hyfsat nyfödda dotter sovandes på mitt bröst. Var hon lite orolig gick det att lägga ifrån sig handkontrollen och ändå vinna striderna…
@Malmer – Spelade 1:an på easy och njöt och nu när jag startade 2:an för några veckor sedan var jag på väg att välja medium, men kom på bättre tankar 😉
(såg förresten att du har länk till oss, så slänger upp en till dig)
@Azela – Att vara småbarnsförälder och spela på hardcorenivå är en omöjlig kombination 🙂
@Ludde: Vad trevligt. Jag gjorde en liten revision av mina länkar igår och kände att det var dags att utöka listan lite mer med trevliga bloggar. Den här är just nu ny på min repertoar, men jag gillar det jag ser.
Tumme upp till Ludacris Ludde-the lunatic 😉