När ett kritikerrosat spel säljer dåligt kan man per automatik lägga till +1-3 poäng på betyget. Trots att Beyond Good & Evil släpptes till så många plattformar lyckades det inte nå upp till de kommersiella förväntningarna, och det är svårt att säga varför.
Ett av problemen jag har med spelet är hur man lovade att det här är ”Zelda for grown-ups”. En ganska konstig sak att säga eftersom Zelda tillsammans med Metroid förmodligen är Nintendos mest vuxna serier. Samtidigt kan man förstå varför IGN-citatet finns med på spelets omslag när det släpptes samma år som The Wind Waker, och många Zelda-fans säkte substitut efter att känt sig svikna av den barnsliga grafiken. Det skulle inte förvåna mig om Beyond Good & Evil hade bäst attachrate på Gamecube.
Men är det här verkligen ett Zelda för vuxna? Nej. Det verkar vara populärt att droppa Zelda som en jämförelse så fort man får chansen (något jag kommer ta upp igen i ett framtida inlägg om ett annat spel), även om jämförelsen är ganska obefogad. Spelet har inga pussel värda namnet, och förutom sin kamera har man inga föremål att använda. Jag skulle förstå mer om man jämförde spelet med Metal Gear Solid, för sjutusan så man smyger omkring.
Och där är min största beef med spelet. Jag gillar inte att smyga, och det smygs på tok för mycket i Beyond Good & Evil. Om man bara komplementerat smygandet med pussellösande och några fler episka bossar skulle jag nog vara nöjdare. När det väl blir slagsmål är det inget mer än långsamt buttonmash. Och att behöva gå ut på långdragen pärljakt för att ens kunna fortsätta i spelet ger mig svettiga flashbacks till 90-talets plattformande. Nej, tack.
Ser jag fram emot uppföljaren och hoppas på att den hinner släppas innan 2012 tar vid? Hell yeah! Trots sina brister och långtråkiga smygmoment är det ett spel värt din tid, även om det glorifierats lite överdrivet mycket. Så vad vill jag se i uppföljaren? Problemlösning. Med co-op. Mindre smygande. Fler bossar. Bättre fighter. Då, mina vänner, blir jag nöjd. Och då kommer jag äntligen dra ut stolen för Jade, och låta henne äta vid finbordet.
Beyond Good & Evil är bra. Men inte så bra.
Man kan väl ändå konstatera att Jade är en av spelhistoriens bästa protagonister. Och om tvåan zeldifieras på det sätt som du efterlyser kan hon kanske rentav få ett spel som är lika bra som hon förtjänar.
Man kan väl ändå konstatera att Jade är en av spelhistoriens bästa protagonister. Och om tvåan zeldifieras på det sätt som du efterlyser kan hon kanske rentav få ett spel som är lika bra som hon förtjänar.
Haha, du fortsätter döda mina älskningar! 😀
Själv vill jag faktikst klassa BG&E som ett spel som är läskigt nära PERFEKT. Skulle ha varit ett co-op-läge då, men eftersom jag spelade det på PC förväntade jag mig inte att något sådant skulle finnas.
Haha, du fortsätter döda mina älskningar! 😀
Själv vill jag faktikst klassa BG&E som ett spel som är läskigt nära PERFEKT. Skulle ha varit ett co-op-läge då, men eftersom jag spelade det på PC förväntade jag mig inte att något sådant skulle finnas.
Zelda är en så pass rik spelserie innehållsmässigt idag att man skulle kunna tillskriva vart och vartannat spel epitetet ”Zelda för vuxna”. Så spontant har jag inget emot att de använde den meningen som säljtext, mer än att den just inte säger någonting eftersom den kan betyda precis vad som helst.
Sedan var inte pussel eller bossar behållningen för mig, det var atmosfären, miljöerna och storyn. Jag hade förstås ”turen” att få upptäcka BG&E utan att ha hört någonting om spelet innan. Så med det sagt har jag svårt att förstå påståendet att det är överskattat. Men så är överskattning väldigt beroende av ens personliga världsbild.
Zelda är en så pass rik spelserie innehållsmässigt idag att man skulle kunna tillskriva vart och vartannat spel epitetet ”Zelda för vuxna”. Så spontant har jag inget emot att de använde den meningen som säljtext, mer än att den just inte säger någonting eftersom den kan betyda precis vad som helst.
Sedan var inte pussel eller bossar behållningen för mig, det var atmosfären, miljöerna och storyn. Jag hade förstås ”turen” att få upptäcka BG&E utan att ha hört någonting om spelet innan. Så med det sagt har jag svårt att förstå påståendet att det är överskattat. Men så är överskattning väldigt beroende av ens personliga världsbild.
Pärljakten var inte långdragen, den var underbar. Samlade faktiskt varenda en i hela spelet! 🙂
Så jag kan bara konstatera att man kan ha olika förväntningar och upplevelser av samma spel. I mina ögon är BGaE nära på ett perfekt spel.
Pärljakten var inte långdragen, den var underbar. Samlade faktiskt varenda en i hela spelet! 🙂
Så jag kan bara konstatera att man kan ha olika förväntningar och upplevelser av samma spel. I mina ögon är BGaE nära på ett perfekt spel.