Med säsongens sista spel bakom oss bjuder retrokaptenerna upp till dans med en svit av Mario-spel. Från Donkey Kong traverserar vi oss fram hela vägen till Marios stapplande steg in i tre dimensioner. Vi går genom Marios plattformsresa från start till 64.
Musikpaus
Seventh Epic – Pipes
Jag har lyssnat sedan starten och följde även bloggen innan retroresan blev en podcast. Han aldrig kommenterat någon podcast, men lyssnar på varje avsnitt. Jag gillar att lyssna för att det väcks så många nostalgiska känslor när man hör er parata om dessa gamla spel.
”Likt många av er hatar jag. Mycket. Skillnaden är att jag hatar med stil och kreativitet.”
Med andra ord så tror du att du är den enda som gör det?
@John ryder: Nej, det finns många kreativa hatare, men de flesta är inte sådana. Jag har ändrat texten till ”Likt många av er hatar jag. Mycket. Men jag hatar med stil och kreativitet.” för att undvika missförstånd i fortsättningen.
Bra avsnitt, precis som man är van vid nuförtiden. Bra arbetat!
Jag måste medge att jag fick upp respekten för er när ni gjorde en uppenbar passning till en fantastisk Kentlåt i och med namnet på avsnittet. Det är svårt att vara sur på att Magnus ( 😉 ) är osaklig i sin argumentation om varför Super Mario 64 inte känns som spelens svar på Sergeant Pepper när ni gör så…
I alla fall, så tycker jag att vi bör se Super Mario 64 på exakt samma sätt som Sergeant Pepper. Alla gillar inte Sergeant Pepper idag, jag hör inte skivan spelas på några skoldiscon. På exakt samma sätt som att alla inte gillar Super Mario 64 för alla de uppenbara missar ni tog upp. Men det är återigen helt omöjligt att förringa betydelsen av spelet, liksom Sergeant Pepper färgade en hel popkultur. Utan Sergeant Pepper hade popmusiken inte låtit som den gör idag. Samma sak gäller Super Mario 64 å spelens vägnar.
Och hör sen!
Underbart avsnitt!
Jag älskar verkligen när ni snackar Super Mario.
Jag gillar super Mario bros 2 väldigt mycket. Nästan mer än trean tror jag.
Trean är också bra och Super mario World likaså.
Själv spelade jag inte Super Mario 64 på N64 utan jag spelade det på DS när det kom till den.
Tycker det var riktigt roligt även om det var lite svårt med kontrollen och så på DS.
Nu när ni spelat Super Mario 64 hoppas jag verkligen att ni tar tag i Ocarina of Time framöver också. Det måste ni göra!
Vi skulle gilla det väldigt mycket.
Och så min lilla favorit Super Mario Sunshine. Please spela dem spelen?
Och så vill jag som många andra att Anders skall spela Crono Trigger. Det släpptes ju en alldeles ypperlig version av ovan nämnda spel till DS för ett tag sedan och den skulle du ju kunna plocka upp och spela.
Ni nämnde allt om Mario 64 som jag själv stör mig på. Precis som Samson gillar jag inte Nintendo 64s grafik. Finns självklart något lätträknat undantag, som t ex Paper Mario 64.
Får känslan av att Nintendo 64s utvecklingsmaskin klarade av mer än den slutgiltiga produkten till konsumenten. Nämnda konsol tycker jag också är Nintendos sämsta konsol, rent tekniskt.
Mario 64 var banbrytande för sin tid. Även McDonalds var banbrytande med att sälja snabbmat. Och vi alla vet hur deras mat smakar.
Trots min kritik är Mario 64 inte det sämsta Mario-spelet. Sämst är Sunshine, som inte ens känns som ett Mario-spel. De tre Mario-spelen jag aldrig kommer röra igen är Super Mario Bros 2(Doki Doki Panic), Mario 64 och Mario Sunshine. De tre bästa Mario-spelen jag kommer spela om och om igen, är Super Mario Bros 3, World och Galaxy.
MH76: Super Mario Sunshine är ju hur bra som helst!!
Hur kan du inte gilla det spelet?
Peter: Vill ha ren plattformshoppande som i Galaxy. Inte låta Mario spruta överallt. Dessutom är de banor som finns rätt så enformiga, tråkiga och fienderna känns inte Mario-aktiga, med ett par undantag.
Tänkte bara ”dra mitt strå till stacken”.
Mao, jag lyssnar, men skriver aldrig. ;D
Härligt avsnitt!
Jag trodde att ni skulle totaldissa mina gamla barndomsminnen, men ni klagade ungefär på samma saker som jag själv tyckte va störande. Kameran är en bitch å vissa banor får man nöta för många gånger.
Grafiken är de väl lite svårare att avgöra, när det kom var jag sjukt imponerad över hur snyggt allting var. Men då bytte jag upp mig från ett megadrive till nintendo 64 så 3D var ungefär hur coolt som helst.
Jag har lyssnat sedan i början av våren och bara kommenterat med en recension på iTunes tidigare.
Får man föreslå att ni spelar Little Samson till NES nån gång? 😀
http://www.retrones.net/Caratulas/little%20samson%20f.jpg
Underbart killar. Superfint avsnitt ännu en gång. Kul att ni (ja, okej, Samson) ändå var hyfsat positivt ställda till spelet, även om jag tror att intrycket sänktes eftersom ni skulle vara macho och klara 100% :’D Nu såhär i efterhand, har er syn/inställning till spelet förbättras eller försämrats efter eran genomspelning?
Gå nu på eran välförtjänta semester och kom tillbaka bättre än någonsin, ha det underbart! (:
P.S Hur ni kunde missa att avsnittet skulle hetat ”Mannen i den röda hatten (14 år senare)” förblir bortom mitt förstånd. ^^
Alldeles förträffligt avsnitt! Tillbakablicken på de äldre Mario-spelen var väldigt trevligt. Era tankar om SM64 var ganska lika mina.
@ Avgrundsvrål: Lyssna på det här http://www.savepunkt.se/?p=597
Jag har precis lyssnat på avsnittet och tycker att ni har gjort en alldeles korrekt recension av spelet. Jag kunde verkligen se grafiken som den förklarades och känna igen alla problem spelet har.
Det som jag tycker att ni missade var att spelet inte ska spelas så intensivt. Jag själv fick spelet när det släpptes men det tog mig många veckor att spela igenom det och på så sätt höll det även i de fallen som myntsamlingen förstörde för er.
Jag tror inte att spelet är något för någon om de har spelat ett senare mario av samma sort (sunshine eller galaxy) för att det är sämre än både, helt klart. Utan det är till för de som har spelat det innan och vill minnas hur det var. Annars blir det nog bara en besvikelse och en ständig jämförelse med något man trodde att det var p.g.a. nya utgåvor. Samma problem bli gärna med hur man trodde att man upplevde grafiken till Zelda: ocarina of time, när man spelat twilight princess, då gick tankegången typ såhär: men grafiken var ju ändå helt okej i Z:oot, men det var den inte. 🙂 (om ni förstår den sista jämförelsen)