Inom fighting-genren finns det egentligen endast en serie för mig och sedan 1998 och Tekken 3 har The King of Iron Fist Tournement nästan alltid känts som allra mest intressant. Tekken har snudd på alltid varit snyggt och snabbt, men där de verkligen har vunnit mark enligt mig är i deras karaktärsgalleri.

Topp 5: Favoritkaraktärer i Tekken

Det finns en enorm spridning mellan alla dem. Visst finns det vissa som kan ifrågasättas mer än andra, men det är intressant hur man lyckats skapa ett sådant välbalanserat spel, när det finns så mycket olika stilar och karaktärer i ett och samma spel. Här tänker jag nu lista mina fem favoriter, som ni troligtvis inte vill möta mig med.

5. Ling Xiaoyu

Den enda tjejen på min lista äntrade serien i och med Tekken 3, som fortfarande är den vassaste delen enligt mig. Till bordet förde hon en smått unik stil som är svår att beskriva. Ungefär lika svårt som att slåss mot henne, när någon som kan kontrollera henne styr över henne. Hon må vara fjantigt porträtterad, och spelar aldrig en större del i spelets huvudstory, men Ling slåss förbannat snyggt och är för de allra flesta svår att läsa. Med kontrollen i hand så känns varenda rörelse hon gör väldigt naturlig och smidig, summerat på det stora hela är hon en fröjd att kontrollera och en riktigt bra karaktär.

4. Bryan Fury

Bryan är ond. Han är faktiskt bra många varv för mycket ond egentligen. Men det är inte därför jag gillar honom. Jag gillar Bryan för att han har en väldigt explosiv stil, där det kan gå väldigt fort om man vet vad man sysslar med. Samtidigt så har han enormt bra försvar med enstaka kraftfulla attacker som fungerar bra som kontringar. Med andra ord så är Bryan en av de karaktärer som man kan använda mot vem som helst, han är kanske lite väl enformig i vissa situationer men han väger upp med enkla men väldigt kraftfulla attacker. I spelen uppfattas han som ett riktigt svin, och så må det också vara. Men struntar man i inramningen så finns det egentligen ingen anledning att inte testa på Bryan Fury. Han är ju som bekant rätt ond.

3. Bruce Irwin

Bruce är för mig en ganska ny bekantskap. Jag ogillade till början hans stance och den stil han representerade, tyckte den var överskattad. Sen fick jag möta ett par killar som verkligen kunde kontrollera honom online. Efter att ha fått stryk i 10-12 matcher i rad satte jag mig således ner och hårdtränade med honom, för att kort därefter bli blixtförälskad i hans stil och de saker man kan göra när man vet vad man sysslar med. Jag har fortfarande mycket kvar att lära, men mycket likt förra karaktären i listan så är det en explosiv stil som Bruce besitter, som jag personligen rådiggar. När jag sedan stundtals får till det ständigt eftersträvade flowet så är det svårt att inte känna sig som en kung.

2. Paul Phoenix

En fossil som varit med från allra första början och det finns anledningar till detta som inte bara sitter i håret. Paul inger respekt och likt många andra på listan så är han enkel att kontrollera men desto svårare att bemästra.  Jag själv är långt ifrån fullärd med Paul, men kan ändå ge i stort sett vem som helst en match, just för hans kraftfulla stil. Och appropå ren styrka så var det också med Paul som jag bevittnade ett ”super-slag”, som jag själv valt att kalla det, för första gången. Ni vet det där slaget som tar en hel del tid att ladda upp, men som kan ta hela livsmätaren av din motståndare om slaget träffar rätt. Som sagt, han inger respekt Paul och även om inte heller han tar sådan stor plats i huvudstoryn genom spelen så har han en stor plats i mitt Tekken-hjärta.

1. Marshal Law

Alla som någon gång sett en Bruce Lee-film vet att den killen kunde slåss. Dessutom såg han väldigt ball ut i sin stil. Marshal Law är snudd på en karbonkopia på Bruce Lee, allt från fightingstilen till utseendet och alla speciella läten. Jag älskar det. Och jag spelar som allra bäst med honom, och efter flertalet matcher mot nära och kära så är jag i det närmaste hatad i kombinationen Marshal Law och Anders Brunlöf. Det skiter jag oftast fullständigt i, tillsammans med Law så slåss jag nämligen med elegans och flow i näst intill varenda match. Det är också med Law som jag riktigt kan bemästra den bollning av motståndaren som de allra bästa är experter på. Han känns som en naturlig förlängning av mig själv och ska man avsluta allt detta med något med extra ost på så kan man konstatera att de allra flesta som mött mig med Law i efterhand fått sjunga på The Clash gamla dänga; ”- I fought the Law, and the Law won”.

—

Det var det. Jag spelar idag inte så mycket Tekken som jag kanske hade önskat, Tekken 6 imponerade inte nämnvärt och jag är inte heller superpeppad på del sju. Men Tekken är alltid Tekken, och jag tror inte att någon annan fighting-serie någonsin kommer komma upp på samma nivå. Framtiden får utvisa, helt enkelt.

Tack till alla som läst bloggen under veckan, kul med så mycket läsare och så mycket respons. Nu siktar vi in oss på ännu en produktiv vecka, ha det fint allesammans!