Då har vi gnetat oss genom hela den nintendoeska Turtleshistorian och leverear resultaten här. Vem är våra respektive favoritsköldpadda? Hur svårt är det att göra egna nun-chuks och framförallt: Hur sätter man pizzabetyg på pizzamastodonternas fyra främsta konnässörer? Svaren på dessa frågor och en rejäl sagostund är bara ett musklick bort.
Musik
Fight club? 😛
Ah, tillbaka till gamla goda 2-3h långa avsnitt igen. Det är bara att tacka och ta emot. Turtles bäddade för en trevlig specialare, även om jag med handen på hjärtat tycker att Turtles som fenomen är intressantare än Turtles som spelserie.
Veckans spel: för det första, det gläder mig att se Treasure-spel i Retroresan, Gunstar Heroes har jag spelat förut men jag drog igenom det igen igår kväll för att färska upp minnet. Jag gillar (fortfarande) spelet även om jag inte håller det som Treasures bästa.
Presentationsmässigt tycker jag att det är sådär. Den grafiska stilen känns (likt många av studions titlar) väldigt urflippat konstig och Japansk. Jag tycker inte att det är lika charmigt här som i Silhouette Mirage, det är mest bara konstigt. Ungefär som Sin and Punishment. Annars är det både färgglatt, detaljerat och snabbt. Vissa av effekterna mot slutet är ganska läckra för att vara på en så gammal maskin. Musiken har jag däremot inte mycket över för, det är väldigt lite tempoväxling i de olika musikstyckena. Efter ett tag låter det mest som en och samma melodi genom hela spelet.
Spelmekaniskt känns det väldigt robust. Vissa designval känns lite konstiga (karaktären rör sig förvånansvärt långsamt och dubbelhoppet känns inte helt intuitivt) men man vänjer sig efter ett tag. Det är kul att man kan kombinera sina vapen efter eget tycke och smak, även om jag själv alltid kör på eld/eld (när det är många små fiender) eller eld/laser (på bossar). Jag kör för övrigt med fritt sikte. Till en början känns detta lite onaturligt men det är betydligt mer flexibelt efter man har kommit in i det.
Det slog mig förresten att GH skulle göra sig alldeles ypperligt med twin-stick styrning.
Vad jag gillar mest i GH är det höga tempot och den stora mängden av fiender och bossar att ta sig an. Kombinationen av endast en livsmätare och många men små förbandslådor gör att man måste spela koncentrerat hela tiden. Jag slänger inte bort liv på samma sätt i GH som jag gör i Metal Slug.
Spelets största brister är i mina ögon att det tappar så mycket fart mot slutet. Brädspelslabyrinten är en kul idé men också väldigt enerverande, framförallt om du landar på ”gå tillbaka till start” rutan. Banan då du följer efter skurkarna i ett rymdskepp är rent ut sagt usel och omgivningen på sista banan samt den sista bossen känns lite meh.
Kort och gott, GH är en bra actionrykare som alla med en Mega Drive eller Wii borde införskaffa. Om man är sugen på mer av samma vara rekommenderar jag Metal Slug eller andra run ’n gun av Treasure. Då kanske framförallt Silhouette Mirage.
Ugh, wall of text. Aj då.
tackar för ett riktigt bra avsnitt, förgyllde min dag då jag sågade av över 700 hörn på staketbrädor och sedan slipade dem. Bättre underhållning vid arbete än er underbara podcast finns helt enkelt inte tiden bara rinner iväg.
Förstklassigt avsnitt som vanligt. Har för vana att lyssna medan jag promenerar, levelgrindar eller vilar på soffan. Men nu bröt jag trenden och lyssnade på kontoret. Slutade med att jag hypade er i tidningen jag gör, helt enkelt för att jag tycker synd om alla som inte upptäckt er än. Länkar när den kommer i början av november.
För övrigt väckte ni ett minne från en Stena Line-kryssning runt 1990. Under hela resan stod jag som förstenad framför ett arkadkabinett som visade titelskärmen och en kort demo av Turtles II: The arcade game. Jag fick inte spela för mina föräldrar och hemma väntade TMHT till nes… Med rädsla för att båten skulle gå i hamn memorerade jag bildrutor tills jag fick ont i ögonen.
Tack för ett bra avsnitt, så kul att ni är tillbaka igen! Var aldrig insnöad på Turtles själv, men har spelat alla spel ni snackade om, främst hos kompisar. Var jag framförallt fastnar för i nuläget är ju den underbara musiken, inte så mycket för gameplay. Minns dock att jag gillade första spelet mer än andra främst eftersom jag inte gillar beat em up genren alls mycket, med klumpig gameplay. Det enda spel jag numera gillar riktigt mycket i genren är nog just Turtles in Time, konstigt nog. Underbar grafik och jäkligt bra musik och så är gameplay inte lika segt som det brukar. (dock gillade jag verkligen arkad spelet Armored Warriors mycket med, men har inte spelat så mycket eftersom det är arkad)
Kul att sagostunden har dragit igång igen och att det första intrycket var så positivt. Jag älskar verkligen Chronio Trigger som måste vara det bästa rollspelet på en konsol som har den bästa samlingen RPG över lag. Ska bli kul att höra den fortsatta resan igenom tid och rum. Vill även passa på att nämna en sak, längre in får man möjlighet att byta sina party members fritt och beroende på vilka man har med sig så får man lite olika dialog så byt gärna fritt mellan dom då och då.
Har förresten inte sett Fight Club nej. Vill gärna ha min satir blandad med mer lättsamma genrer i samma verk, att skölja ner satiren med. Brukar bli för jobbigt och löjligt annars så jag har medvetet skitit i att se filmen (eller läsa boken). Är säkert bra, men inget för mej.
Härligt avsnitt. Turtles har gjort ett stort intryck på mig. Jag och min bror har en skum grej att vi brukar gå och försöka härma Krang när han säger ”Strimlaren”. Flummigt värre men han hade ju en fantastisk röst i den serien jag såg. Jag har för övrigt ett litet problem med min DS, som har börjat lagga lite på överskärmen. Kanske fel ställe att fråga om detta men jag tänkte att kanske någon här har koll. Det är ju på DS som jag har min version av Chrono Trigger. Håller för övrigt med om att det är ett fantastiskt spel men det har jag förstås redan sagt. Spelar FF XIII nu och tycker att det är lite segt. Tycker det är för linjärt men det kan också vara för att jag gillar de gamla liren som FF VI och Chrono Trigger. De var mindre anspråkslösa även i och med 2D:n och jag tycker att det passar bra i rollspel. Jag tycker också skumt nog att världarna blir mer trovärdiga i 2D genom pixlar. De snygga pixelvärldarna gör att man inte tänker på saker som att ”grafiken ser inte helt verklig ut”, eller liknande.
Keep rocking through time.
Veckans spel:
Jag hakade på för första gången genom att köpa Gunstar Heroes över XBLA.
Presentation:
Jag känner inte till om man förbättrat grafiken på något sätt i denna version men jag tycker det ser helt okej ut. Musiken är väll inge vidare men det verkar vara konsolens problem? Väldigt tråkiga namn på bossarna…
Gameplay:
Gillar inte riktigt kontrollerna. Att behöva välja mellan att skjuta fritt eller stationärt känns dumt då man bara skulle kunnat fixa det med twin-stick styrning. Dubbelhoppet är ju också skumt.
Minibossarna som ser ungefär likadana ut är ganska tråkiga. De antingen hoppar/flyger runt lite och/eller kastar bomber på än. Tycker inte häller bossarna var så roliga. Gäller att hitta ett mönster och följa det oftast.
Det bästa med spelet är uppgraderingarna tycker jag. Själv kör jag oftast med homing/homing eller homing/bullet.
Övrigt:
Har inte klarat det sista boss matatonen på slutet på svårighetsgrad medium ens. Dör på Black’s laser attack som snurrar runt oftast och tror att mitt problem ligger i att hoppen måste vara lite mer precis än jag lyckas med. Dessutom tycker jag att man skurit av skärmen lite väl mycket när man behöver klättra på hans skepp syns inte ens hela ens karaktär.
Det var roligt en kort stund och var väll värt 400mp, men jag tycker inte riktigt att det håller idag pga kontrollerna.
Hej igen…
Mycket bra avsnitt, gillar de härligt långa avsnitten
Sagostunden är lika mysig som alltid.
har inte spelat spelet men lyssnar ändå.
jag är ganska spoilertålig och har klarat att spela
både Bioshock och Heavy Rain långt efter andra och njutit
ändå (dock var inte mördaren spoilad för mig)
’Keep the strong work up’ och allt det där..
Har självklart spelat veckans spel också..
Inte spelat det innan men har själv klart hört
om spelet lite då och då.
Förvånande nog klarade jag även hela spelet
på medium, men så var det ju inte så jätte svårt
i sin helhet men det hade ju en del moment som var
lite irriterande som tex. att det saknades checkpoints
mellan bossarna på sista banan blev lite segt.
Dock fick jag ta mig i kragen och hade endast 14 i hälsa
efter Black Fly. Hans sketna spinn laser var det som åt mest
från mig. Dock klarade jag mig ibland undan genom att
hoppa ner genom plattformarna på sidan och dodge:a lasern
dock ville de sig inte alltid.
..men sen tog jag Green utan att bli skadad mest med fegspel
men han dog ju..
Banorna i sin helhet var ganska varierande faktiskt.
Första med sin Left to Right,
Andra med sin on-rail med vagnen
Tredje var klättrande uppåt
Fjärde med sitt Dice Game (som sög)
..sen det som överraskade mest.
Sjätte med sin förvandling till ett shmup
..jag som inte spelar mycket shumps hade
helt klart problem med denna banan och spenderade
nog mest tid på denna.
Den var ju kanske inte den mest välgjorda sen heller.
Gillade att man kunde kombinera sina vapen även om jag höll
mig till två kombinationer..
#1 Eld + Målsökande ( http://img201.imageshack.us/img201/292/67815726.png )
Denna tog jag alltid om jag fick chansen.
Håll in skjutknappen och sprutlackera skärmen.
Skotten böjde sig och sökte sig till allt och totalägde.
#2 Eld + Eld. ( http://img697.imageshack.us/img697/6919/82831399.png )
Inte målsökande men samma spray. Andrahandsvalet
som fungerade nästan lika bra.
Körde självklart med Free Shot.
Så jag kunde rusa runt som en galning,
spraya mina skott över hela skärmen och
Go Berserk.
Slutbossen, alltså allra sista mötet och inte hela
sekvensen med massor av återbesök, tyckte jag
var lite av en besvikelse. Konstig sak man aldrig sett
och ganska intetsägande och inte så svår.
Då gillade jag Smash Daisuke mer som fiende
då han hade den där M Bison looken som är så ond.
I slutändan var det ett roligt och bra spel som jag tyvärr fick
spela själv från början till slut.
Hade nog suttit fint med CooP..
Hoppas på åsikter från någon som testat.
Självklart heter han Smash Daisaku..
(Korrläsningsfail)
Efter att ha kollat in några yuotubeklipp på veckans spel och visat dem för min son som är 6år så var det bara ut på psn och tanka hem då han tyckte det verkade riktigt häftigt.
Vi började spela på easy och jag valde fasta skjutlägen till honom då jag trodde det skulle vara lättare men när jag lånade hans kontroll och provade så gillade jag det inte alls, tyckte det tog bort en hel del av spelglädjen.
Nått jag reagerade på var att man inte dog av att röra fienderna eller har jag fel där? Har för mig att det var så i början iaf.
Banan som börjar med att man ska hoppa uppåt på plattformar medans ett rymdskepp åker upp brevid en tyckte jag var lite knepig först fattade inte alls att man skulle hoppa uppåt utan försökte ta mig upp på rymdskeppet med resultatet att jag dog. Gillade inte plattformarna som man kunde hänga i då det var för svårt att hoppa ner från dem efter att man hängt sig i dem.
Banan med tärningsspelet var också ganska jobbig men en rätt rolig ide då det inte är nått jag sett innan, kan man slå mer än en trea förresten? jag lyckades inte iaf.
Vid vissa tillfällen så laggade spelet ganska ordentligt oftast när båda sköt och det var många fiender på skärmen samtidigt vet inte om detta bara gäller ps3versionen.
Lifeforcekopiabanan var ingen höjdare hade väldigt svårt att byta riktning på hur jag skulle skjuta ända tills jag kom till slutet och fick klämm på det.
Musiken var inte heller nån höjdare som ozzy nämnde här ovan.
Det var väl det negativa bitarna annars tyckte jag att kontrollen funkade riktigt bra om man använde sig av det fria skjutläget hade riktigt kul med grabben och vi klarade till slut spelet.
Grafiskt sett var det faktiskt riktigt snyggt gillar speciellt bossen som är som nån reaktorkärna och där det blir olika bollar som man ska hoppa över och skjuta på. Även vapensystemet är riktigt kul med många olika kombinationer att välja på fastnade för bullet/seeking tror jag det var målsökande gula bollar som var riktigt effektiva.
Känns som att det här kommer bli ett spel vi kommer spela ihop flera gånger då det trots en hel del brister ändå är riktigt kul att spela tillsammans med nån annan.
El_Kebabo:
I Dice-game så fick jag också bara mellan
1 och 3. Så jag tror den var begränsad till det.
Som du säger El_Kebabo,
Rymdskeppet hade lite konstig kontroll, iaf när jag spelade.
Om man höll in skjutknappen och styrde runt var kanontornet
låst men då jag inte sköt så roterade kanontornet i riktningen jag rörde mig i.
Så om jag först hade skjutit framåt sen råkade släppa skjutknappen
när jag ville backa så roterade tornet och nästa gång jag började skjuta
så sköt jag rakt bakåt.
men om jag höll in skjutknappen samtidigt som jag backade så fortsatte
tornet att vara riktat framåt.
Detta gjorde ju att min tumme blev öm av att konstant skjuta mina
målsökande eldbollar så jag inte ville att tornet skulle rotera.
Kul att ni kom tillbaka! Att jag äntligen får något vettigt att fylla tomrummet som spelradion skapade.(jag är lite efterbliven och inte uppdaterat iTunes sedan spelradions sista avsnitt) Rättelse: Satellaview finns inte till NES bara till SNES. Jag kom inte på att man kund kasta fiender mot skärmen i Turtles in Time(som var min första kontakt med Turtles) förrän shredder-bossen(förstod det efter typ en timme). Åhh! Chrono Trigger är mitt favoritspel tillsammans med Final Fantasy 7. Jag spelade remaken till DS och har väldigt bra minne av spelet tråkigt att man inte kan bli frikänd ifrån rättegången.
Jag kunde inte motstå frestelsen att spela ett ordentligt spel med er(ett Treasure spel). Tråkigt att ni inte gör en Treasure special.
Gunstar Heroes (MD):
1.Grafiken: Färggrann, fin och coola explosioner. Jag gillar att de hade en Bison kopian. Sedan hur stora sprites det finns i spelet. Bra att man kan se att man träffa bossar och andra fiender. Jag gillar hur man på sista banan ser hur bossarna följer en när man invaderar deras bas.
2.Ljud: Bra ljud men man märker Mega Drivens enormt urusla ljudchip sätter begränsningen igen. Mina högtalare gråter för att den inte kan använda basen på något vettigt sätt.
3.Kontroll: Bra men sladdrig och kollisions detekteringen är knappast den bästa men den funkar. Jag får hela tiden en känsla att något skall bugga ur men det gör de inte det kan bero på allt slumpmässigt blinkande typ lite som på NES.
4.Gameplay: Jag älskar hur det slängde in ett tärningsspel mitt i en bana och alla intressanta pussel som fanns. Det här spelet har enormt mycket och varierande gameplay. Jag älskar att spela det i coop.
5.Utmaning: Det beror helt på vad man har för vapenkombination jag gillade chaser + lightning men också lightning + force. Det tar typ ca 1 – 1.5 timma att klara spelet och det är precis lagom för ett så actionbetonat spel. Den gröna snubben(Gunstar Green) är ondskefull.
6.Slutsats: Det här är ett riktigt bra Treasure spel hade det kommit till SNES(med vettigt ljudchip sedan hade kunnat slänga in ett SuperFX 2 chip också så hade spelet fått snygga roterings funktioner) så hade det blivit en riktig klassiker. Man kan nästan se potentialen i hur bra det här spelet hade varit på SNES med GBA-spelet Gunstar Super Heroes.
kom på en till grej som jag tyckte var konstig, om man spelar coop och den ena dör så tyckte ju jag att om man klarade banan så skulle den andra spelaren få komma tillbaka men det fick han inte förräns jag också hade dött och fått ta en continue. Var lite jobbigt för grabben då han ibland dog ganska snabbt efter att vi fått ta en continue.
Måste kommentera detta 5 år försent nu när jag lyssnar om allt igen, men som stämmer fortfarande:
Nej, jag har inte sett Fight Club.