I och med den retrovåg som drog igång på allvar under denna generation så får man i många fall en andra chans. En andra chans som jag välkomnar då jag under peka/klicka-genrens storhetstid helt ignorerade spelen. Om jag var för korkad eller bara arrogant ska jag låta vara osagt, men kollar man upp min spelhistoria är det hemskt få peka/klicka äventyr som jag upplevt – vilket givetvis är synd.
Under förra sommaren släpptes The Secret of Monkey Island: Special Edition, där man fick återuppleva LucasArts genombrottsspel, med nymålad grafik och röstskåedespel om man så ville. Jag älskade det spelet och kunde inte riktigt sluta spela innan äventyret var över. Det hela slutade med att spelet hamnade högt upp på min topp 100-lista och mersmaken var ett faktum. Denna sommar släppte LucasArts uppföljaren;
The Secret of Monkey Island: Lechuck’s Revenge
Plattform: Playstation 3
Speltid: ca. 11 timmar
Troféer/Achivements: 85%
Och lika snabbt som jag hinner starta äventyret så faller jag tillbaka in i den magiska atmosfär som Monkey Island innebär. Om det är den otroligt mysiga musiken eller den riktigt vacker uppritade grafiken är svårt att säga, men det är något speciellt med det här stället. Det är en plats jag vill besöka om och om igen.
Äventyret i sig är också minst lika skruvat som det var i första spelet. De mest ologiska lösningarna är ofta de korrekta och spelet ballanserar fint mellan att vara frustrerande och humoristiskt. För mig, som inte riktigt vant mig vid tankesättet ännu, tar det ofta rätt lång tid innan jag hittar lösningen på ett problem. Vägen dit är kantad av svordomar, men när jag väl hittar lösningen så är det alltid med ett leende på läpparna.
Denna sommar hade jag dock mer problem med hur man lagt upp kontrollschemat. Som tidigare avhandlat så är ju det här ett peka/klicka-spel – som ursprungligen krävde en mus för att kunna kontrolleras. I och med dessa remakes så har man också implementerat ett nytt kontrollsätt, anpassat för en handkontroll. I första spelet upplevde jag att det fungerade klanderfritt, men nu i denna uppföljare ter den sig som väldigt klumpig och oprecis. Många gånger skiftar jag faktiskt tillbaka till retro-läget för att kunna utföra det jag vill göra. Det mesta grundar sig troligtvis i att man måste vara rätt snabb i vissa kommandon, som med handkontrollen blir väldigt svårt.
Och med bristande kontroll blir nästan samtliga övriga delar av spelet drabbade. Det är inte kul alls att göra om sekvens ett tjugotal gånger, höra samma konversationer om och om igen och misslyckas bara för att det är svårt att ge spelet rätt input. Jag beskyller givetvis inte originalspelet, men det är inte heller det spelet jag spelat och nu bedömer.
Jag ser gärna fler remakes av denna serie, jag älskar Monkey Island och den första halvan av spelet är i mångt och mycket ren njutning. Mot slutet blir det som sagt mer frustration och mindre humor, men skiftar man tillbaks till retro-läget slipper man både de rätt tjatiga röstkonversationerna och den bångstyriga kontrollen. Men då kan man istället fråga sig var idén med en remake ligger.
Bäst: Otroligt mysig inramning med en lika utflippad som underhållande handling.
Sämst: Kontrollschemat fungerar inte längre lika bra.
