Till denna vecka har vi pekat och klickat oss genom 22 skärmar av franska Gobliiins. Med den märkligaste musikblandningen hittils försöker vi göra något vettigt av våra upplevelser med denna märkliga saga. Anders äventyr i Chrono trigger har därefter tagit honom till världens ände.
Musik
Retroresan: Är det Hacke Hackspett? (Gobliiins klart, Tintin i Tibet start)
Länken till Ptesquad är inte svårare än http://ptesquad.com, förövrigt.
Länken till Ptesquad är inte svårare än http://ptesquad.com, förövrigt.
Avnjöt veckans avsnitt nedsjunken i en högteknologisk massagestol i sällskap av en flaska billigt vin. Det var en synnerligen angenäm upplevelse och jag kan starkt rekommendera det smått dekadenta tilltaget.
Hursomhelst. Jag har ingen aning om vad Gobliiins är för ett spel, har aldrig sett en bild ur det och har aldrig läst om det. Efter att ha rannsakat mitt inre en längre tid har jag kommit fram till att det är då Retroresan är som bäst, när era synintryck och lösryckta fragment ger upphov till helt nya bilder som ofta överträffar verkligheten.
Nu kastar jag ut frågan till andra lyssnare. När är Retroresan som bäst, och vad ger den er? Är det nostalgi, bildning, tips på spel, verbal lyteskomik, avkoppling, inspiration eller kanske sällskap?
Förövrigt vill jag tipsa om två spel. Shadowrun till nes (på tal om översatta spel) och Weird Dreams till Atari ST och Amiga – en Another World-doftande survival horror-föregångare så surrealistisk att man vill sandpappra sina ögon till döds efter att ha spelat det.
Avnjöt veckans avsnitt nedsjunken i en högteknologisk massagestol i sällskap av en flaska billigt vin. Det var en synnerligen angenäm upplevelse och jag kan starkt rekommendera det smått dekadenta tilltaget.
Hursomhelst. Jag har ingen aning om vad Gobliiins är för ett spel, har aldrig sett en bild ur det och har aldrig läst om det. Efter att ha rannsakat mitt inre en längre tid har jag kommit fram till att det är då Retroresan är som bäst, när era synintryck och lösryckta fragment ger upphov till helt nya bilder som ofta överträffar verkligheten.
Nu kastar jag ut frågan till andra lyssnare. När är Retroresan som bäst, och vad ger den er? Är det nostalgi, bildning, tips på spel, verbal lyteskomik, avkoppling, inspiration eller kanske sällskap?
Förövrigt vill jag tipsa om två spel. Shadowrun till nes (på tal om översatta spel) och Weird Dreams till Atari ST och Amiga – en Another World-doftande survival horror-föregångare så surrealistisk att man vill sandpappra sina ögon till döds efter att ha spelat det.
Ni undrade om det var Chrono trigger eller om det var Gobliiins jag inte hade tänkt spela och det var Gobliiins jag syftade på.
Synd att Gobliiins inte var så bra som det lät men de kanske lärde sig ett och annat inför de senare spelen.
Jag vill tipsa om Super Castlevania 4 till SNES för som jag förstår så hade ni inte kört mycket Castlevania före SotN?
Angående nästa spel så kanske jag kör en fuling och emulerar Tintin i tibet då jag inte äger ett SNES och inte har så värst mycket pengar just nu.
Sist men inte minst vill jag tacka er för ett som vanligt underhållande program.
Ni undrade om det var Chrono trigger eller om det var Gobliiins jag inte hade tänkt spela och det var Gobliiins jag syftade på.
Synd att Gobliiins inte var så bra som det lät men de kanske lärde sig ett och annat inför de senare spelen.
Jag vill tipsa om Super Castlevania 4 till SNES för som jag förstår så hade ni inte kört mycket Castlevania före SotN?
Angående nästa spel så kanske jag kör en fuling och emulerar Tintin i tibet då jag inte äger ett SNES och inte har så värst mycket pengar just nu.
Sist men inte minst vill jag tacka er för ett som vanligt underhållande program.
Haha! Robo’s theme MÅSTE vara en rickroll. Apropå rickroll går http://www.youtube.com/watch?v=0N1_0SUGlDQ i samma ackordföljd. Vill speltillverkare i hemlighet rickrolla oss? Måste undersökas närmare.
Spelet jag spelade förra veckan var Goblin’s quest 3. De har liknande namn men innehåller mindre karaktärer och mer självmordsgolf
Tintin i Tibet.
Jag spelade det här spelet när jag var liten och ligger nu i den knarkdimma jag kallar mitt förflutna, men för er skull ska jag rota i mina minnen.
Grafik: Jag gillar att den behåller serietidningsestetiken, speciellt när man flyttar fram till förgrunden, det ger en skön dynamik och djup.
Ljud: Den är mysig och intressant arrangerad. Bäst är hotellåten som är riktigt trallvänlig.
Gameplay: Varför vill allt döda mig? Alla substantiv jag kan komma på till spelet börjar på mördar-. Mördarstockar, mördarpaket, mördarbetjänter (i vardagsrummet, med ljusstaken,) mördarpudlar (Monkey Island, är det du?) mördardammsugare, mördarånga, mördarcyklister, etc. etc. The list goes on.
Tintin lever farligt, jag förstår att det är farligt att simma i en vild fors fylld av onda mördarstockar, men att riskera sitt liv för att gå ner till receptionen i ett hotell. Jag skulle nog till och med hellre bo i Silent hill än att vara Tintin för en dag.
Om det här hade varit en pizza så hade det varit en rätt absurd maträtt.
Tänk er att ni är i Belgien på semester och du glider in på en pizzeria. Till din fasa upptäcker du dock att menyn är på belgiska, av uppenbara anledningar. Som tur är det bilder på menyn och du pekar på en calzone.
När den väl kommer till bordet, så ser den välbakad och god ut.
Men efter att du tar en tugga märker du att det inte var en vanlig calzone, istället för skinka så är det cyanidkapslar på den.
Grunden till pizzan är ju god och det är en fin ost, men det känns som en övervägande negativt punkt, i den bemärkelsen att man dör när man äter den.
Skål till Sveriges bästa levande retropodcast som kommer ut på fredagar, inget företag står bakom, är relaterat till pizza och drivs av en malmöbo och en boråsbo(som tidigare bodde i Bollnäs!)
Vill börja med att säga att förra avsnittet var riktigt festligt.
Sen så har jag en grej jag vill ta upp.
Ni snackar ju väldigt mycket pizza, varenda vecka.
Skulle det inte vara roligt då att knyta något samarbete med någon pizzeria och varje vecka tävla ut de pizzorna som ni anser att spelen är som.
Ni ger instruktioner till pizzagubben om hur pizzan skall vara och så får han baka en sån till vinnaren, en lyssnare i varje avsnitt.
Låter det som en fin idé?
Riktigt trevligt avsnitt som vanligt, synd bara att man ska låta så jädra illa när man hör sin egen röst.
Har börjat lite granna på tintin och hittils är det förbannat svårt tycker jag, grafiken gillar jag då den är väldigt lik seriealbumen. återkommer med en mer utförlig text när jag spelat lite mera
Haha! Robo’s theme MÅSTE vara en rickroll. Apropå rickroll går http://www.youtube.com/watch?v=0N1_0SUGlDQ i samma ackordföljd. Vill speltillverkare i hemlighet rickrolla oss? Måste undersökas närmare.
Spelet jag spelade förra veckan var Goblin’s quest 3. De har liknande namn men innehåller mindre karaktärer och mer självmordsgolf
Tintin i Tibet.
Jag spelade det här spelet när jag var liten och ligger nu i den knarkdimma jag kallar mitt förflutna, men för er skull ska jag rota i mina minnen.
Grafik: Jag gillar att den behåller serietidningsestetiken, speciellt när man flyttar fram till förgrunden, det ger en skön dynamik och djup.
Ljud: Den är mysig och intressant arrangerad. Bäst är hotellåten som är riktigt trallvänlig.
Gameplay: Varför vill allt döda mig? Alla substantiv jag kan komma på till spelet börjar på mördar-. Mördarstockar, mördarpaket, mördarbetjänter (i vardagsrummet, med ljusstaken,) mördarpudlar (Monkey Island, är det du?) mördardammsugare, mördarånga, mördarcyklister, etc. etc. The list goes on.
Tintin lever farligt, jag förstår att det är farligt att simma i en vild fors fylld av onda mördarstockar, men att riskera sitt liv för att gå ner till receptionen i ett hotell. Jag skulle nog till och med hellre bo i Silent hill än att vara Tintin för en dag.
Om det här hade varit en pizza så hade det varit en rätt absurd maträtt.
Tänk er att ni är i Belgien på semester och du glider in på en pizzeria. Till din fasa upptäcker du dock att menyn är på belgiska, av uppenbara anledningar. Som tur är det bilder på menyn och du pekar på en calzone.
När den väl kommer till bordet, så ser den välbakad och god ut.
Men efter att du tar en tugga märker du att det inte var en vanlig calzone, istället för skinka så är det cyanidkapslar på den.
Grunden till pizzan är ju god och det är en fin ost, men det känns som en övervägande negativt punkt, i den bemärkelsen att man dör när man äter den.
Skål till Sveriges bästa levande retropodcast som kommer ut på fredagar, inget företag står bakom, är relaterat till pizza och drivs av en malmöbo och en boråsbo(som tidigare bodde i Bollnäs!)
Vill börja med att säga att förra avsnittet var riktigt festligt.
Sen så har jag en grej jag vill ta upp.
Ni snackar ju väldigt mycket pizza, varenda vecka.
Skulle det inte vara roligt då att knyta något samarbete med någon pizzeria och varje vecka tävla ut de pizzorna som ni anser att spelen är som.
Ni ger instruktioner till pizzagubben om hur pizzan skall vara och så får han baka en sån till vinnaren, en lyssnare i varje avsnitt.
Låter det som en fin idé?
Riktigt trevligt avsnitt som vanligt, synd bara att man ska låta så jädra illa när man hör sin egen röst.
Har börjat lite granna på tintin och hittils är det förbannat svårt tycker jag, grafiken gillar jag då den är väldigt lik seriealbumen. återkommer med en mer utförlig text när jag spelat lite mera
Tintin I Tibet minsann? Spelade detta spel som liten och nog tusan hittade jag min gamla kopia av spelet, så detta blir det första spelet jag spelar tillsammans med er! På den tiden kom jag nog bara så långt som till banan med det krasade planet, främst eftersom jag tröttnade och tyckte det var svårt men nu lyckades jag äntligen klara ut spelet.
För att börja med det positiva så är grafiken riktigt vacker. Miljöerna känns färgglada och relativt varierande (lite väl mycket berg och sten motiv mot slutet dock, men de har ju en story att följa). Miljöerna känns som hämtade direkt ur seriealbumet. Även musiken har en del sköna slingor. Men sen blir det inte lika positivt. Kontrollen var förvisso inte så seg som jag minns den, men den är ändå rätt grötig, främst i hoppmekaniken vilket är lite oturligt när spelets främsta utmaning ligger i reaktionsmoment som går ut på att undvika… tja, allt som rör sej i princip. Att veta exakt vart man ska gå är inte heller helt lätt och leder till att man ibland hoppar helt fel eller får gå tillbaka och spela om vissa sträckor i onödan. Sega hopp i kombination med det faktum att man i många fall inte ser inkommande objekt förens de är väldigt nära (kameran verkar vilja ligga lite bakom Tintin så ens sikt framåt är mer begränsad än den borde vara) och gör att spelet blir rätt svårt. Det känns väldigt enerverande att bara ha ett liv kvar och veta att ett svårt parti är på väg. Men det är här jag vill påpeka att det ändå finns något speciellt med detta upplägg. Jag kan tycka att vissa spel har lite som sin grej att dom ska nötas och spelas om och om igen för att bemästras. Lär man sej spelet utantill och vart alla extraliv och äpplen ligger så kan det nog vara kul att försöka göra speedrunns här. Det är dock inte min typ av utmaning då jag mer gärna löser tankenötter och utforskar spännande miljöer. Det enda jag får av detta är pusslet med böckerna i templet (och det var dessvärre inget klurigt pussel precis) så spelet ger inte mej så mycket personligen.
Som slutsatts kan jag säga att Tintin i Tibet ändå är ett relativt bra licensspel i den mening att det nog ger riktiga Tintin fans ett mysigt och troget äventyr som ligger väldigt nära källmaterialet i fråga om story och presentation. Spelet har dock en del problem och känns även lite väl kort, men att göra det längre skulle nog resulterat i ännu mer bergsmiljöer att ta sej igenom och återigen så har de ju en story att hålla sej till.
För att svara på Köttstråles fråga så ger Retroresan mej rätt mycket. Främst så har jag ett stort retro intresse så det är alltid kul att höra folk prata och äldre spel. I spelmedia sfären så tycker jag att man i nuläget bara blickar framåt mer och mer för var år som går. Alla snackar om kommande spel och konsoler och vad som ska komma, men sen när stora titlar väl kommer så är det ingen som snackar om dom längre efter en vecka. Jag minns när stora titlar gick att prata om i månader efter att de släppts och även hur man snackade om och spelade mer spel än bara dom helt nya. Retroresan är en viktig motvikt mot mycket annan spelmedia. Sen har ju Retroresan bra och framförallt roliga programvärdar så visst ser jag även podcasten som ett humorprogram med.
Angående Sagostunden vill jag gärna veta vad Anders tycker om att spelet har en stum antagonist. Chrono Strigger är ju det första i Sagostunden med en sådan och det ger ju berättandet en intressant skillnad mot de tidigare. Sen kan jag förtydliga vad som skiljer SNES versionen och DS versionen åt. Främst är kan man välja att ha stridsläget precis som i SNES versionen, eller använda de båda skärmarna så att menyerna flyttas till nedre skärmen så man lite lättare ser vad som händer i fighterna. Man har även inkluderat de anime sekvenser som lades till när spelet släpptes på Play Station. De visas främst när nya karaktärer introduceras och vid viktiga story moment, men dom är korta och tillför inte så mycket egentligen. Sen finns det ett minispel vid End of Time där man kan kan träna ett monster, men det är rätt tråkigt och ger inga bra föremål. Och så sist så finns det två nya dungeons och ett nytt slut (spelet har ju flera alternativa slut) som tydligare binder samman spelet med uppföljaren Chrono Cross.
(Föresten, är inte Ice Sword tech attacken mellan Crono och Marle riktigt cool?)
Sen för att göra er hög med speltipps lite större, spela gärna Bucky o Hare till NES. Ni gillar ju Mega Man så det skulle vara kul att höra vad ni tycker om Bucky.
Menade såklart stum protagonist, inte antagonist.
Tintin I Tibet minsann? Spelade detta spel som liten och nog tusan hittade jag min gamla kopia av spelet, så detta blir det första spelet jag spelar tillsammans med er! På den tiden kom jag nog bara så långt som till banan med det krasade planet, främst eftersom jag tröttnade och tyckte det var svårt men nu lyckades jag äntligen klara ut spelet.
För att börja med det positiva så är grafiken riktigt vacker. Miljöerna känns färgglada och relativt varierande (lite väl mycket berg och sten motiv mot slutet dock, men de har ju en story att följa). Miljöerna känns som hämtade direkt ur seriealbumet. Även musiken har en del sköna slingor. Men sen blir det inte lika positivt. Kontrollen var förvisso inte så seg som jag minns den, men den är ändå rätt grötig, främst i hoppmekaniken vilket är lite oturligt när spelets främsta utmaning ligger i reaktionsmoment som går ut på att undvika… tja, allt som rör sej i princip. Att veta exakt vart man ska gå är inte heller helt lätt och leder till att man ibland hoppar helt fel eller får gå tillbaka och spela om vissa sträckor i onödan. Sega hopp i kombination med det faktum att man i många fall inte ser inkommande objekt förens de är väldigt nära (kameran verkar vilja ligga lite bakom Tintin så ens sikt framåt är mer begränsad än den borde vara) och gör att spelet blir rätt svårt. Det känns väldigt enerverande att bara ha ett liv kvar och veta att ett svårt parti är på väg. Men det är här jag vill påpeka att det ändå finns något speciellt med detta upplägg. Jag kan tycka att vissa spel har lite som sin grej att dom ska nötas och spelas om och om igen för att bemästras. Lär man sej spelet utantill och vart alla extraliv och äpplen ligger så kan det nog vara kul att försöka göra speedrunns här. Det är dock inte min typ av utmaning då jag mer gärna löser tankenötter och utforskar spännande miljöer. Det enda jag får av detta är pusslet med böckerna i templet (och det var dessvärre inget klurigt pussel precis) så spelet ger inte mej så mycket personligen.
Som slutsatts kan jag säga att Tintin i Tibet ändå är ett relativt bra licensspel i den mening att det nog ger riktiga Tintin fans ett mysigt och troget äventyr som ligger väldigt nära källmaterialet i fråga om story och presentation. Spelet har dock en del problem och känns även lite väl kort, men att göra det längre skulle nog resulterat i ännu mer bergsmiljöer att ta sej igenom och återigen så har de ju en story att hålla sej till.
För att svara på Köttstråles fråga så ger Retroresan mej rätt mycket. Främst så har jag ett stort retro intresse så det är alltid kul att höra folk prata och äldre spel. I spelmedia sfären så tycker jag att man i nuläget bara blickar framåt mer och mer för var år som går. Alla snackar om kommande spel och konsoler och vad som ska komma, men sen när stora titlar väl kommer så är det ingen som snackar om dom längre efter en vecka. Jag minns när stora titlar gick att prata om i månader efter att de släppts och även hur man snackade om och spelade mer spel än bara dom helt nya. Retroresan är en viktig motvikt mot mycket annan spelmedia. Sen har ju Retroresan bra och framförallt roliga programvärdar så visst ser jag även podcasten som ett humorprogram med.
Angående Sagostunden vill jag gärna veta vad Anders tycker om att spelet har en stum antagonist. Chrono Strigger är ju det första i Sagostunden med en sådan och det ger ju berättandet en intressant skillnad mot de tidigare. Sen kan jag förtydliga vad som skiljer SNES versionen och DS versionen åt. Främst är kan man välja att ha stridsläget precis som i SNES versionen, eller använda de båda skärmarna så att menyerna flyttas till nedre skärmen så man lite lättare ser vad som händer i fighterna. Man har även inkluderat de anime sekvenser som lades till när spelet släpptes på Play Station. De visas främst när nya karaktärer introduceras och vid viktiga story moment, men dom är korta och tillför inte så mycket egentligen. Sen finns det ett minispel vid End of Time där man kan kan träna ett monster, men det är rätt tråkigt och ger inga bra föremål. Och så sist så finns det två nya dungeons och ett nytt slut (spelet har ju flera alternativa slut) som tydligare binder samman spelet med uppföljaren Chrono Cross.
(Föresten, är inte Ice Sword tech attacken mellan Crono och Marle riktigt cool?)
Sen för att göra er hög med speltipps lite större, spela gärna Bucky o Hare till NES. Ni gillar ju Mega Man så det skulle vara kul att höra vad ni tycker om Bucky.
Menade såklart stum protagonist, inte antagonist.
Skoj att ni äntligen spelade ett av mina många önskespel. Tanken med det hela var väl egentligen inte att höra er plågas (bara lite) men Goblins-serien var för mig personligen en inkörsport i en genre som kom att bli en av mina favoritgenrer under i princip hela nittiotalet och som jag fortfarande är väldigt betuttad i. Att det inte skulle stå sig idag var jag rätt övertygad om men så fort serien nämns blir jag galet nostalgisk. Trean är visserligen det bästa spelet i serien även om det förmodligen känns lite omodernt idag.
Men om ni vill spela lite mer okända peka-klicka-spel av mer njutbar karaktär kan jag rekommendera:
Toonstruck – http://www.youtube.com/watch?v=f5A5Lupg1E8
Discworld II – http://www.youtube.com/watch?v=6TBxjNfYLMk
The Neverhood – http://www.youtube.com/watch?v=JlDiCVoSobU
The Dig – http://www.youtube.com/watch?v=VaOtsqz6Rb0
Skoj att ni äntligen spelade ett av mina många önskespel. Tanken med det hela var väl egentligen inte att höra er plågas (bara lite) men Goblins-serien var för mig personligen en inkörsport i en genre som kom att bli en av mina favoritgenrer under i princip hela nittiotalet och som jag fortfarande är väldigt betuttad i. Att det inte skulle stå sig idag var jag rätt övertygad om men så fort serien nämns blir jag galet nostalgisk. Trean är visserligen det bästa spelet i serien även om det förmodligen känns lite omodernt idag.
Men om ni vill spela lite mer okända peka-klicka-spel av mer njutbar karaktär kan jag rekommendera:
Toonstruck – http://www.youtube.com/watch?v=f5A5Lupg1E8
Discworld II – http://www.youtube.com/watch?v=6TBxjNfYLMk
The Neverhood – http://www.youtube.com/watch?v=JlDiCVoSobU
The Dig – http://www.youtube.com/watch?v=VaOtsqz6Rb0
Var det någon mer än jag som tänkte på att ”El_Kebabo” lät exakt som Jimmie Åkesson?!? Och när man tänker efter så är ju det nicket det perfekta incognito-nicket om man vill lurka anonymt på spelforum. Ledsen om jag outade dig, men allmänheten behövde veta tyckte jag…
Jag har inte spelat några av era vanliga spel, däremot håller jag jämna steg med Anders Chrono Trigger-spelande. Är en halvtimme framför där han slutade senast nu, ungefär. Den där scenen när Robo blir halvt hedersmördad av sina släktingar är ju riktigt sorglig egentligen, hade den kommit längre in i spelet där man är mer engagerad så hade den nog varit en klassisk jrpg-scen tror jag.
haha bra avsnitt. ”Samson härmar” borde vara ett helt nytt inslag förövrigt. Helt lysande! Finns nog ingen svensk podcast som har utvecklats så mycket som ni har gjort på 1 år. Men en sak jag inte har förstått är var Castlevania har tagit i vägen. Ni diskuterar alla klassiska serier utan just den här!! Vet att ni har spelat SOTN och så men se absolut till att spela både Rondo of blood och super castlevania IV. Castlevania slår ju Mega man vilken dag som helst.
Om ni har spelat dom tidigare förstår jag men annars är det tjänstefel att inte ha med dom i retroresan:)
Var det någon mer än jag som tänkte på att ”El_Kebabo” lät exakt som Jimmie Åkesson?!? Och när man tänker efter så är ju det nicket det perfekta incognito-nicket om man vill lurka anonymt på spelforum. Ledsen om jag outade dig, men allmänheten behövde veta tyckte jag…
Jag har inte spelat några av era vanliga spel, däremot håller jag jämna steg med Anders Chrono Trigger-spelande. Är en halvtimme framför där han slutade senast nu, ungefär. Den där scenen när Robo blir halvt hedersmördad av sina släktingar är ju riktigt sorglig egentligen, hade den kommit längre in i spelet där man är mer engagerad så hade den nog varit en klassisk jrpg-scen tror jag.
haha bra avsnitt. ”Samson härmar” borde vara ett helt nytt inslag förövrigt. Helt lysande! Finns nog ingen svensk podcast som har utvecklats så mycket som ni har gjort på 1 år. Men en sak jag inte har förstått är var Castlevania har tagit i vägen. Ni diskuterar alla klassiska serier utan just den här!! Vet att ni har spelat SOTN och så men se absolut till att spela både Rondo of blood och super castlevania IV. Castlevania slår ju Mega man vilken dag som helst.
Om ni har spelat dom tidigare förstår jag men annars är det tjänstefel att inte ha med dom i retroresan:)
Poirot?
Angående sagostunden. Den här racerfräsaren med svävare tror jag kallas Johnny C Bad i DS-versionen i alla fall. Tänkte också på låten där. Jag tror för övrigt att du kan gå tillbaka till festivalen och spana in Gato (den sjungande roboten).
Kommer inte lira Tintin med er. Har inte ens en Super Nintendo. Men jag har både läst böckerna och tycker att de är riktigt sköna trots att de kan kännas så där skumt rasistiska ibland. Medvetet eller omedvetet. En sak som har slagit mig är att Tintin är sjukligt misstänksam av sig. Tänk vad jobbigt att hänga med honom. Man lär ju inte kunna gå och handla utan att han hittar någon snubbe som har något skumt för sig vid gräddfilen eller dröjer misstänkt länge vid den inlagda sillen.
Kan det inte bli ett stående inslag att Samson ska härma någon varje vecka. Varför inte Professor Kalkyl när han får spretig mustasch och blir förbannad när Haddock säger att han spelar apa?
Slutligen vill jag bara slänga in ett youtube-tips till en kille som är sjukligt duktig på gitarr-versioner av kända spel. Har bland annat en del från Chrono Trigger. Kanske många som redan känner till honom men han är sjukt bra.
http://www.youtube.com/user/CalebElijah
känns ju sådär att man låter som jimmy åkesson har inte hört honom snacka direkt men han är väl från blekinge? jag är ju smålänning men kanske är frugan som smittat av sin blekingska på mig då?
Poirot?
Angående sagostunden. Den här racerfräsaren med svävare tror jag kallas Johnny C Bad i DS-versionen i alla fall. Tänkte också på låten där. Jag tror för övrigt att du kan gå tillbaka till festivalen och spana in Gato (den sjungande roboten).
Kommer inte lira Tintin med er. Har inte ens en Super Nintendo. Men jag har både läst böckerna och tycker att de är riktigt sköna trots att de kan kännas så där skumt rasistiska ibland. Medvetet eller omedvetet. En sak som har slagit mig är att Tintin är sjukligt misstänksam av sig. Tänk vad jobbigt att hänga med honom. Man lär ju inte kunna gå och handla utan att han hittar någon snubbe som har något skumt för sig vid gräddfilen eller dröjer misstänkt länge vid den inlagda sillen.
Kan det inte bli ett stående inslag att Samson ska härma någon varje vecka. Varför inte Professor Kalkyl när han får spretig mustasch och blir förbannad när Haddock säger att han spelar apa?
Slutligen vill jag bara slänga in ett youtube-tips till en kille som är sjukligt duktig på gitarr-versioner av kända spel. Har bland annat en del från Chrono Trigger. Kanske många som redan känner till honom men han är sjukt bra.
http://www.youtube.com/user/CalebElijah
känns ju sådär att man låter som jimmy åkesson har inte hört honom snacka direkt men han är väl från blekinge? jag är ju smålänning men kanske är frugan som smittat av sin blekingska på mig då?
Jag måste erkänna att jag har inte spelat speciellt mycket skräck men det är mest för att jag inte ser tjusningen i att bli skrämd. Vad är tjusningen i att bli skrämd?
Det finns prat i ”cutscenes” i Gobliiins jag tror det var det enda som var extra i CD versionen. Ni kanske spelade floppy versionen eller så verkar det på Good old games att några hade problem med talet i CD versionen så de skicka med floppy versionen också.(orkar inte kolla upp det)
Spekkio första gången när jag spelade Chrono Trigger kunde jag inte fattat att man skulle gå runt 3 gånger och jag provade flera gånger sedan typ just innan Lavos så råkade jag gå antagligen runt 4 gånger.
Fel! Ni glömmer ett av mina favoritspel: Shadowrun till SNES är på svenska och om ni inte har spelat det så spela det!
TinTin i Tibet(SNES):
1.Grafiken: Väldigt sen SNES och det är väldigt tjusig grafik enligt mig. Det känns verkligen som att man spelar serien.
2.Ljud: Yay! Musik och väldigt passande musik. Inte speciellt mycket ljudeffekter men det gör inget.
3.Kontroll: Skön kontroll något stel ibland och det känns dock som att hoppen var animerade före banorna var designade så att därför hoppar man ganska kort. Teori: Den som animerade Tintin var en animatör som gjorde gjorde en realistisk animation och inte en som var anpassad för plattforms-hoppande.
4.Gameplay: Ganska varierande gameplay det är bra. Men jag tycker att Tintin borde ha fått en pistol eller något vapen att försvara sig med då hade spelet blivit så mycket bättre och lagom utmanande. Fast då hade det inte varit Tintin längre. Jag gillar att Tintin kunde plocka upp saker(som t.ex. bokpusslet i templet eller repet i flygplanet) eftersom det får mig att tänka på peka och klicka äventyr. Det borde dom ha utvecklat mer så att man de sluppit undvika de ”fredliga” mördar munkarna eller de ondskefulla servitörerna.
5.Utmaning: Frustrerande svårt spel och jag svårt att se hur ett barn skall klara det här när jag var tvungen att ta hjälp av save states. Sedan verkar vissa av snöbollarna ha en allians med TinTin medans löven verkar vara hans ärkefiende. Undrar var logiken finns? Teori: Allt som rör sig 1 m/s eller snabbare skadar TinTin. Klättrar-banan vilken ”pain in the ass” – bana lång, jobbig och dessutom vet man inte riktigt var man ska.(var tvungen att kolla upp det)
6.Slutsats: Frustrerande! Spelet hade kunnat bli en klassiker om det hade gjort det mycket enklare så att fler hade kunnat uppleva hela storyn. Då hade det kunnat göra det längre men nu känns det som ett arkadspel där konverteringen gått fel.
Teori: Undrar om det var brist på grafiker som gjorde att man valde att typ att skanna in ifrån filmerna. Det man kunde hitta typ ”Vad skall vi ha för fiender?”, ”Vi kan inte rita speciellt mycket eftersom vi inte har några grafiker så vi får ta något ifrån filmerna.”, ”Hmmmm.. Kan det här lövet passa?”, ”Ja! Ta det! Det är ju enkelt att skanna in och anpassa för SNES.” . Så kanske det lät på Infograms på den tiden.
Tips: Samson kan spela Shadowrun till SNES och göra en sagostund av det. Spelet är inte långt jag skulle gissa på 10 – 15 timmar första gången du spelar det. Det är ett bra spel med riktig cyberpunk, hundar, shamaner, dvärgar, hackers, vampyrer och zombies. En riktigt bra story fast inte så bra på svenska men det går ju att spela det på engelska.
Mysigt avsnitt. Ni får gärna klippa in mer Björne om det tryter med musik.
Jag håller inte med om att spel som man kan dö i inte är äventyrsspel. Hela Larry-serien, och egentligen hela Sierras katalog, innehåller trial-and-error död och de ser jag klart som äventyrsspel. Däremot håller jag med om att det är ett jävla otyg och att äventyrsspel som följer Lucas Arts mall är betydligt tacksammare att spela.
Vad gäller Good Old Games var det inte ett namnbyte det var frågan om utan en lansering av sidan (tydligen var det en ”beta” innan). I vilket fall som helst, ett fult PR-trick.
För övrigt kan ganska många karaktärer i CT fungera dugligt som helare. Vid sidan om Marle är Robo riktigt bra med sin laser, och Frog samt karaktär-jag-inte-skall-spoila-namnet-på fungerar helt ok. En valfri helare tillsammans med Crono (för Dual Techs som helar hela gruppen) tar sig igenom de flesta situationer. Om inte annat kan det vara bra att byta runt för att låsa upp just alla olika kombinationsattacker. Vid sidan om Crono tror jag det bara är just Lucca och annan-karaktär-som-inte-skall-nämnas-vid-namn som inte kan hela själv.
Sedan undrar jag vad planen är inför nästa veckas spel. Vad jag har googlat mig fram till rör det sig ett väldigt sent C64 spel som framför allt står ut för att det använder sig av ett par fulhack för att åstadkomma grafiska trick som maskinen normalt sett inte klarar? Det låter på pappret ganska intressant men av vad jag har sett/läst så verkar Wii-versionen vara helt full av glitchar (pga att fulhackningen inte emuleras ordentligt). Min C64 står på vinden i mitt barndomshem så jag får skippa det själv men hur gör ni, kör ni original eller har ni hittat dugliga alternativ?
Och sist för knyta an till Köttstråles fråga. Jag känner helt klart igen mig i det du beskriver. Visst finns det spel som jag har tagit mig an för att spela igenom för Retroresan, och än mer som jag har testat på och börjat spela efter en Retroresa, men majoriteten av spelen som spelas är spel som jag nöjer mig med att höra Anders och Samson prata om. Jag behöver inte förstöra deras whisky-spetsade spelanalyser med att faktiskt spela varenda gammalt skitspel de tar sig an 😀
Argh, vilken wall-of-text det blev :S
Bara jag som förlorar översikt på hur lång en kommentar blir med dessa små kommenteringsrutor? Eller är storleken på rutan en hint…
Jag måste erkänna att jag har inte spelat speciellt mycket skräck men det är mest för att jag inte ser tjusningen i att bli skrämd. Vad är tjusningen i att bli skrämd?
Det finns prat i ”cutscenes” i Gobliiins jag tror det var det enda som var extra i CD versionen. Ni kanske spelade floppy versionen eller så verkar det på Good old games att några hade problem med talet i CD versionen så de skicka med floppy versionen också.(orkar inte kolla upp det)
Spekkio första gången när jag spelade Chrono Trigger kunde jag inte fattat att man skulle gå runt 3 gånger och jag provade flera gånger sedan typ just innan Lavos så råkade jag gå antagligen runt 4 gånger.
Fel! Ni glömmer ett av mina favoritspel: Shadowrun till SNES är på svenska och om ni inte har spelat det så spela det!
TinTin i Tibet(SNES):
1.Grafiken: Väldigt sen SNES och det är väldigt tjusig grafik enligt mig. Det känns verkligen som att man spelar serien.
2.Ljud: Yay! Musik och väldigt passande musik. Inte speciellt mycket ljudeffekter men det gör inget.
3.Kontroll: Skön kontroll något stel ibland och det känns dock som att hoppen var animerade före banorna var designade så att därför hoppar man ganska kort. Teori: Den som animerade Tintin var en animatör som gjorde gjorde en realistisk animation och inte en som var anpassad för plattforms-hoppande.
4.Gameplay: Ganska varierande gameplay det är bra. Men jag tycker att Tintin borde ha fått en pistol eller något vapen att försvara sig med då hade spelet blivit så mycket bättre och lagom utmanande. Fast då hade det inte varit Tintin längre. Jag gillar att Tintin kunde plocka upp saker(som t.ex. bokpusslet i templet eller repet i flygplanet) eftersom det får mig att tänka på peka och klicka äventyr. Det borde dom ha utvecklat mer så att man de sluppit undvika de ”fredliga” mördar munkarna eller de ondskefulla servitörerna.
5.Utmaning: Frustrerande svårt spel och jag svårt att se hur ett barn skall klara det här när jag var tvungen att ta hjälp av save states. Sedan verkar vissa av snöbollarna ha en allians med TinTin medans löven verkar vara hans ärkefiende. Undrar var logiken finns? Teori: Allt som rör sig 1 m/s eller snabbare skadar TinTin. Klättrar-banan vilken ”pain in the ass” – bana lång, jobbig och dessutom vet man inte riktigt var man ska.(var tvungen att kolla upp det)
6.Slutsats: Frustrerande! Spelet hade kunnat bli en klassiker om det hade gjort det mycket enklare så att fler hade kunnat uppleva hela storyn. Då hade det kunnat göra det längre men nu känns det som ett arkadspel där konverteringen gått fel.
Teori: Undrar om det var brist på grafiker som gjorde att man valde att typ att skanna in ifrån filmerna. Det man kunde hitta typ ”Vad skall vi ha för fiender?”, ”Vi kan inte rita speciellt mycket eftersom vi inte har några grafiker så vi får ta något ifrån filmerna.”, ”Hmmmm.. Kan det här lövet passa?”, ”Ja! Ta det! Det är ju enkelt att skanna in och anpassa för SNES.” . Så kanske det lät på Infograms på den tiden.
Tips: Samson kan spela Shadowrun till SNES och göra en sagostund av det. Spelet är inte långt jag skulle gissa på 10 – 15 timmar första gången du spelar det. Det är ett bra spel med riktig cyberpunk, hundar, shamaner, dvärgar, hackers, vampyrer och zombies. En riktigt bra story fast inte så bra på svenska men det går ju att spela det på engelska.
Mysigt avsnitt. Ni får gärna klippa in mer Björne om det tryter med musik.
Jag håller inte med om att spel som man kan dö i inte är äventyrsspel. Hela Larry-serien, och egentligen hela Sierras katalog, innehåller trial-and-error död och de ser jag klart som äventyrsspel. Däremot håller jag med om att det är ett jävla otyg och att äventyrsspel som följer Lucas Arts mall är betydligt tacksammare att spela.
Vad gäller Good Old Games var det inte ett namnbyte det var frågan om utan en lansering av sidan (tydligen var det en ”beta” innan). I vilket fall som helst, ett fult PR-trick.
För övrigt kan ganska många karaktärer i CT fungera dugligt som helare. Vid sidan om Marle är Robo riktigt bra med sin laser, och Frog samt karaktär-jag-inte-skall-spoila-namnet-på fungerar helt ok. En valfri helare tillsammans med Crono (för Dual Techs som helar hela gruppen) tar sig igenom de flesta situationer. Om inte annat kan det vara bra att byta runt för att låsa upp just alla olika kombinationsattacker. Vid sidan om Crono tror jag det bara är just Lucca och annan-karaktär-som-inte-skall-nämnas-vid-namn som inte kan hela själv.
Sedan undrar jag vad planen är inför nästa veckas spel. Vad jag har googlat mig fram till rör det sig ett väldigt sent C64 spel som framför allt står ut för att det använder sig av ett par fulhack för att åstadkomma grafiska trick som maskinen normalt sett inte klarar? Det låter på pappret ganska intressant men av vad jag har sett/läst så verkar Wii-versionen vara helt full av glitchar (pga att fulhackningen inte emuleras ordentligt). Min C64 står på vinden i mitt barndomshem så jag får skippa det själv men hur gör ni, kör ni original eller har ni hittat dugliga alternativ?
Och sist för knyta an till Köttstråles fråga. Jag känner helt klart igen mig i det du beskriver. Visst finns det spel som jag har tagit mig an för att spela igenom för Retroresan, och än mer som jag har testat på och börjat spela efter en Retroresa, men majoriteten av spelen som spelas är spel som jag nöjer mig med att höra Anders och Samson prata om. Jag behöver inte förstöra deras whisky-spetsade spelanalyser med att faktiskt spela varenda gammalt skitspel de tar sig an 😀
Argh, vilken wall-of-text det blev :S
Bara jag som förlorar översikt på hur lång en kommentar blir med dessa små kommenteringsrutor? Eller är storleken på rutan en hint…
@Vargavaka:
Det är lugnt. Det finns fler som tycker att Retroresans textrutor är klaustrofobiskt små.
Hmm… Har kollat lite på nästa veckas spel. Jag har också förstått att Wii versionen inte är att föredra eftersom den är buggig p.g.a. haxen.
Jag får se om jag kommer med kommentar på spelet.
Hade inte Robo och Chrono en riktigt bra helande Dual Tech så att man kan använda Robo, Chrono och Magus som en riktigt bra kombination?
@Farbror atlas:
Jag tycker verkligen att de skall spela The Dig. Det gjorde jag förra sommaren och jag älskade spelet. Pusslen var riktigt kluriga och storyn var speciell.
Tintin har präglat en stor del av min barndom, hade alla kassetbanden med tomas bolme som tinint och har lyssnat på dem så mycket att det är ett under att de håller ihop fortfarande. Brukade även läsa albumen samtidigt som jag lyssnade då de stämde bra överrens med varandra.
Men nu till spelet. Svårt satans svårt är vad jag vill börja med att säga. Spelade det på emulator och klarade det ändå inte även om jag använde savestates kom till banan efter den med cyklarna sen var det stopp.
Grafiken: Riktigt snygg grafik tycker jag, ser väldigt mycket ut som seriealbumen. Klara och fina färger och lite intressant med att det byter perspektiv ibland så att man kommer närmare skärmen eller vad man ska säga, tänker på hotellbanan.
Kontroll: Inget att klaga på här direkt funkar ju som det ska tycker jag inte mycket man kan göra mer än att hoppa och gå upp och ner.
Ljud: Musiken är ju helt ok, gillar speciellt hotellbanans musik ljudeffekterna gör det de ska är inget speciellt.
Gameplay: Nämnder det igen svårt som fn, tog ju ett bra tag innan jag fattade att man inte kunde hoppa över de springande barnen utan att man måste springa in mot skärmen var ju inget som talade om att det ens gick. Tycker det rent allmänt är väldigt dålig information om vad man ska ta vägen eller vilka man ska prata med, tex att kapten haddock helt plötsligt är i andra änden av hotellet när man ska hitta honom igen. Hade ju inte skadat om man hade haft lite mera träffar på sig innan man dog ett liv och om äpplena kanske skulle gett en två mer i liv istället för ett.
Slutsats: Tintin som är en en serie för barn borde ju ha ett mer barnanpassat spel men som det ju var på den tiden så var ju många spel riktigt svåra. Om man spelar det tills man vet exakt vart allting är så kanske det kan gå att klara av det men jag har tappat intresset långt innan dess tyvärr. Tycker det är synd då jag verkligen gillar tintin och hade gärna sett ett bra spel med honom i huvudrollen kanske kommer nått sen när spelfilmen kommer om nått år.
Förresten kollade upp jimmie åkesson på youtube, tycker ni verkligen att jag låter som honom? Jag tycker inte det var särskilt likt iaf….
@Vargavaka:
Det är lugnt. Det finns fler som tycker att Retroresans textrutor är klaustrofobiskt små.
Hmm… Har kollat lite på nästa veckas spel. Jag har också förstått att Wii versionen inte är att föredra eftersom den är buggig p.g.a. haxen.
Jag får se om jag kommer med kommentar på spelet.
Hade inte Robo och Chrono en riktigt bra helande Dual Tech så att man kan använda Robo, Chrono och Magus som en riktigt bra kombination?
@Farbror atlas:
Jag tycker verkligen att de skall spela The Dig. Det gjorde jag förra sommaren och jag älskade spelet. Pusslen var riktigt kluriga och storyn var speciell.
Tintin har präglat en stor del av min barndom, hade alla kassetbanden med tomas bolme som tinint och har lyssnat på dem så mycket att det är ett under att de håller ihop fortfarande. Brukade även läsa albumen samtidigt som jag lyssnade då de stämde bra överrens med varandra.
Men nu till spelet. Svårt satans svårt är vad jag vill börja med att säga. Spelade det på emulator och klarade det ändå inte även om jag använde savestates kom till banan efter den med cyklarna sen var det stopp.
Grafiken: Riktigt snygg grafik tycker jag, ser väldigt mycket ut som seriealbumen. Klara och fina färger och lite intressant med att det byter perspektiv ibland så att man kommer närmare skärmen eller vad man ska säga, tänker på hotellbanan.
Kontroll: Inget att klaga på här direkt funkar ju som det ska tycker jag inte mycket man kan göra mer än att hoppa och gå upp och ner.
Ljud: Musiken är ju helt ok, gillar speciellt hotellbanans musik ljudeffekterna gör det de ska är inget speciellt.
Gameplay: Nämnder det igen svårt som fn, tog ju ett bra tag innan jag fattade att man inte kunde hoppa över de springande barnen utan att man måste springa in mot skärmen var ju inget som talade om att det ens gick. Tycker det rent allmänt är väldigt dålig information om vad man ska ta vägen eller vilka man ska prata med, tex att kapten haddock helt plötsligt är i andra änden av hotellet när man ska hitta honom igen. Hade ju inte skadat om man hade haft lite mera träffar på sig innan man dog ett liv och om äpplena kanske skulle gett en två mer i liv istället för ett.
Slutsats: Tintin som är en en serie för barn borde ju ha ett mer barnanpassat spel men som det ju var på den tiden så var ju många spel riktigt svåra. Om man spelar det tills man vet exakt vart allting är så kanske det kan gå att klara av det men jag har tappat intresset långt innan dess tyvärr. Tycker det är synd då jag verkligen gillar tintin och hade gärna sett ett bra spel med honom i huvudrollen kanske kommer nått sen när spelfilmen kommer om nått år.
Förresten kollade upp jimmie åkesson på youtube, tycker ni verkligen att jag låter som honom? Jag tycker inte det var särskilt likt iaf….
Det har sagts förr det sägs igen:
Anders och Samson är bäst.
Ni förtjänar verkligen titeln
”Sveriges bästa (osponsrade) spelpodcast (som drivs av icke-radiopersonligheter)”..
Imitationer uppskattas och det vill vi
höra mer utav. Hoppas Anders har några
förslag på gång för har ingen jag kommer på direkt
för Samson att köra denna veckan.
Sedan var musikvalet av lite Björnesmagasin theme
något som gjorde det sådär mysigt som Retroresan alltid blir.
Jag fick tag i Gobliiins men hann aldrig skicka mina
kommentarer då. Spelade aldrig klart det innan avsnittet
och kan inte säga att mina inledande upplevelser + era ord
inte gjorde mig speciellt sugen att fortsätta på direkten.
De får nog vänta.. (..kanske).
Inför denna veckan har jag suttit med Tintin i Tibet.
Det första som slog mig var hur likt seriealbumen det
faktiskt var. Mysigt med fina färger.
På första banan så bara kastade jag mig in utan
att riktigt testa kontrollerna. Så när de elaka ”kidsen”
och fulgubbarna med lådor kom så körde jag ”Super Mario style”
på den och hoppade. Skadades. Hoppade över nästa. Skadades.
Jag träffade inte några av lådanspixlar men insåg efter
ha dött två gånger av några inledande hinder att jag nog gör fel.
Mycket riktigt. Av någon anledning var det så att jag skulle springa
MOT skärmen och på så sätt undvika. Något jag lite av misstag hittade
då jag testade knapparna.
Till min besvikelse fortsatte de lite i samma mönster att bara köra
”djupledsdodge” för hinder i hela inledningen men det såg ju så fint
ut att jag spelade vidare.
I sin helhet var det ju ett kompetent plattform-/äventyrsspel som
ville krydda lite med djupled och små variationer som simmning och
BERGSKLÄTTRING. Dock är ju Tintin ingen blåbombare i sina plattformshopp men det duger ju.
Bergsklättringen var inte rolig kort och gott. Det var långt, segt och
lite irriterande. Fumlade runt en del och hittade inte riktigt vägen i början.
Som så många andra spel för den tiden så är svårighetsgraden för spelet kanske inte så bra anpassad för målgruppen för serien Tintin.
Det har sagts förr det sägs igen:
Anders och Samson är bäst.
Ni förtjänar verkligen titeln
”Sveriges bästa (osponsrade) spelpodcast (som drivs av icke-radiopersonligheter)”..
Imitationer uppskattas och det vill vi
höra mer utav. Hoppas Anders har några
förslag på gång för har ingen jag kommer på direkt
för Samson att köra denna veckan.
Sedan var musikvalet av lite Björnesmagasin theme
något som gjorde det sådär mysigt som Retroresan alltid blir.
Jag fick tag i Gobliiins men hann aldrig skicka mina
kommentarer då. Spelade aldrig klart det innan avsnittet
och kan inte säga att mina inledande upplevelser + era ord
inte gjorde mig speciellt sugen att fortsätta på direkten.
De får nog vänta.. (..kanske).
Inför denna veckan har jag suttit med Tintin i Tibet.
Det första som slog mig var hur likt seriealbumen det
faktiskt var. Mysigt med fina färger.
På första banan så bara kastade jag mig in utan
att riktigt testa kontrollerna. Så när de elaka ”kidsen”
och fulgubbarna med lådor kom så körde jag ”Super Mario style”
på den och hoppade. Skadades. Hoppade över nästa. Skadades.
Jag träffade inte några av lådanspixlar men insåg efter
ha dött två gånger av några inledande hinder att jag nog gör fel.
Mycket riktigt. Av någon anledning var det så att jag skulle springa
MOT skärmen och på så sätt undvika. Något jag lite av misstag hittade
då jag testade knapparna.
Till min besvikelse fortsatte de lite i samma mönster att bara köra
”djupledsdodge” för hinder i hela inledningen men det såg ju så fint
ut att jag spelade vidare.
I sin helhet var det ju ett kompetent plattform-/äventyrsspel som
ville krydda lite med djupled och små variationer som simmning och
BERGSKLÄTTRING. Dock är ju Tintin ingen blåbombare i sina plattformshopp men det duger ju.
Bergsklättringen var inte rolig kort och gott. Det var långt, segt och
lite irriterande. Fumlade runt en del och hittade inte riktigt vägen i början.
Som så många andra spel för den tiden så är svårighetsgraden för spelet kanske inte så bra anpassad för målgruppen för serien Tintin.
http://toucharcade.com/2010/11/08/classic-adventure-game-gobliiins-arrives-in-the-app-store/
Är det värt 7kr?
http://toucharcade.com/2010/11/08/classic-adventure-game-gobliiins-arrives-in-the-app-store/
Är det värt 7kr?