Denna vecka blir det inget vanligt avsnitt. Av olika anledningar kommer vi inte gå genom Mayhem in Monsterland denna vecka – inte heller blir det någon sagostund. Däremot vill ingen av oss lämna er helt tomhänta och satte oss därför ner och bara snackade lite skit. Vi pratar svensk film, Gamex och punk bland annat. Nästa vecka blir det inte heller något vanligt avsnitt. Då kommer vi istället ha filmkväll och titta på Street Fighter från 1994. Häng med du med!
13 Kommentarer
Trackbacks/Pingbacks
- Tweets that mention Retroresan special: Inget särskilt -- Topsy.com - [...] This post was mentioned on Twitter by Retroresan, Samson Wiklund. Samson Wiklund said: Ny Retroresan special: Inget särskilt http://bit.ly/b1A4Bc…
Vet inte om de beror på att jag varit vaken över 30 timmar men jag tycker de här va skit bra hur soft som helst att höra er snacka massa strunt så här på natten tumme upp mer sånt här tack.
ska bli kul att höra vad ni säger om b filmen Street Fighter nästa vecka ska nog försöka fixa den så man kan va med…
Ska bli kul att se vad de är för gäster hoppas på speltorks gubbarna men de blir nog bra vem de än är…
Vi alla har behov av mer retroresan. Ni borde köra ”live” 24/7 sedan spela in era ”retroliv”. Sedan kan ni smyga in lite retroreferenser i alla diskutioner ni har. Sedan kan ni överleva med hjälp av flattr. Det är nog inget problem eftersom ni gör så bra podcast.
Serien ”Sally” på SVT är ju enormt rolig. Citat: ”Men hur skulle världen se ut om jag, Sally Santesson, uteblev från vardagslunken? Lite gråare, lite futtigare.” eller ”Och som vi alla vet, det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke!” . Där har ni kul citat som Samson kan härma.
”Nile City 105.6” var nog höjdpunkten på svensk humor sedan har det bara gått utför med undantaget ”Fyra nyanser av brunt”. Jag gillade Millenium trilogin synd att den aldrig blev färdig med alla sex böcker/filmer .
Jag älskar hjortron sylt med plättar det äter jag minst en gång i veckan. Sedan är det helt fantastiskt med havtorns sylt men det är så dyrt. Hjortron är billigare eftersom jag plockar dem själv. 🙂
Jag tycker Tim Schäfer känns mest som spelvärldens motsvarighet till Tim Burton. Men frågan är vem är spelvärldens motsvarighet till Ingmar Bergman?
Jag kommer att hålla förväntningarna väldigt lågt inför nästa avsnitt. Det känns inte bra.
Hmm.. skall jag ge Speltorsk en 4:e chans? Hur är det man säger: 4:e gången gillt?
”Hmm.. skall jag ge Speltorsk en 4:e chans?”
Man kan inte gilla allt och alla men vi ser ju gärna att du blir omvänd till slut. 😉
Blir skitsugen på att se Street Fighter igen ivf! Fantastiskt dålig film! 😀
Halloj.
Riktigt underhållande avsnitt gillar när ni sitter och gaggar om ingenting igentligen, lite seinfeld inspirerat? Denna gången fick ni förgylla mina och filips öron medans vi åt pannkakor och sedan bakade muffins. En del av dem kommer att få vit choklad på sig men inga jorgubbar denna gången.
Street fighter har jag förmig att jag såg när den kom och då tyckte man att den var häftig men misstänker att den inte kommer att vara nått vidare nu, van damme är ju ingen höjdarskådis precis. Ser fram emot det iaf.
Megaman mössan och halsduken lät ju riktig fina kanske skulle köpa lite blommor till frugan så att hon kan fixa nått sånt till mig med.
Nu ska det dammsugas och lyssna på era kollegor speltorskarna.
Tack för ett trevligt, om lite annorlunda avsnitt.
Nu vill jag inte framstå som Chrono Trigger-besserwissern men Chronos reaktion under Robos hedersmord ligger faktiskt delvis i dina egna händer. Du behöver inte stå och titta på när de mördar Robo, du kan faktiskt styra din karaktär och försöka stoppa robotarna (även om scenen slutar på samma sätt). Om du gör det kryper Robo mot dig och ber dig att sluta då de andra robotarna är hans bröder.
Jag tror man behöver påminnas ibland om vilken kall och otäck värld vi hade levt i om ni hade bestämt er för att göra en podcast om politik eller film istället för om spel. :p
Bra avsnitt förresten och tack för alla hänvisningar till Radio Speltorsk och vårt hundrade avsnitt, det värmer. <3
Kan det vara så att det är era flickvänner som gästar nästa vecka btw? 😉
Varför ni ska spela Puggsy till Mega Drive!
Puggsy är en Pusselplattformare till Sega Mega Drive som utvecklades av Traveller’s Tales och distribuerades av Psygnosis (som hade typ snyggade företagsloggan evvah! http://psygnosisamiga.free.fr/owlsmall.jpg …ok kanske inte egentligen men den är väldigt snygg iallafall.)
För att ge mitt personliga värdeomdöme med någolunda struktur gjorde jag en lista (hoppas Anders blir glad) på några punkter.
1. Puggsy har det bästa i musikväg som Mega Drive har att erbjuda (tillsammans med Sonic). Spelet har ett synthigt melodiöst och varmt sound – trots MDs ofta kallare smutsigare mer industriella läggning. Det är fylliga slingor och melodier som jag ofta myser till. Ljudeffekterna är också välgjorda – men ni får absolut inte testa det påståendet genom att kolla longplaysen på ljutoob! De spoilar!
2. Ni har haft ont om [u]pussel[/u]plattformare i eran podcast. Sedan jag började lyssna på er (arkivet säger november 09) har det varit för lite av den här sorten och eftersom att ni gillar både att klura och att göra precisionshopp tror jag att de kan falla er i smaken. Iallafall såtillvida ni har tålamodet att lära er hur spelmekaniken funkar (detta påstår ju sig iallafall Samson ha i princip alltid. Upp till bevis!)
3. Gameplayet är grundat i en för sin tid väldigt välgjord fysikmotor som jag är nyfiken vad era analytiska hjärnor har att säga om.
4. Puggsy är väldigt förbisett och i ärlighetens namn sällan förstått av de få som spelat det (en generalisering jag gör ur mitt minne om vad Sega Force skrev om det). Det här kan ni ändra på genom att ge det en riktig chans. Det kan vara så att musikens melodier finns i mitt hjärta och spelets styrschema och mekanik sitter i min ryggrad, och det skulle vara väldigt spännande om min åsikt blev lite utmanad.
Puggsy var en stor upplevelse för mig när det begav sig och har verkligen etsat sig fast i mitt minne. Det kan har att göra med att det fick mig att uppleva följande saker för första gången i ett spel:
– Möjligheten att bara leka omkring med saker jag kan plocka upp
– Bli jagad och rädd (solen i SMB3 räknas inte för jag insåg att den hade ett mönster och egentligen inte alls jagade mig, fisken lika så (fast den var ändå så pain in the ass att jag brukade hoppa över den banan))
– Flyta omkring mysandes i vatten
– Studsa fram och leka omkring i vatten (det jag alltid hade velat testa i Mario)
Av någon anledning har jag alltid haft svårt för Links stummhet, samtidigt som jag tycker det är helt OK när Gordon Freeman inte säger ett knyst. Å andra sidan skriker och stönar inte Gordon som Link gör i de nya spelen…
Skönt att Gato fick upprättelse i förra avsnittet. 😉 Ja, det är nog låten som är grejen, och det var när jag stötte på honom i början av spelet som jag verkligen insåg att jag inte hade ytterliggare ett pretentiöst Final Fantasy framför mig.
Nästa avsnitt kan ju bli hur skönt som helst. Synd bara att ni av copyrightanledningar inte kan strömma filmen live och t.ex. ha igång en chattkanal samtidigt, ett koncept som jag av egen erfarenhet annars vet kan bli riktigt mysigt. Å andra sidan… det kanske skulle kunna gå att göra med retrospel? 😉
Den helgen kommer jag sitta på LAN (Oalan, ute på Visingsö!) och jag har svårt att tänka mig bättre underhållning framåt småtimmarna än att sitta och lyssna på småfulla gamers kommentera B-film. När jag för killen som arrangerar LANet nämnde att det vankas Streetfighteravsnitt blev han bra sugen på att spela upp er i LAN-lokalens högtalarsystem. Det ska trots allt bli Street Fighter-turnering så det kan nog passa! =)
Det heter att det fjärde Hurra:et är för konungen, varför man i Skåne nöjer sig med att hurra tre gånger och avstår från att hylla ockupationsmakten… Dock ska det sägas att jag som levt hela mitt hittillsvarande liv i Skåne aldrig hört det praktiseras, det hurras i allmänhet fyra gånger så någonstans har vi nog förlikat oss med svenskheten 🙂
Apropå stumma spelhjältar och ”slip-on”-effekt så har det aldrig funkat för mig. Jämför exempelvis den tråkige huvudkaraktären från GTA III med de otroligt mycket mer karismatiska efterföljarna. Jag föredrar en tydligt utmejslad (och verbal) karaktär framför en viljelös tunghäftad kasperdocka alla gånger. Alternativt att man faktiskt får välja svarsrepliker och i någon mening själv spela och forma sin karaktär som i KotOR, Elder Scrolls eller Fallout-spelen.
För övrigt hörde jag Fallout nämnas och det är en serie Retroresanavsnitt jag ser fram emot. Fallout II är i mitt tycke det bästa spel som gjorts och troligtvis det bästa som någonsin kommer att ha gjorts. Det första Fallout-spelet är god tvåa. Fint också att ni spelar lite C64, en riktig retrospelmaskin/dator. Mer på den plattformen! Kan rekommendera Pirates! till C64 som med sitt öppna gameplay känns lite före sin tid och som även det har en given plats bland de tio bästa spelen någonsin.
Att ni med berått mod har för avsikt att utsätta er för Street fighter-filmen, det är hårt. Har ni sett den förut? Vet ni vad ni ger er in på? Om ni vet det är det bara att beundra er djärvhet.
Och tack för en supertrevlig podcast, fortsätt med ert kanonjobb!
Jag har alltså just lyssnat genom en dryg timme mellansnack, och jag är hur jävla nöjd som helst. Jag tänker på vad jag kommenterade för ett tag sen om att ni kan snacka om vad fan som helst och ändå få det att vara riktigt underhållande. Och nu finns det alltså empiriskt bevis för den teorin! 😀
Om ni följer regeln på minst 10 år för retro. Så skulle ni kunna spela PlayStation 2 spel nu, Även fast det inte alls känns som retro. GBA känns mer retro även fast den kom senare och inte räknas som retro.
Måste också lämna en kommentar känner jag.
Det är som alla andra säger.
Ni kan verkligen snacka om vad som helst och det blir hur intressant som helst ändå.
Det här avsnittet var ett av de bästa ni gjort nån gång tror jag.
Det är härligt att lyssna på er och jag ser fram emot nästa avsnitt redan.