Äntligen fredag och nytt avsnitt! Till denna vecka har vi betat av SNES-versionen av Hook, Peter Pans äventyr i vuxen ålder. Vi hanterar allt från barnskådisars framtid till motiverade ballonghopp. Sagostunden utgår denna vecka igen då Anders har legat i sjuksäng och tyckt synd om sig själv, men misströsta ej! Istället tar vi ett rejält snack om GameX-mässan i Kista och alla kramkalas som utspelade sig där.
Länkar
Musik
Retroresan: Skajjbläjschesh (Hook klart, Super Castlevania IV start)
Tjena! Jag skulle inte säga att jag är en inbiten lyssnare, men jag har hunnit lyssna på några avsnitt och fler kommer det bli. Jag är väl en av dem som sitter tyst i skuggan och vanligtvis aldrig kommentarer, men när jag hörde Anders prisa Avatar the Last Airbender så kan jag inte längre hålla käft!
Även jag har aldrig haft något direkt intresse för anime, men den här serien kunde jag inte slita mig ifrån. När jag fick höra att det också skulle släppas en film om denna fantastiska serie så blev jag helt exalterad, men som Anders sa så var denna film som att få en ballong i prutten och inte på ett njutbart plan. Det kändes som att de försökt få med alla scener från serien till en film, vilket bara blev förvirrande.
Annars ett mycket bra och mysigt avsnitt som vanligt!
Gött avsnitt ännu en gång, ska försöka få tag i castlevania då jag inte spelat särskillt mycket av den serien. Provade bara på ettan på nes ett par ggr men var inget som jag gillade precis.
Förresten angående hook så spelade jag bara lite grann av det men första banan där man hoppar på trädgrenarna påmminde inte det väldigt mycket om wizards and warriors till nes? Jag fick flashbacks till det spelet. Har ni spelat det?, annars kanske det kan vara ett tips till kommande avsnitt då jag har glada minnen av det speccielt musiken kommer jag ihåg som riktigt bra, men kan ju vara de berömda retroglasögonen som sitter på. Kollade upp att det var visst utvecklad av rare så samson kanske sparkar bakut 🙂
Avatar går väl på nickelodeon med svenskt tal? grabben brukar kolla på den ibland, och även jag tycker att det är en bra serie.
Ska bli trevligt att spela Super Castlevania 4…igen. Jag har ju inte några retroglassögon vad gäller detta spelet eftersom jag har spelat det från och till under hela min uppväxt och jag antar att jag fortfarande kan säga att det ser, låter och spelar fantastiskt bra än idag.
Angående Gamex, tycker att det är kul att det finns en spelmässa i Sverige men jag tror inte att den är så nödvändig. Tänker lite på vad ni sa om att den är i väntan på julhandeln.
Håller med om att Black Ops simulerar vad som för mig verkar rätt verkliga upplevelser. Det är egentligen inte konstigt att de som är egentligen för unga för spelet tillåts in på mässan med tanke på vilka man möter på xbox live men jag säger häller inte att det är rätt.
Önskar att man någon dag kan träffa er på något event men är dålig på att lämna Göteborg så vi får la se när nästa tillfälle ges.
Tack för era underbara avsnitt och nu ser jag fram emot att höra Anders tolka den del av Chrono trigger jag lyckats ta mig igenom. (Spelade ca non stop från 13:00 till 04:00 nästa dag X_X )
Min teori om din mössa var faktiskt exakt lika spännande som den riktiga förklaringen. Men jag vill ju inte göra er besvikna så jag utarbetade en ny mer trovärdig.
Nintendo hade som många såg en stor staty av Mario, (vet inte om det var den från Bergsala). Den var väldigt rundlagd. Vad alla inte listade ut var att den innehöll
snögubben från Snowman´s Land i Super Mario 64. Denna snbögubbe blåser som vi vet iväg folk och deras huvudbonader. Samsons mössa blev då ivägblåst till en Capcomrepresntant
som planenligt stoppade ned den i sin väska. Vad alla inte vet är att det Samson ska göra i Florida är att spela en roll i en otecknad version av Mega Man. Med anledning
av att Capcom tog Samsons mössa så är min teori att han ska spela Dr. Wily. Därför ska inte du Anders bli förvånad om du blir erbjuden rollen som Mega Man. Du kommer då att ha denna
mössa som hjälmen i filmen. Det låter väldigt trovärdigt eftersom ni förmodligen är de i världen som maler mest om Mega Man. Dessutom så brukar det ju i showen bli lite gnabb och Samson
är för övrigt mer skäggig så det verkar som en rimlig rollbesättning. Ber om ursäkt för det tidiga avslöjandet men ni ville ju höra.
Började gilla retroresan ännu mer när jag hörde att Anders favoritspelare är Zinedine Zidane. Fantastisk spelare och förmodligen bättre än vem som helst som spelar idag. Som
Juve-supporter håller jag Del Piero som störst men Zidane är nog bäst genom tiderna.
Skickar en tillbaka. Anders: Kollar inte på hockey längre men mitt favoritlag i elitserien har varit Brynäs sedan finalen 1998 mot Modo.
Det var dumt av mig att inte ge en länk om Defferred rendering transparency:
Förklaring över hur rutmönstret fungerar för att göra genomskinligt.
Där kan du se att du hade fel. Man gör det inte för minnet utan för att man inte kan när man gör Deffferred rendering. Varför? Jo för att Defferred rendering = oändligt med ljus helt gratis. Många spel idag använder Defferred Rendering men har mycket mer avancerade transparens metoder. Man byter transparen mot oändligt med ljuskällor.
Åhh! Ni påminde inte alla om det hemska Mumin julkalender.(kanske bäst så)
Vilket passande namn med Yoshis Island pizza. Alla pizzerior borde ha Yoshis Island. Folk borde övertala sina pizzerior om Yoshis Island pizzan borde vara på deras meny. Själv bakar jag mina egna pizzor utan fåniga tillsatser så det är inte så stort problem. Bea ifrån grunden är ju underbart!(men man känner en aning fet när man äter den)
Julia Roberts stör jag mig inte alls på. Jag håller med om att om att deras relation borde ha blivit djupare.
Rufio är typ den sämsta karaktären i filmen. Varför? För att han trodde han var något i super ful frisyr och han förlängde tiden innan man fick se peter pan. Dante basko är ett coolt namn.
Jag har inte spelat Sega CD versionen men jag kollade lite YouTube video på den versionen efter att jag läste om det. Vilket hade bättre ljud men sämre grafik.(jag har mer en SNES-läggning och man kan inte döma grafik genom YouTube)
Aladin till Mega Drive är det första spelet tillsammans med Sonic och Cool Spot. Jag vågar inte kommentera hur det var eftersom jag tyckte allt var häftigt med tv-spel då. Sedan kom jag ihåg att det var svårt fast det kan bero på att jag var noob då.
Jag kan hålla med er att ”Så mycket bättre” på TV4 är den absolut bästa idén TV4 har kommit med sedan ”Fångarna på Fortet” eller ”Tre Kronor”. Sedan att det förändrat min bild av Petter han är väldigt bra. Jag har börjat på ett sätt att uppskatta rap/hiphop. Jag tror det stora problemet har varit all skräp som har blivit så enormt populärt och som bara känns som att det handlar om ompaketerad reklam eller bara har ett så ytligt budskap som t.ex. ”konsumera mera”. Med någon ”standard bumpa bumpa” slinga i bakgrunden. Så: ”Hej! Bullen Kan ni hjälpa mig hitta några andra artister? Som verkligen betyder något. ”(känns som att jag ställt frågan tidigare)
Ett förbättrings tips jag kom på är. I kommentarerna på siten skulle ni kunna göra så att man kan ändra dem? Ni kunde spara en session över de inlägg man har postat så att man kan editera dem. Ni behöver inte alls något inloggningssystem utan kan knyta sessionen till e-mail + kommentar id. Ifall man märker lite sent att man skrivit fel så kan ändra inlägget.
Super Castlevania IV
1.Grafiken: Så underbar mode7-teknik (Samson borde göra en video om mode 7 som inte är så ytlig). Jag älskar verkligen grafiken och all parallax skrollning(Hur många lager finns det i spelet?). Det känns som en riktigt spel som pressar maskinen till det yttersta kombinerat med riktigt professionella pixel-artister. Kolla t.ex. på introt med blixtarna och när gravstenen som sprack och den sjukt coola fladdermusen som levt där flyger ut och det börjar bildas dimma. Mästerligt! Redan där vet man att det här kommer bli ett bra spel. Sedan dödskallen i bakgrunden i början Finns det något spel som sätter stämningen bättre idag? Även fast Chrono Trigger är snyggt så det här i princip i samma klass även fast det var 4 år före.
2.Ljud: Man hör piskljudet ganska mycket och det hade varit skönt med lite variation. Men det gör inte så mycket eftersom det bärs upp av musiken. Med låtar som Bloody Tears och Vampire Killer är ju enormt bra även fast Castlevania: SotN versionerna är bättre så sätter dom stämningen väldigt bra.
3.Kontroll: Här har jag den absolut största kritiken för spelet. Saken är att jag är så van Alucard och jag hade svårt med den otroligt stela kontrollen. Så var det i alla spel före SotN. Jag tror att Konami ville göra ett realistiskt och skrämmande spel lite som varför Residen Evil har en ”tank kontrol”.
4.Gameplay: Vissa gånger så hade jag lite svårt att veta var jag skulle gå som t.ex. i ”Mode 7 – tech demo rummet” . Även fast det är varierande miljöer så är spelet inte så speciellt varierande.
5.Utmaning: Riktigt utmanande och SotN är ingenting i jämförelse. Det som också bidrar till utmaningen är den stela kontrollen som jag aldrig vande mig riktigt vid. Klocktornet är extremt utmanande i alla Castlevania och så är det här också.
6.Slutsats: Det är otroligt bra rent presentationsmässigt där både grafik och musik är perfekt. Problemet är att det är så svårtillgängligt. SotN är ett bättre spel det här men hade det inte varit för det här så hade vi nog inte fått SotN. Jag vill inte glömma mina upplevelser men jag vill glömma min frustration.
Jaha ännu en matig kommentar.
Varför försvann min länk?
Varför skall man kunna skriva länkar om de försvinner?
Lephyrius: Länken är där, men pga mitt slarv med css som den är ”osynlig” tills du har musen över den. Ska ordnas.
Oj!
Vad dum jag känner mig nu. 🙂
Angående filmer hoppas jag ni sett ”Finding Neverland” med Johnny Depp. Grymt bra film och den klart bästa om Peter Pan! 🙂
Super Castlevania IV
Jag har lyckats undvika att spela Castlevania i nästan hela mitt liv. Jag spelade första spelet till NES någon timme när det var nytt, men annars har det inte blivit av. Vilket även har fått mig att inte finna någon kärlek till Castlevania-serien. Jag säger detta som ett påstående av fakta, inte som att jag är nöjd eller missnöjd med det. Jag är medveten om att det skall vara en enorm spelserie som jag förbipasserat, med många fina speltimmar, men det har aldrig stört mig.
Nu hade jag en tågresa framför mig, vilket jag brukar se som ett ypperligt tillfälle att slita fram emulatorn och koppla in en DS3 i min netbook. Ja, jag är pirat ibland. Använder även moddade drivrutiner, så jag bryter mot användaraval också. När Castlevania IV stod på schemat så var det en självklarhet att den resan skulle spenderas med detta istället för att springa igenom Mega Man 2 och 3 igen.
Grafik:
Man brukar klaga på att allting är brunt idag, men här har ni fanimig föregångaren. Jävlar vilket brunt spel. Även grönt och blått gör ju framträdanden, men i väldigt bruna och matta nyanser. Så paletten kände jag vara väldigt ”modern” och tråkig.
Något som inte går att ta ifrån spelet är den 16-bitars pixelkärlek som det bjuder på. I kombination med Mode-7 är det en fröjd för mina retro-ögon. Det är klart och tydligt vad allting skall vara och detaljerna är fantastiska. Animerade bakgrunder, förgrunder, animerade detaljer. Detta är en titel som kom med första vågen av SNES-spel, när allting var Super [valfri], men det märks inte någonstans; det skulle lika gärna kunna vara en farväl-titel, på samma sätt som God of War 2 inte ser ut som en PS2-titel, utan mer att tillhöra nästa generation.
Ljud:
Jag tror jag just sprutade i örat. Det här är SNES-kärlek på audiologiskt nivå. Iaf musikmässigt. Perfekt komponerad för vad ljudchippet har att erbjuda. Ljudeffekterna var inget som jag tyckte stod ut som något extra-ordinärt, men så länge man har musiken så är vilket oljud som helst förlåtet.
Kontroll:
Responsiv på det sättet som det skall vara, så när som när man hoppar. Det går att ändra hastigheten och var man skall falla, men inte till 100%. Det är inte Mega Man. Hur kontrollerna hanteras vid trappor går dock att ifrågasätta. Att kunna hoppa på, men inte av är oerhört enerverande.
Svårighetsgrad:
Lagom, vill jag påstå, med ett undantag som kommer strax, tills sista banan, då det blir omänskligt. Boss-kavalkad är inte rättvist på det sättet som det gjorts tycker jag. Undantaget som jag nämnde är alla cheap death. Fy satan va’ mycket cheap death det är. Det här spelet är helt jävla knock-back-tastic. Och har fällor som inte känns helt fair på alla ställen.
Bossarna lämnade dock något att önska, förutsatt att man hade hjärtan och vapen så det räckte, och det var inte förrän ödlan med spjutet som jag fick några större problem. Mitt favoritvapen är bumerang-korset, bara för att det var ett oerhört ”versitilt” vapen, bara för att det gick att kasta och springa efter eller ifrån.
Frågor:
Varför fungerar trappor som de gör?
Varför kan jag inte hoppa ner en skärm, utan måste gå i trappan?
Om man inte har instruktionsboken tillhands, vad innebär II och III?
Pizza:
Jag kan bara ge det här spelet en pizza, det går inte att argumentera, och det är Caprissosa.
Det är klassiskt, det är aldrig fel, man blir nöjd av den, den har brunt på sig och den lägger sig lent på tungan. Det enda som saknas är något extra för att ändra det från en väldigt bra pizza till en extra ordinär pizza.
Blev ett lite stressat inlägg, för nu bär det av till Stone Sour-konsert.
Retroresan är metal!