När man talar om stealth-spel så är det oftast en av två karaktärer som kommer på tal; Solid Snake eller Sam Fisher. Mitt förstaval har alltid varit Snake, men inte alltid för att han bäst på att smyga, snarare att hans spel är bäst.
Men med handen på hjärtat så har jag varit lite av en fanboy på området, för jag har knappt brytt mig om Sams äventyr i Splinter Cell-serien alls, och det grundas troligen mest i att mina upplevelser i Metal Gear Solid-serien varit så pass bra. Men det ska bli ändring på detta under våren. Och än en gång så har vi en högdefinerad samlingsbox att tacka för det.
Idag gick man nämligen ut med att Splinter Cell-samlingen kommer släppas under mars månad i USA och troligtvis innebär detta också att vi européer får hem paketet under samma månad. Jag är väldigt spänd på vilka upplevelser som väntar inuti, framförallt nu när Snake lagt sina smygarstövlar på hyllan.
Hur har era upplevelser med Sam Fisher varit? Lämna en kommentar!
Nu har jag bara spelat Twin Snakes till GameCube, men det orkade jag bara med i tre-fyra timmar innan den värdelösa kameran, den fjantiga/kalkoniga framställningen och den oooooooerhört värdelösa dialogen fick mig att sluta spela.
Har spelat igenom alla Splinter Cell och det är en vuxen spelserie med ett av de bättre och mer seriösa narrativen i spelvärlden. Tusen gånger bättre kontroller och gadgets, ingen jävla låda och inga jävla utropstecken ovanför huvudena på soldater som får syn på en. Inga cyborgninjor eller två timmar långa cutscenes heller för den delen och ändå är storyn tight och engagerande. Inga pubertala sexskämt, inga avhuggna spökarmar som kontrollerar ondingar, inga krystade och ooooooerhört föråldrade codec-konversationer… Plus att Michael Ironside är hårdare än David Hayter utan att ens behöva förställa rösten.
Splinter Cell Conviction var förra årets bästa spel för mig. De andra spelen har varit helt underbara när de har släppts. Riktiga spionspel.
Haha, nu bad jag ju inte någon spy galla över en serie som jag älskar, men ok. 😉
Jag blev peppad av den beskrivning du gav i alla fall, ska bli spännande att sätta tänderna i detta!
Med det sagt har jag alltid varit sugen på att köra igenom MGS 3 och 4 när jag väl skaffar en PS2/3 🙂
Splinter Cell handlar lite mer om tålamod, att tänka sig igenom en bana strategiskt innan man sätter igång. Ofta är det lika bra eller bättre att bara smyga förbi fiendesoldater/vakter än att mörda alla. Sen det som jag gillar mest är stämningen/narrativet. Det är moget och det är västerländskt, så man (eller iaf jag) kan relatera till det mycket bättre. Det känns som att det är saker som faktiskt skulle ha kunnat hänt bakom kulisserna i världen.
Och där har vi den mest konkreta skillnaden mellan serierna; MGS är väldigt flummigt, charmigt och overkligt. Splinter Cell är mer allvarligt och realistiskt.
Men jag är peppad ändå! 😉