Efter att ha rest oss upp ur underjorden, knatat oss genom jordelivet och ascenderat till himlen och där slutligen besegrat Medusa lämnar vi nu rapport från Kid Icarus. Vi har prutat priset på livsdryck, förvandlats till eggplantor och befriat förstenade älvor. I magins tecken bjuder vi även på den slutgiltiga finalen i Chrono trigger-sagostunden. Anders har sett eftertexterna och delar med sig av de sista timmarna. Som en bonus avslöjar vi redan nu vad som blir nästa saga!
Länkar
Musik
Har försökt ladda ner ”jävla aubergine” nu 5 ggr på Itunes. Rebootar hela tiden stoppad pga fel. Så irriterande. Hur skall man nu få tag i den i sitt itunes bibliotek.
Morgan: Det är vår server som har varit strulig på sista tiden. Tog även en evighet att lägga upp avsnittet i fråga. Postar en temporär länk här nedan som går via Dropbox, vilket inte har vidare snabba servrar, men bör vara rätt pålitligt.
http://dl.dropbox.com/u/3631625/74%20Retroresan_%20J%C3%A4vla%20aubergine%21.mp3
Nu är jag kluven huruvida jag skall våga mig på och lyssna på den kommande Sagostunden eller inte. Jag hade tänkt köra igenom det här spelet igen någon gång längre fram under året för att upptäcka saker jag missade i min första genomspelning, hmmm…. Fast troligtvis kan jag inte hålla mig och lyssnar ändå. Jag är bra nyfiken på hur det här spelet gör sig som radioteater, jag vet att det finns en bokversion sammanställd av entusiaster.
I vilket fall som helst, ett riktigt bra val. Jag är allt lite avundsjuk att du får spela igenom det här spelet för första gången nu (även om jag själv hade privilegiet att göra detsamma nyligen). Det här var ett (av ytterst få) spel som jag önskade att jag kunde radera från mitt minne och köra om igen efter jag hade tagit mig igenom det. En väldigt unik spelupplevelse.
För de som lyssnar på Retroresan och inte har spelat det kommande sagostundspelet ännu kanske det bör höjas ett litet varningens finger. Just hur alla pusselbitar faller till rätta i slutsekvensen gör mycket för helhetsupplevelsen av spelet, det är inget du vill ha spoilat om du funderar på att själv ta dig an spelet.
Och sist lite praktiska tips till Anders för att skära ner på frustrationen under de (inte helt enkla) första timmarna med spelet.
Tips 1. Nyckeln till framsteg ligger mer än ofta i dialogerna, både rent mekaniskt (du får mycket mer EXP via dialoger än via strider) samt i hur du löser de situationer du ställs mot. Ta dig an nya områden metodiskt och tala med alla (namngivna) karaktärer du möter tills du har tömt dem på information för att slippa behöva irra runt senare. Ta anteckningar om det behövs.
Tips 2. Om du väljer att träna dig som magiker när tillfälle ges kan du pumpa erfarenhetspoäng i kategorier som hjälper dig med att låsa upp dialogval och historiesekvenser (framför allt Wisdom är viktigt) utan att tumma på dina stridsfärdigheter.
Tips 3. Spara ofta över flera aktiva sparfiler. Du kan behöva dem…
Tack för ett bra avsnitt, inte spelat Kid Icarus på 20 år men kommer ihåg det som ett kul men svårt spel. Eftersom ni har en lista med spel ni planerar att beta av tänkte jag föreslå några till som ni bör testa/snacka om.
Super Turrican 1-2 Snes
Skyblazer Snes
Cybernator Snes
Vectorman Mega Drive
pytt i pannan fastnade i halsen när jag fick höra att Anders ej har spelat zero mission eller fusion när han älskar Super Metroid. Trodde du var en Metroid fanboy som jag. SKANDAL! Sätt i gång BUMS!! Fusion har spelserien bästa story och den absolut bästa atmosfären ett bärbart spel bara kan ha.
OJ OJ Anders sätter du igång med planescape:Torment. Du kommer aldrig spela ett djupare spel än det här. Tycker verkligen att Samson ska haka på och spela det här då kan ju Retroresan förvandlas till P1 filosofiska Rummet :). What is the nature of men?
Snyggt avsnitt som alltid! Kid icarus är något jag själv inte spelat men det var trevligt att höra om det. Vill bara förövrigt säga att Dandagob inte är ett fint final fantasy namn (även om det liknar sådana som phunbaba) utan är mitt egna andranamn.
Otroligt fin avslutning av sagostunden, Chrono trigger ligger mig nära om hjärtat så det var härligt att höra det snöras ihop. Glömde förövrigt också mata katten senaste gången jag varva det hela och det slutade med mamman som försvinner, som jag anser en av de finare sluten för just att äventyret inte riktigt slutar..
När jag hörde vad nästa sago spel blev så blev jag väldigt glad och lite förtvivlad på samma gång. Har själv inte hunnit spelat det än, utan har lovat mig själv att klara ut BG2 först, som jag 2 gånger har misslyckats med. Så nu spelar jag BG2 för fullt så jag själv också ska hinna följa med denna nya magiska resa framför oss.
Tjena,
Ni skulle ju kunna ha en slinga som liksom smyger in i bakgrunden varje gång lite innan ni ska dra en mega man-referens typ Wily-banan i tvåan, för att sedan fada ut igen.
Tycker ni har svävat ut lite för lite senaste tiden därför försöker jag lägga ett litet krokben här. Tänk er att ni sitter och spelar och så hoppar Krang plötsligt in genom fönstret och ropar av någon oförklarlig anledning-ja ni vet vad vid det här laget. Ni har alla konsoler som finns att tillgå och kommer på idén att använda någon kontroll som vapen. Vilken använder ni. Själv tänker jag typ wiimote med nunchuck-för att det är i princip nunchakus, Sonys rymdbanan hade kunnat funka som bumerang, Zappern hade funkat om den hade varit mer av en riktig zapper. Några idéer?
Som önskande lyssnare ser jag det som ett krav att recensera spelet i fråga.
Det är ju inte världens bästa spel, annars hade det ju varit mycket mer känt, men det är ett spel som man borde ha spelat för att det skiljer sig från de flesta andra. Hoppas ni gillade det eller i alla fall uppskattar mångfalden i spelen ni retrospelar.
Ljud:
Jag tycker att den är stämningsfull mest hela tiden. Tyvärr är det bara en av melodierna som fastnar i hjärnan. Ljudeffekterna är sådär, de finns där men gör inte så mycket mer än så.
Grafik:
Mysig grafik rakt igenom. Tycker att nästan alla fiender är snygga och egna.
Kontroll:
Kontrollen fungerar bra alltid. Den är inte perfekt men att klaga på den är svagt. Det som är svårt är att kontrollera ibland är hoppen.
Gameplay:
I ett försök att få spelaren att uppleva olika delar av de tidsperioder som spelas blir vissa banor jättekorta och ibland helt utan motstånd. Det går i vissa fall att gå rakt igenom en bana på 15 sekunder och sen är det klart. Spelet tvingar dig till att återbesöka banor dock för att farma evolutionspoäng vilket ibland är tråkigt men jag tycker att det vägs upp av känslan när man köpt ny käke och helt plötsligt ”one-shottar” massa gubbar. 🙂
Bossarna i spelet är av blandat svårighetsgrad. Om man har utvecklats tillräckligt och förstår hur mönstret är kan man oftast slå bossen lätt. Men innan man kommer dit kan bossen kännas åt helvete för svår.
(SPOILER)
Sista bossen och då med tanke på fisken som kommer ut, kan vara lite för klurig om man är där som människa. Har man däremot noshörningskroppen tillhörande delar kan man tyvärr(!) sparka sig igenom sista bossen med en hand. Fienderna flyger en bit bakåt när man träffar dem. Konstigt och tråkig glitch. Vill man ha utmaning ska man köra som människa. Då blir det ju till och med svårt att äta köttet av det man dödar. 🙂
(SPOILER)
Utmaning:
Väldigt avslappnat spel som kan bli svårt vid bossarna. Men känner man till möstret hos bossen är det överlag lite för lätt.
Slutsats:
Jag älskar att levla upp saker. Det är också det som gör det värt att
spela för mig. Roligt att man kan få olika ”slut” som spelutvecklaren
försöker koppla till arkeologiska fynd som har gjorts. Jag tycker att
spelet är lagom långt, hade det varit längre hade det bara blivit
enformigt. Blir fortfarande lite överaskad när det kommer fåglar med
vapen i en flygande borg.
Tja!
Har vart en lyssnare väldigt länge, sedan några avsnitt in i första säsongen (ja ni vet dessa 20-30 minuters avsnitt som känns helt overkliga med dagens mått mätt med tanke på att era lyssnarbrev är längre än så). Slappnade sedan av ett par avsnitt för att sedan se er starta en tråd på Flashback; som förövrigt övergavs lika snabbt den var startad 😀 Sedan dess har jag fastnat ordentligt.
Ett utav mina roligaste minnen är bestraffningen som Samson fick att springa en mil, jag hade föreställt mig Samson som en kille med god fysik men flåsanden i det avsnittet var ju värre än hans svenska porrstjärnepolare med samma namn. Har ni funderat på att smyga in en bestraffning igen? Förstår att ni vill hålla det lågt med dom – men ändå. I denna identitetskris ni förtillfället verkar ha kanske det kan vara ett kul grepp! Även avsnitten när Anders vart arg/irriterad alt. hormonrubbad är sjukt underhållande som t ex ; Tintin, Spiderman / X-men.
Skulle vara kul att höra när folk lyssnar på er? Jag har er alltid i lurarna på gymmet, lite homoerotiskt kanske men jag gillar det. Vore fint om ni kunde smyga in lite ”LIIIGHT WEEIGHT” 😀
Ville mest berätta att jag finns och är säkerligen mer än mig som vart med från starten men sällan skriver. Syns även på Retrospelsmässan 28 Maj hoppas jag! Lovar att smeka fram ett ”kramkalas” vid något tillfälle.
Förövrigt är det ni som fått mig att verkligen uppskatta spelmusik, lärt mig otroligt mycket kuriosa om spel (som inte alltid funkar på krogen dock) och förstått innebörden utav pixelperfektion. Vill mest tacka för att ni finns; Och ja, jag är en grovarbetare! Keep die trying going strong!
Det var ett tag sen jag kommenterade, hoppas att jag kanske varit lite saknad.
Trevligt med Planescape: Torment, ett av mina absoluta favoritspel, dock så borde Anders ladda ner en widescreenmodd.
Jag gillar västerländska rollspel mer än japanska, mycket på grund av att de känns som att det är jag som är huvudpersonen eftersom det faktiskt finns val i dem, till skillnad från de japanska där man kanske får en fråga, men om man svarar fel så kastas man tillbaka till frågans början (eller får Game Over…)
Hur som helst så är alla Infinity Engine spel fantastiska, där Baldurs Gate 2, världens utan tvekan bästa spel, skiner ljusast.
Men jag måste komma med lite kritik också och det gäller ert val av spel, jag har fått nog av alla fucking jävla plattformsspel och då menar jag även t.ex. actionspel i plattforms perspektiv.
Det känns som det är svårt att testa spännande spel man aldrig testat förut, om man spelar samma jävla spel hela tiden.
Nu lät det här väldigt neggigt, men jag tycker tyvärr att ni hålls tillbaka av det.
Keep work. Up.
Jag har inte spelat FFVII men väl FFVI. Utan att ha spelat alla erkända rollspel så bestämmer jag att Chrono Trigger är det bästa nånsin. Nuff said!