För någon vecka sedan kom en första trailer ut på Tekken: Blood Vengeance, ett film-projekt som direkt fick ta emot skit och burop. Något i onödan, vill jag tillägga, för jag tror (eller inbillar mig) att det finns potential i detta projekt. Det första och absolut viktigaste är ju att detta till skillnad från skitfilmen från ifjol är animerad – vilket passar utmärkt för källmaterialet. Det har funnits mellansekvenser i själva spelen som sett rätt snygga och intressanta ut, och jag har fullt förtroende för att Mr. Cowboy Bebop, Dai Sato, kan tillföra än mer karaktär och kvalitet.

För med handen på hjärtat så finns det ett ganska bra ark att ugå ifrån inom Tekken-serien. Om man bortser från den krystade kampanjen i Tekken 6 (och det borde man) så hittar man ett rätt intressant triangeldrama inom en och samma familj – kryddat med demonblod och djävulshorn. Fick jag bestämma skulle man dock berätta mer kring tiden mellan Tekken 3/Tekken 4, då Jin fortfarande var ung och godtrogen, men att döma från trailern så verkar jag inte få min önskan uppfylld.

Men ändå. Min spontana reaktion är att jag vill se filmen. Förväntningarna består av lika delar förhoppningar som oro – och när man pratar om filmer baserade på spel är det en ganska bra uppdelning.