Film och framförallt populärmusik är duktiga på att utnyttja kvinnlig sexualitet för att nå massorna. När det kommer till tv-spel tror jag snarare att våld är det mest populära verktyget. Men det innebär inte att den genomsnittliga kvinnosynen som gestaltas i spel är bortom kritik. När spelmediet väl representerar kvinnor är det inte sällan som sex appeal är en oerhört viktig, om inte central, del av deras karaktär. Inom filmvärlden brukar det talas om Bechdeltestet när gestaltning av kvinnor kommer på tal. Bechdeltestet myntades under 80-talet när en av karaktärerna i Alison Bechdels ”Dykes to Watch Out For” – en comic strip som skildrade livet för lesbiska kvinnor i ett modernt samhälle – berättade att hon bara ser på filmer som uppfyller tre krav. Dessa tre krav är:

1 – Det måste finnas minst två kvinnliga karaktärer.

2 – Som pratar med varandra.

3 – Om något annat än en av de manliga karaktärerna.

En tillsats till regeln är ofta att båda de kvinnliga karaktärerna måste ha egna namn, och att det inte gills om till exempel filmens enda kvinna som hastigast ber en förbipasserande person om hjälp att hitta en adress. Det här kanske låter som en relativt enkel ribba att ta sig över, men det är näst intill chockerande hur många filmer som faktiskt inte klarar testet. Faktiskt så är det drygt hälften av alla filmer som faller på någon av de här tre punkterna. En stor del av alla filmer kretsar alltså kring män, ur manligt perspektiv. Det här intresserade mig, och jag började fundera över hur det skulle se ut om vi tillämpade regeln på spel i stället för film. Hur många spel klarar alla tre punkter i Bechdeltestet?

Karaktärer som Alyx Vance, Samus Aran och Jade klarar inte alls testet, eller klarar det med pyttesmå marginaler
Är det ens en rättvis jämförelse för ett medium som egentligen inte hanterar handling och dialoger som sitt primära fokus? Förmodligen inte, även om de elementen spelar större och större roll i spel. Men om vi bortser totalt från att jämföra filmens testresultat med spelens testresultat, och bara jämför spelen med varandra. Det är precis vad jag gjort under en tid nu, och jag har kommit fram till att väldigt många av karaktärerna vi hyllar som starka kvinnliga förebilder egentligen befinner sig i väldigt manscentrerade miljöer. Karaktärer som Alyx Vance från Half-Life 2, Samus Aran från Metroid: Other M och Jade från Beyond Good & Evil klarar inte alls testet, eller klarar det med pyttesmå marginaler. Tittar vi sedan på kvinnliga karaktärer som ofta få skit för att objektifiera kvinnor i ett sexistiskt sken – till exempel Lara Croft och Bayonetta – ser vi att de faktiskt klarar testet galant. Det här skvallrar om att Bechdeltestet verkligen inte är anpassat för spelmediet. Så borde vi därför skapa egna kriterier för spel? Till exempel:

1 – Det måste finnas minst en kvinnlig karaktär.

2 – Som inte är en healer, uppdragsobjekt eller briefar mannen via en hörsnäcka.

3 – Och som är spelbar eller åtminstone aktivt ansvarig för utgången på stridsfältet.

Mitt ovanstående förslag är självklart något som verkligen behövs filas på. Ta bort, lägg till. Men jag tror något i den stilen skulle vara användbart. Ett sånt här test avgör självklart inte om en film är bra eller ett spel är dåligt. Det avgör inte ens om enskilda fall av film eller spel är sexistiska, och varje film eller spel behöver verkligen inte uppfylla dem för sakens skull om det inte passar in. Men vad det gör är att i helhet ge en ungerfärlig bild av mediets genusklimat. Och det tycker jag är intressant.