Loggbok över Anders tankegångar tillsammans med Puzzle Dimension

Dag 1

– Jaha, ett pusselspel alltså. Jo men det kan bli kul, jag brukar ju generellt gilla pussel i spel. Det är ju förstås när de agerar komplement till annars mer fartfyllda och tempoväxlande spel. Appropå det; gud vad jag längtar efter Uncharted 3! Jo, spela var det ja!

Puzzle Dimension alltså. Tråkigt namn. Svenskutvecklat också? Där ser man, var inte också Kula World det? Det var kul trots allt.

Annars är regelrätta pussel jävligt tråkiga. En hög med träklossar som ska pusslas ihop, näe det har aldrig varit något för mig. De enda känslorna jag får av det är ”– Gud vad stökigt!” och ”- Det där tänker inte jag plocka reda på!”.

Snark. Långa laddningstider.

Ok, första pusslet, borde även jag klara av utan att gnissla tänder. Japp inga problem. Det är ju faktiskt riktigt likt Kula World! Eller är det mitt minne som sviker mig? Där rullade man ju också en kula på löst hängande plattformar i 3D. Och det här spelet som är 13 år yngre ser ju inte nämnvärt bättre ut. Jag gillar bakgrundsmusiken dock! Sköna retrodoftande melodier, även fast de ligger väldigt långt bak i ljudmattan.

Det här går ju som en dans! Femte banan avklarad. Hm. Inga trophies än? Dåligt.

Ok, så du kan rulla din kula, och du kan hoppa. Vissa plattformar av sten, vissa av sten som går sönder och vissa av is. Men på is kan du inte få stopp på din kula, men kan fortfarande hoppa? Känns logiskt, än så länge är jag med. Svensk text i menyerna är ändå fint, inte minst för att spelet kommer från vårt land – men vissa ordval känns lite ologiska. Som om man gjort spelet på engelska och sedan översatt det till Svenska ändå.

Men vad fan! Satans is! Går det alltså inte att få stopp på kulan alls? När nu skiter jag i det här!

Dag 2

– Om man skulle ta och spela lite mer då. Pågår ju en omfattande debatt om att man ska klara sina spel just nu. Bäst att sköta mig så att inte recensionspolisen kommer och tar mig..

Nåväl, den där förbannade isen är väl fortfarande kvar? Aha! Jag hoppar över trasiga stenblocket första gången, och kan på så vis spara det så jag kan ta mig tillbaka samma väg! Fan vad smart jag är, Blommor ska man samla alltså? Undrar om det finns något motiv med det, mer än att de ser fina ut? Kanske den här kulan har en partner som han ska ge blommorna? Eller så ska han ge dem till sin tvillingbror, kulor brukar ju komma i par..

Okej, första världen avklarad! En del pussel är verkligen kluriga, och det är lite väl drygt att man måste se den där laddningsskärmen hela tiden. Sen blir ju musiken tjatig efter ett tag också. Den är mysig, men det skulle inte vara helt fel om man fick en ny låt lite oftare än bara vid ny värld.

Hur många världar finns det egentligen? Oj, så många! Och med så många banor på varje värld? Ojoj. Kommer ju ta en mindre evighet att ta sig igenom det här, i alla fall i mitt tempo.

Okej, nu leker vi med knappar och spikar. Ajaj, spikarna gör ont. Spikar på kulor, aldrig trevligt. Gud vad pubertalt det blev helt plötsligt – måste vara överexponeringen av Ludde som ligger till grund.

Spikar och eld alltså? Men eldplattorna fyller samma funktion som de trasiga stenblocken? Konstigt designbeslut.

Men för fan! Det här pusslet är ju omöjligt! Och visst kan jag gå vidare till nästa värld redan nu, men jag vill ju klara alla banor! Och fortfarande ingen trofé? Vad är det här? Näe, nu spelar jag något annat istället.

Dag 3

– Det är det här jag gillar med småspel! Man kan liksom bara hoppa in och… Gaah! Laddningsskärmarna från helvetet!

Såja, äntligen tillbaks. Får se, hur var det nu? Okej, så nu kommer 3D-elementet in betydligt mer. Känns nästan som Super Mario Galaxy det här.  Vad är upp och vad är ner? Skönt att det ändå inte tar lång tid att ladda om banorna, jag dör ju hela tiden.

Det här spelet skulle min kusin gilla. Han var alltid så, skulle hålla på och göra saker krångligt för sig själv. Han gillar väl vanliga träpussel också vill jag minnas. Näe, jag förstår fortfarande inte poängen. Vill man se den hela bilden? Här är ett hett tips; kolla på kartongen!

Den här kontrollen känns lite osmidig ibland,,

Öken är alltså nästa element att bli introducerat. Man kan rulla ner i en ökenplatta, men bara hoppa därifrån. Hmm. Kommer skapa mycket problem för mitt arma huvud. Men vad fan! Om jag ångrar mig då?

Hopp, hopp, hopp, backa, hopp, hoppa tillbaka..

Oj, har jag spelat så länge? När hände det här? Gillar jag plötsligt det här spelet? Men det stämmer väl ändå inte? Är nog att jag spelar på ren envishet, jag gillar ju inte att förlora och det känns som att utvecklarna sitter och skrattar åt mig när jag inte tar mig vidare.

Teleportörer.. Ja, varför inte?

Dag 4

– Ja igår var det ju riktigt kul att pussla sig fram. Får se nu, sten, is, eld, sand och teleportörer. Vilken röra! Men nytt tema i alla fall, fick spelet att se lite fräschare ut. Men samma musik fortfarande? Blä, jag sänker nog och lyssnar på min egna musik istället.

Känner hur min intelligens växer ju längre in i spelet jag kommer. Eller är det för att jag varit gräsänkling så länge? Jag kanske är funtad på samma sätt som George i Seinfeld? Ju mindre jag ligger, desto mer funkar pannbiffen? Det är en teori värd att studera..

Nu börjar saker röra på sig! Snart färdig känner jag. Det mesta går om man är envis verkar det som. Jag luras ju hela tiden att tro att jag är på rätt väg också. Och tiden bara försvinner.

Ibland känns det faktiskt som att det finns flera olika sätt att lösa ett och samma pussel. Det är bra, jag gillar att göra saker på mitt sätt, känns rättvist. Undrar om utvecklarna skulle citera ”Yrrol” om de såg på? ”– Ja, så kan man ju också göra. Men det är inte rätt!” Haha! Bra film.

Men vad i..? Hur i hela..? Men.. om.. Vad faan! Kanske om..? Nähä, men tvärtom då? Aaahaa! Ojoj.. Skit också! Får se.. Nu kanske..?

Mitt huvud värker.

Kanske börjar bli dags att skriva lite om det här spelet då? Hm, hur kan man då göra det intressant? ”Här är ett spel, där man rullar en kula. Det ser ut som ett annat spel som kom för 13 år sedan, där man också rullade en kula. Fast det är är  ett nytt spel. Med musik som försöker låta gammal.. Och du ska samla blommor..”

Usch. Jag vill inte skriva. Jag vill inte tänka. Vill bara kolla på B-action och klia mig på magen. Och ostkrokar vill jag ha! Mmmm… Ostkrokar..

Dag 5:

– Då ska vi se. Inte en standardrecension alltså. Något kortare? Absolut, men vilken vinkel ska jag ta då? Finns en jävla massa vinklar i spelet, men det hela kokar ändå ner till endast ett pusselspel.

Utanför lådan, utanför lådan..

Men om jag försöker mig på att vara lite rolig då. Det kan ju bli.. kul?

Jaja, runt 1200 ord får räcka. Jag säger det i en mening istället;

”Puzzle Dimension är ett pusselspel som lever upp till sitt namn, tack vare många och kluriga pussel i flera dimensioner.”

Okej, en räckte inte..

”Det är stundtals kul, stundtals frustrerande, men uppmanar hela tiden spelaren att spela mer.”

Och så slutklämmen då..

”Det är perfekt för den inbitna pusselfantasten, men får oss andra blir det svårt att motivera när det konkurrerar med många andra mer intressanta spel denna sommar.”

Skriva inlägget på WordPress.. Meta-overload.

Tack för att ni läste. Jag svarar på frågor om det behövs.

🙂