Så har grabbarna grus plöjt genom ytterligare ett vrålsvårt spel. Vi har hoppat över avgrunder, spetsat odöda på våra lansar, jagats av spöken, stekts i lava, överlevt raviner och flodvågor, klättrat genom snöiga berg och dräpt ett flertal demoner – två gånger om! Och allt detta för att rädda vår käresta. Nu behöver vi ta semester snart…
Länkar
Musik
1.Grafiken: Det är tidig ful-3D som görs så snyggt som möjligt på 64an. Jag har aldrig varit någon som bryr mig nämnvärt om grafik, och jag anser att den håller än idag. Spelet har en atmosfär som få andra spel kan mäta sig med. Sen, om man spelar 3DS-versionen är det ju såklart bättre.
2.Ljud: Underbart. Det finns så otroligt många oförglömliga låtar i det här spelet! De flesta av Ocarina-låtarna är riktigt bra, musiken som spelas i spelets alla grottor och tempel är otroligt stämningsfulla och… AARGH, jag kan bara inte beskriva hur mycket jag gillar musiken i det här spelet! Ett av Koji Kondos allra bästa verk, helt klart!
3.Kontroll: De är väl inte direkt dåliga, men jag kan ju säga som så, att när man spelar 3DS-versionen, så vill man helst inte gå tillbaka till 64-versionens styrning. Men jag känner att man kan ha överseende med kontrollerna, särskilt när så briljanta saker som Z-targeting infördes. (En sak som jag verkligen gillar med 64-kontrollen är Z-knappen, varför har inga fler kontroller en knapp på undersidan?).
4.Gameplay: Jag älskar upplägget i Zeldaspelen, med grottorna och allt. De tre första templen är helt okej, lätta för att man ska få komma in i spelet och så. När man sedan blir vuxen så börjar spelet på allvar. De fem templen som man nu ska besöka att definitivt mycket klurigare och roligare än de tre första grottorna, en stor del till detta är naturligtvis att nycklarna införs i dessa. Jag älskar problemlösningen i dessa fem tempel. Sedan att det dyker upp lite ”minigrottor” så som Ice Cavern och Bottom of the Well under vägen är bara riktigt kul och skönt för variationen.
5.Utmaning: När man, som jag, vet i princip allt man ska göra i spelet så är det inte så utmanande längre. Men, första gången man spelar det är det ju svårare såklart. Sedan finns det även saker som är svåra ”på fel sätt”, såsom Water Temple. Att behöva gnata in i menyerna och hålla på för att ta av och på sig de där jävla järnskorna hela tiden förstör mycket av detta annars helt briljanta tempel. (Kan dock meddela att detta fixats i och med 3DS-versionen, då man kan ta av och på sig skorna med en enkel tryckning på nedre skärmen).
Vissa nycklar jag hade problem med att hitta första gången, t ex den under plattformen som stiger upp i tornet där i mitten, som man ska gå under med hjälp av järnskorna, visas också tydligare i 3DS-versionen vad man ska göra. (Kameran zoomar i på hålet under platformen efter man höjt vattnet där inne).
Sista bossen är alldeles för lätt, både i första och andra formen. Särskilt om man har Biggoron Sword.
Det brukar ju dock aldrig vara särskilt svårt att lista ut vad man ska göra i spelet.
6.Slutsats: Ocarina of Time är enligt mig ett av de bästa spelen som gjorts, bäst i Zelda-serien. Jag klarade det till hundra procent första gången förra året. Då tog jag alla Items, alla Skulltulas, alla Piece of Hearts, alla saker som gör att man får största möjliga mängd saker att bära på (Till exempel största pilkogret och största Deku Stick-påsen), fångade största fisken, maxade poängen på Horseback Archery, samt fick den lägsta möjliga tiden på Obstacle Course. Riktigt bra spel med andra ord, då jag orkade med något sådant. :O
Tänkte göra en topplista över spelets nio ”main-dungeons”.
1.Shadow Temple – Riktigt coolt tempel, minns att jag tyckte detta var lite läskigt när jag var mindre, med alla tortyrmaskiner och mörkret… Hover Boots är skojsigt! Eye of Truth också. Bossen är också rolig, lite lätt dock.
2.Spirit Temple – Aaah, detta känns verkligen som ett riktigt ökentempel. Lite kort jämfört med de andra kanske, men att man måste vara både Young och Adult Link för att klara det, Mirror Shield (Coolaste skölden ever :3) och den briljanta bossen höjer templet över tredjeplatsen.
3.Water Temple – Skulle varit tvåa, om inte föremålet vore så tråkigt, och gnatet att hålla på att skifta mellan järnskorna och vanliga skor… Älskar dock templet i övrigt, och i 3DS-versionen får templet helt klart upprättelse! Minibossen är svårare än bossen dock, lite konstigt det…
4.Forest Temple – Musiken i det här templet alltså. Så. Jävla. BRA! Att få pilbågen är det skönt att få, stämningen i det här templet överträffas nog bara av Shadow Temple! Bossen är en liten försmak av sista bossen, rolig, men lätt.
5.Fire Temple – Lättast av de fem vuxentemplen. Finns inte så mycket att säga om detta tempel tycker jag… förutom att man får ascoola Megaton Hammer och får möta ascoola Volvagia. 😀
6.Ganon’s Castle – Lite av en besvikelse för att vara sista dungeon. Bättre än de tre första i alla fall. Sista bossen är för lätt, men ändå, när man möter Ganon, då känns det verkligen som om det är på allvar. Och det är inte lika lätt utan Biggoron Sword.
7.Dodongo’s Cavern – Bäst av Young Link-grottorna. Bossen är lätt, såklart.
8.Inside the Great Deku Tree – GOHMA! (Min ständiga avatar). YEAH!
9.Jabu Jabu’s Belly – Blä
Finns så mycket att säga om det här spelet, så mycket jag lämnat osagt, men jag orkar helt enkelt inte skriva mer nu. 😛
Och nu tycker jag vi alla tittar på den här galna japanens fina verk, och blir glada: http://www.youtube.com/watch?v=G-4u5L4um0c&f 😀
Okay, treje gången gilt, now ska jag inte vara försen men posten.
Så! Zelda, jag tänker inte in på hur AWESOME Ocarina är.
Det har redan gjorts, så jag tänker prata om mitt favo Zelda: Link’s Awakening(DX)! Yes, det ni inte har spelat, och som jag har just spelat om det på 3DS’s VC. Så var börjar man…
Well, introt är så epic the blir på Game Boy.
Musiken är really good, the gameplay is solid och storyin är skoj med en neråt snurande twist.
Att man kan använda A och B knappar till vilket vapen som helst gör det världingt flexibal men litte obalancerat och det blir litte tradit att byta hela tiden.
Roc’s(JUMP)Fjäder borde vara med i fler Zelda spel.
NPCna är skoj och man kan se litte av insperitionen till Ocarina.
Fienderna är standard för Zelda men några undertag som Bombar-Nyckelpigorna och gäst spel från svampriket.
Bossran är riktiga mardrömar(HE HE HE Injoke!) och kan gå från tok-lätta till litte iriterande.
Grafiken är riktigt gulligt, charming och guld klass för Game Boy. Färg upgradring en i DX gör det bara bättre.
Jag gillar extra grottans färg puzzles men jag är ju litte barnslig och dom power up dräkerna man får är overpowerd men optional so whatever yo. Ingen tvingar en ju.
Also den tillfäliga svärds power-upen skit skoj!
Den får fienden att flyga över hela kartbiten med ett rökstreck efter sej, lika kul varje gång.
Som pizza är den um… litten och god… Som jag sa i en tidigare post, så är jag inte så kreativ när det gäller mat…
Also Capcom Game Boy Color Zelda är av samma skrot och motor, vilket är bra allså, fast jag känner litte mer Majoras Mask än Ocarina i dom. Och NEJ dom är inte som Pokémon Röd och Blå, dom är helt olika spel, men man får koder som låster up extra prylar mellan dom.
Ocarina på 3DS funkar bra, snygg 3D, har en rolig bug som får Link att göra en pirruet ibland och det frös på mej en gång.
But other then that har jag inte kommit långt nog för att låsa upp allt det nya som boss rushen…
Men anyway Super G&G, skoj genom gång, minns att jag såg ett screenshot med första boss i en gammal reklam blad från Nintendo och tycket det såg coolt ut.
Hoppas att den där random movie siten får Skitsnack: Maj har svenska filmer som Galenskaparn & Aftershaves gammla klassiker.(derail in 3 2 1.)
Also till listan, någonting från SUPER ROBOT WARS/TAISEN serien. Den bästa Turn-Based-Strategy-RPG Mech Anime crossovers spel någonsin. Även om ni måste göra en Polisnaut för att spela dom…
TeeFour out!
P.S. jag postar på min födelsedag så kan jag få ett grattis?
Justja! Glömde pizza! :O
Ocarina of Time är en Vesuvio med lök och blandad kebabsås på en särskild pizzeria i Sundsvall (Pizza Playa heter den för den som undrar), min favoritpizzeria. Och den pizzan är en pizza som enligt mig är nästintill perfekt. (Den perfekta pizzan är SMB3 och då tar man helt enkelt bara bort löken) Samma pizza på vilken annan pizzeria som helst hade varit okej men inte mer. Men på just denna pizzeria är det något speciellt (Ni MÅSTE besöka den här pizzerian om ni åker till Sundsvall någon gång, och gärna beställa min favorit också :P).
Jag spelar visserligen 3DS-versionen just nu men eftersom det i grund och botten rör sig om samma spel så kanske mina egna intryck kan vara till någon nytta.
Det är svårt att inte blanda in nostalgiska känslor när det snackas Ocarina of Time. Jag har tidigare kört igenom originalet och Master Quest på Collectors Edition-skivan till Gamecube, de båda genomspelningarna har etsat sig fast som de finaste spelupplevelserna jag överhuvudtaget minns.
När jag återigen skulle ge mig ut i Hyrule på 3DS var jag rädd att det endast skulle röra sig om rosaskimrande nostalgi och att det som så många andra spel åldrats betänkligt. Lyckligtvis håller OOT överraskande bra än idag. Nu har förvisso grafiken och bilduppdateringen piffats till på 3DS men spelmekaniken, berättelsen och världen är ändå densamma. Det är svårt att sätta fingret på vad jag egentligen gillar med spelet. Kanske är det den mysiga stämningen som genomsyrar spelvärlden, den fantastiska musiken, de oförglömliga karaktärerna eller de smarta föremålen som introducerades i samband med intåget i tre dimensioner?
Även om jag fortfarande håller A Link to the Past högst i serien kan jag inte heller bortse från hur väl serien anpassades för 3D. Ytterligare en dimension ger nytt liv till boomerangen och andra klassiska vapen. Jag gillar också aspekten med en ung och äldre Link samt hur det påverkar berättelsen. Även om spelet handlingsmässigt är av det simplare slaget så tilltalar den mig med sitt enkla bildspråk och den postapokalyptiska känslan jag får när Link vaknar upp sju år senare när staden är invaderad av zombier och när vackra Hyrule Castle har förvandlats till genomonda Ganons Castle så känns det faktiskt sorgligt på riktigt. Kontrasten mellan det lummiga och fina Hyrule har förvandlats till en värld i spillror.
För mig är Ocarina of Time stämningen, världen och smart speldesign. Jag kan dock tänka mig att det sävliga tempot som ibland uppstår inte passar alla men själv älskar jag att slå mig ner för att fiska en stund vid Lake Hylia, rida runt på Epona genom de öppna landskapen eller utforska varje bit av kartan i jakten på Gold Skulltullas eller hjärtebitar. Sen går ju inte resten av för hackor heller iofs. 😉
Mitt favoritspel of all time.
Ja, så typisk är jag.
Så det kommer bli ett alldeles fantastiskt avsnitt för mig.
Karp fiskar man oftast med flötmete eller med en så kallad feeder (bottenmete), feeders finns i lite olika varianter men den vanligaste är nog en så kallad open end. Den ser ut som en liten bur som man trär upp på linan och sedan fyller man den med nått som kallas för groundbait vilken kan översättas som ströbröd (är det jag brukar använda här hemma iaf). Tanken är då att när feedern landar på botten så trillar all mat ut ur buren och lägger sig runt krokbetet som sitter på en kort tafs i änden av huvudlinan. Fisken blir lockade av maten från buren och hittar sen krokbetet och tar det. Enkelt förklarat så funkar det så.
Världsrekordet på karp ligger runt 45 kilo så min på 4,5 är verkligen en bebis.
Angående veckans spel så har jag bara testat det som hastigast men efter att ha spelat ett par timmar in i twilight princess till wii och vällt en kanna saft med allt viftande så inser jag att jag inte gillar zelda i 3d.
Min favorit är helt klart det första till nes, kan än idag alla hemliga grottor som man måste bomba sig fram till.Tom farsan brukade spela det zelda och track and field in barcelona var hans nesfavoriter.
Spelade en del av tvåan också men fastnade aldrig för det spelets väldigt annorlund upplägg.
Trean till nes har jag aldrig spelat då jag inte ägde nått snes och det är nått jag verkligen måste ta tag i, är virtula console versionen nått att ha? vet ju att vissa vcspel är rätt kasst omgjorda.
Mina inte överdrivet skarpa sinnen förutsäger att det blir gäster i nästa avsnitt, blir det gäster kan jag se in framtiden, blir det inte det så ställde ni in dem för att jag inte ska tro på mina krafter, så att jag inte ska bli ett hot mot er armé, men ni behöver inte oroa er, för att jag avser inte att använda mina krafter mot er, utan för er, så att ni kan förutse vad era fiender t.ex. Radio Gamer har i kikaren.
Förövrigt så är Link’s Awakening det bästa Zeldaspelet, utan någon som helst överhuvudtaglig konkurens. Alls.
Tack för Sveriges bästa podcast.
Nu när ni ska spela ett spel i min favoritspelserie så måste jag bara lämna en kommentar till detta avsnitt, även om jag inte kommer att spela Ocarina of Time tillsammans med er. Men, jag har dock spelat Ocarina of Time förr, så jag vet vad jag tyckte då, och jag skulle säkerligen tycka samma sak om jag spelade det idag.
Jag tycker, precis som jag förstått att Samson tycker, att föregångaren till SNES är världens bästa spel genom tiderna – en tidlös klassiker. Efter att jag hade spelat ett så pass bra spel så hade jag mycket högt ställda förväntningar på uppföljaren till N64, som tog väldigt lång tid på sig att komma ut. När spelet väl släpptes så blev jag gruvligt besviken. Jag spelade igenom det och försökte hela tiden tycka om det, men det gick bara inte. Men, vad var det som gjorde att jag inte fastnade för spelet då? Jag tänkte jag skulle försöka mig på en liten lista, eftersom ni brukar gilla listor.
Topp-5-anledningar till varför OoT inte är ett jättebra Zelda-spel.
5. Karaktärsdesignen är mestadels grotesk. Se bara på féerna.
4. Världen kändes ful. Speciellt valmagen. Sorry N64, men dina grafikkretsar höll inte måttet ens på din tid.
3. Den mysiga äventyrsstämningen infann sig aldrig.
2. Pusslen var inte alls lika snillrika och smarta i 3D som de hade varit i 2D.
1. Musiken i LTTP var underbart bra. Musiken i OoT var mestadels ljudmattor. Trist!
Men, nånting måste ha varit bra också, mitt i allt dåliga. Det som jag minns med mest värme så här långt efteråt måste vara Gerudo Valley. Där snackar vi stämning och bra musik. Jag gillade också graven som man kunde gå ner i och träffa nåt spöke, det var stämningsfullt. Och sist men inte minst gillade jag bossen Dark Link, när man slåss mot sig själv. Det kändes lite episkt.
Tänkte också sätta ihop en Zelda-5-i-topp.
A Link to the Past – Oslagbart bra
Wind Waker – Snyggt och kul. Förutom skattsökandet på havet i slutet.
Link’s Awakening – Mm.. stämningsfullt och bärbart.
Twilight Princess – Fartfyllt med lite för mycket viftande!
The Minish Cap – Känns mycket som nummer 1 på listan, men inte riktigt lika bra.
Nu blir det spännande att höra vad ni tycker om spelet så här lång tid efter att ni försökte er på det sist. En fråga bara.. har ni verkligen inte spelat Link’s awakening? Det är ju ett riktigt höjdarspel som ni isåfall måste ta i något framtida avsnitt tycker jag. 🙂
Tack annars för en riktigt bra säsong! Jag har njutit mycket av ert retrosnack i år. Kommer att bli tomt nu kommande månaderna utan retroresan.. men men, får väl försöka mig på Chrono Trigger eller något medan jag väntar på nästa säsong. Ni är grymma grabbar! Glöm aldrig det!
Retroresánen Pibb
_ø_(. .)
PS, Samson, du behöver öva mer på din norrländska, du klarar bara en halv mening, sen blir det dalmål av alltihop. DS. 🙂
glömde skriva det men har ni vägarna förbi de småländska skogarna nån gång så ska jag bjuda mer er på lite fiske.
Tänkte lämna en iTunes-recension denna veckan, så installerade det och sådär alldeles nyss. men blev krångel när jag skulle skapa konto, så fixar det någon annan gång. Jävla skitprogram.
Hursomhelst..
Jag är SÅ glad över kommande avsnitt, Ocarina of Time är ett av de spel jag växte upp med och Zelda-serien står mig nära (röntgar man mig, så ser man ett Zelda-hjärta ;D)
Kärleken för er blir komplett när avsnittet är ute!
Har inga kommentarer på spelet, för jag har fel glasögon på mig. Men hade ett Zelda-maraton förra året och skrev lite om varje spel (bl.a. Ocarina of Time) på bloggen i ett inlägg. Så vill ni läsa, så kolla gärna in:
http://trazhedpixels.blogspot.com/2010/08/zeldathon-avslutning.html
Ni är bäst och tack för det ni gör.
<3
Menade självklart att jag lyssnar på AVSNITT.. Men jag lyssnar även på sagostunder om det är spel jag spelat. FV VII t.ex, då det är det bästa spelet som finns! Hoppas allt föll på plats nu, och ber om ursäkt för att allt jag skriver missuppfattas (:
OBS. Försvann Crash-avsnittet nu när ni bytte till Svampriket? Eller är allt inte klart ännu?
FF VII*
Tja grabbar!
Hoppsan ny sida. Snyggt som faen också. Måste bara dyka upp och påpeka att ni fortfarande är riktigt grymma. Kul å se att ni ska spela detta fantastiska spel. Har spelat Oscarina of Time mycke när jag var liten och hoppas att ni inte ska såga de för mycket. Tittar särskilt åt herr Norrlännings håll. Minns fortfarande Super Mario 64-avsnittet och måste erkänna att jag har ändrat lite uppfattning om de spelet. Ska snart köpa OoT till 3ds i alla fall. Har ett märkligt minne av att spela detta spel när jag var liten och samtidigt äta banankakor. Så förknippar dessa två ting med varandra numera. Lovar nu också att jag ska skriva en recension åt er på iTunes. Drar även en gissning att Samson kommer försöka härma Navi i det här avsnittet. Skulle gärna också vija ha en mer utförlig plan på hur vi ska ta över världen. Era roller?
Förändring? Jag hatar förändring! Jag kräver revolution när jag ser förändring!
Viva la resistance!
Man vänjer sig nog om ett litet tag 😉
Styggt FF V kan vara då…
Vet inte om jag bör kolla en FAQ eller inte T_T
Coolt att ni bytt till svampriket.
Ang. förra avsnittet:
Samson härmar mig! Det lät inte som mig men jag blev glad så det var bra. Du får ha knappt någon dialekt alls om du vill härmar mig. Insomniac, Sucker Punch och Naughty Dog delar teknologi med varandra mot att de inte släpper spelen samtidigt(konkurrera med varandra).
Jaaaa!! Ocarina of Time.
Helt underbart att ni ska spela det. Ett gôrabra spel.
Håller för tillfället på att spela det till 3DS nu och grafiken är verkligen fantastisk mycket snyggare än innan men samma Goa stil och känsla finns ändå kvar.