Adam Sessler

Metacritic har sedan länge varit något av en öm punkt för utgivare och utvecklare, såväl som speljournalister. Medan spelutvecklarna irriterar sig på att ribban för att få sin röst hörd ständigt sänks, bedriver speljournalisterna sin kritik mot Metacritic för att de tycker sajten missrepresenterar satta betyg. I spetsen för speljournalisternas missnöje står bland annat G4 TV:s Adam Sessler, som själv fått erfara hårda ord från ilskna utvecklare efter att de sett att han givit deras spel ett lågt Metacritic-poäng av 60%, och därmed bidragit till att skada spelets totala snitt och försäljning. Ilskan grundades i att G4 TV dragit ner utvecklarens spel med 60%, vilket Sessler anser vara missvisande för sajtens egentliga betyg på 3/5. Och där ligger problemet, för Metacritic översätter rakt av G4 TV:s femskaliga snitt till en hundragradig skala för att passa in i deras beräkningar Det här var G4 TV ofta öppet missnöjda med, och var inte rädda med att ljudligt visa sitt missnöje över vad Metacritic gjorde. Och sedan ett par år tillbaka kan man heller inte längre finna G4 TV bland Metacritics samlade betygslistor.

Men nu har det än en gång bubblat upp drama kring Metacritic, samt relationen mellan speljournalister och spelutgivare. Den här gången handlar det om den kontroversielle spelskribenten Jim Sterling från sajten Destructoid. Jim Sterling skriver med jämna mellanrum relativt uppseendeväckande recensioner, och delar ut betyg som inte sitter väl med spelens fanskaror. Han har bland annat anklagats för att avsiktligt provocera för att locka fler besökare till sajten. Och inget får fanboys att flockas som en sågning av deras favoritspel. Men det har oftast stannat där, med uppretade fanboys. Tills nu, då Jim Sterlings recension av Duke Nukem Forever fick bägaren att rinna över. De flesta kritiker har sågat Duke Nukem Forever, men Jim Sterling tog det ett steg längre och körde upp sågen i röven på den gamle 90-talsikonen.

Sterling har bland annat anklagats för att avsiktligt provocera för att locka fler besökare till sajten.
Efter Sterlings recension twittrade Take Twos anlitade PR-byrå att man skulle se över vilka Duke Nukem-recensioner som var överdrivet giftiga och illvilliga, utifrån vilket man skulle besluta vilka sajter och tidningar som kommer fortsätta få spel från Take Two i framtiden – och vilka som kommer bli utan. Lyckligtvis avfärdade Take Two snabbt kommentaren genom att säga att den inte representerar deras egna åsikt, för att sedan avsluta samarbetet med sagd PR-firma. Tyvärr skrämde incidenten tydligen upp några speljournalister, och det började diskuteras kring vare sig Jim Sterlings recensioner skulle få ”räknas som riktiga” eller om de endast ska ses som sensationalism i falsk skepnad av speljournalism.  Och det är ungefär där vi verkar vara i skrivande stund.

Det som (såvitt jag vet) startade debatten var ett inlägg av spelskribenten Leigh Alexander i hennes blogg Sexy Videogameland. Leigh Alexander är en före detta kollega till Jim Sterling, och anser att hans recensioner är oseriösa, samt att de infekterar förhållandet mellan utgivare och speljournalister. Hon hänvisar till hans Duke Nukem Forever-recension, och hur det nästan resulterade i något som kunde ha drabbat andra än bara Jim Sterlings sajt Destructoid – där recensionen publicerades. Alexander menar att Jim Sterlings provokativa, konfrontativa, sensationaliserande retorik och brist på professionalitet i slutändan skadar den allmänna relationen och tilliten mellan utgivare och recensenter. Hon tycker därför inte att hans betyg ska räknas in i Metacritic-snittet, och går så långt som att jämföra honom med Yahtzee – en spelkritiker vars videorecensioner klart och tydligt är shower för underhållningsvärde. Och det är där hon förlorar mig totalt.

Leigh Alexander

Inte nog med att jag irriterar mig på att hon låter PR-firmans helt felaktiga utspel påverka henne, hon dömer även ut Jim Sterling som oseriös på väldigt skakiga grunder. Ja, Sterling skriver skarpa recensioner med hård kritik. Ja, Sterling levererar sina åsikter med både humor och publikfrieri såväl som provocerande retorik. Men sedan när har vi bestämt att en åsikt per automatik är oseriös så fort som den uttrycks med hjälp av humor och hårda ord? Sågade inte Siskel & Ebert flertalet filmer med mindre än respektfulla kommentarer? Om Jim Sterling hade totalsågat ALLA titlar precis som nyss nämnda Yahtzee, och lagt mer fokus på vitsar än kritiska analyser kring spelets brister hade jag kunnat förstå Leigh Alexander. Men jag tror helt enkelt inte att Jim Sterling är illvillig. Speciellt inte då Anthony Burch – även han en före detta kollega till Jim Sterling – är anställd på Gearbox och har jobbat med Duke Nukem Forever. Speciellt inte då Duke Nukem Forever faktiskt blivit sågat av samtliga skribenter. Jim Sterling gör det helt enkelt på sitt sätt, och hur han uttrycker sina åsikter för att skapa underhållningsvärde behöver inte på något sätt förringa åsikterna i sig.