Det var en gång en pojke som hette Fredrik. Han var en nörd, närmare bestämt en TV-spelsnörd. Han älskade allt som hade med TV-spel att göra. Men det fanns även något annat han tyckte väldigt mycket om, nämligen film. Så ni kan gissa att han blev överlycklig när en av hans favoritfilmer, Robocop, skulle komma som TV-spel. Han skulle nu kunna vara Robocop och göra det Robocop gör bäst ”serve the public trust, protect the innocent och uphold the law”. Han var så till sig att han inhandlade spelet både till sitt NES och sitt GameBoy. Ni förstår hur jävla besviken han blev, när han väl fick hem spelen och startade dem. Det ena var sämre än det andra. Fredrik förstod ingenting. Hur kunde det gå så fel. Robocop är en av världens bästa filmer, hur i helvete kan det då bli så här dåliga spel?

Sen den dagen blev Fredrik väldigt avaktande till spel som baserades på filmer. Han testade några fler under åren, men oftast var det bara skit. Han lärde sig helt enkelt att om ett spel har samma titel som en film och släpps i butik samma dag som filmen har biopremiär, bör det undvikas. Man ska helst inte ens titta på fodralet när man är i en spelbutik!

Men det var då. Fredrik är äldre nu och lite öppnare. Han är inte längre lika rädd för att testa på spel som förmodas vara bajs. Han tar gärna åt sig sådan titlar när det kommer till hans ”jobb” som spelskribent. För han har under åren lärt sig en annan sak. En viktig sak. ”Döm inte ett spel efter fodralet” Vem vet, det kanske finns en liten pärla där i.

”Att se på fighterna i Captain America -Super Soldier, när knapptryckningarna sitter där de ska, är som att titta på en välregisserad balett. Förutom då att balett är trist och TV-spel är skoj”
Captain America – Super Soldier är en sådan pärla! Jag väntade några dagar efter att jag sett eftertexterna rulla, innan jag satte mig ner för att skriva denna text. Jag ville dels att min upplevelse skulle sjunka, dels ville jag försäkra mig om att jag inte anser att spelet är bra ”för att vara ett licensspel”, för så är det verkligen inte. Captain America -Super Soldier är ett riktigt, riktigt bra spel. Spelmekaniken är till stor del den samma som i Batman Arkham Asylum, vilket jag älskar. Både Batmans och Kaptenens spel får mig att känna mig som en riktigt hård jävel. Känslan när man sänker ett helt rum med badguys, med några sköna rundsparkar och sköldkast är underbar. Sen så ser det fantastiskt snyggt ut också. Att se på fighterna i Captain America -Super Soldier, när knapptryckningarna sitter där de ska, är som att titta på en välregisserad balett. Förutom då att balett är trist och TV-spel är skoj.

Apropå välregisserat, så gäller det för hela spelet ifråga. Mellansekvenserna vävs ihop på ett bra sätt med gameplay, som gör att det blir ett härligt flyt i spelet. Det känns som att du är en del av äventyret. Häftiga fightingmoment blandas med spektakulära plattformsmoment, inte särskilt svåra, men som sagt, spektakulära. Den som har haft hand om den fasta kameran i plattformsmomenten har gjort ett riktigt bra jobb. Befinner du dig på en hög avsats, så känns och syns det!

I väntan på Batman Arkham City, är Captain America – Super Soldier ett perfekt spel att fördriva tiden med. Det förtjänar inte att hamna i ”licensspelsfacket”, det förtjänar att hamna i ”förbannat-bra-jävla-spel-facket”!