Ingen trogen av läsare av Svampriket kan ha undgått att jag har blivit lite av ”Svamprikets filmlicensspels-kille”. En titel jag gladeligen har tagit åt mig. På något vis kan jag finna en viss charm i sådana titlar. Visst finns det riktiga bottennapp (*host* Thor – The Video Game *host*), men jag tycker att det mer och mer släpps spel baserade på en film som hålller riktigt hög klass. Fjolårets Toy Story 3 är enligt mig den här genartionens 23:e bästa spel, när det kommer till multiplattform. Eller årets Captain America – Super Soldier, som verkligen imponerade på mig. Det som förr i tiden bara var skit, luktar helt enkelt inte lika illa längre.
Men som sagt, jag ser ljust på framtiden och är övertygad om att spel baserade på film i fortsättningen kommer höja licensribban och för att höja den ännu ett steg har jag ett litet tips, så om du råkar vara en spelutvecklare råder jag dig att fortsätta läsa.
Mitt tips för att göra framtiden så bra som möjligt för filmlicensspelgenren (förbannat konstigt ord) är att spelutvecklarna måste blicka bakåt. Nu menar jag inte bakåt i spelhistorien och försöka bättra på remakes på redan existerande spel. Nej, utan bakåt i filmhistorien. Det har funkat förut och kan garanterat göra det igen. Vi som har spelat The Warriors eller The Thing förstår vad jag pratar om. Faktum är att The Thing håller jag än idag som en av mina häftigare upplevelser i skräck/action facket. Det bästa av all med att basera spelet på en gammal film är att det inte finns något premiärdatum som spelet måste finnas i butik, utan det kan få utvecklas och bli det häftiga spelet som den filmen förtjänar.
Sist men inte minst, har jag den ultimata filmen att göra ett spel av. Big Trouble In Little China! Jag ser en blandning av fighting/plattformande/tredjepersonskjutare och humor. En jävla massa humor. Jack Burton ska leverera one-liner på one-liner så den gode Duke går och skäms i ett hörn. ”It’s all in the reflexes”
Så varsågod, om du nu råkar vara en spelutvecklare som läser detta. Ta för er! Och ni andra, har ni några tips?
Problemet med filmlicensspel är ju att man oftast inte kan lägga lika mycket kärlek på dem. Deadlines är mycket tightare, de måste följa en viss story, är spelet inte alls like filmen klagar spelarna, men vissa moment fungerar helt enkelt inte i spel. Kravet att spelet ”MÅSTE” komma ut vid en viss tidpunkt gör det väldigt svårt.
Allting måste kollas med den som äger licensen, objekt, miljöer, karaktärer måste gå igenom en viss process för att bli godkända, inte bara av spelstudion utan av licensägaren också.
Det finns såklart de gånger då spelen faktiskt blir väldigt polerade och bra gjorda, men då gånger då det inte blir så är det oftast inte spelutvecklarnas fel utan främst deras publisher, som bestämmer allt.
Att sedan göra spel av filmer, det går såklart att ta influenser och komma på spelmekaniker rakt ur filmer men sen har det ju som sagt med licenser och copyright att göra. Att få något godkänt av ”folket där uppe” kommer ta längre tid än att utveckla spelet 😛
Film och spel har ju olika flöde också, i film så bestämmer ju huvudkaraktären vad han/hon skall göra hela tiden, i spel så är ju spelaren som gör de flesta beslut, ifall man inte begränsade spelaren eller ledde dem så skulle de inte ha en aning om vart de skulle gå. I många fall som spelutvecklare eller i mitt fall får man tänka att spelaren inte har en aning om vad denne pysslar med och måste göra alla vägar genom banorna överdrivet uppenbara.
Det jag vill få fram är: Spelutvecklare har oftast inte så mycket frihet att kunna göra vad de vill, för allting handlar om pengar. För att utveckla ett AAA-spel idag så behöver man en publisher, och då lyder man helt enkelt varenda liten vink som publishern vill or no money. Tyvärr. =/
När man är en sin egen publisher (Avalanche) t.ex. så går det oftast lättare. Då kan studion bestämma helt enkelt.
http://www.youtube.com/watch?v=z6utKjLUbcE
True words.
/Chris *Din spelutvecklare*
Jag skulle vilja att det gjorde en spel-remake av ”Jag är nyfiken – Gul”. Så kanske man skulle kunna hoppa mellan att vara Lena Nyman och Börje Ahlstedt.
Fan Ludde!
Nu måste jag ju se Big Trouble In Litte China igen!
(det var säkert 15 år sen sist)
@Jerry – SKANDAL! Big Trouble In Little China SKA man se minst en gång per år!!!
Vad ska jag säga, jag håller med! Kanske inte om titlarna du önskar se som film kanske men att spelen blivit roligare -men visst… det finns en del klassiska filmer därute som jag gärna hade sett som spel…
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver om The Thing och The Warriors, vilka filmer OCH vilka spel! Big Trouble in Little China skulle/kommer bli ett kanonspel. Skulle vilja veta vad Niklas har för film i tankarna som skulle kunna toppa den. 😉
Jag kommer att tänka på en annan hockeyfilm som skulle fungera som spel, fast med lite mer hockey inslag, och det är ju Slap Shot. Här skulle man ju kunna under matcherna ”låsa upp” power-ups som de galna bröderna Hanson som skulle sprida kaos på isen.