Ännu en månad har passerat. En månad som på Svampriket inneburit nakenchocker, karaoke-recensioner och säsongspremiärer. Dessutom har storspelen börjat rulla in nu, så vi har haft händerna fulla. Oktober ser dock ut som en om möjligt ännu starkare månad, så det är bara att hålla i sig.
Denna episka summering inleds hemma hos Samson Wiklund, som under september månad slaktat både Locust och paradis-zombies;
Gears of War 3
[betyg:5]Epics designfilosofi tycks arbeta med evolution snarare än revolution. Detaljer testas och itereras tills bästa möjliga lösning hittas. Bättre balanserade vapen, varierad fiendefauna, magnifik koop. Onlinelägena har uttökats och förbättrats. Gears of War 3 levererar på samtliga punkter för mig.
Mortal Kombat Arcade Kollektion
[betyg:1]En trogen konvertering räddar inte tre ruttna spel. De nya inslagen fungerar dessutom mycket dåligt med ett trasigt onlineläge och spelförstörande hjälpmenyer. Som referensverk över de äldre spelen duger det kanske, men inte mycket mer.
Dead Island
[betyg:3]Med en hel ö full av möjligheter och buggar som faktiskt gör spelet roligare charmar Dead Island de flesta, men bortom flerspelarglädjen och panikartade skratt åt bilar som fastnar i terräng och monster som klipper genom väggar faller spelet pladask. Dead Island försöker göra lite för mycket men lyckas egentligen inte med någonting fullt ut. Synd på en annars lovande titel.
Härnäst har vi Malin Söderberg, som gör sin premiär i månadssummeringen denna månad. Hon har under september också hörts både här och där, men främst i den fantastiska karaoke-recension som hon knåpade ihop;
El Shaddai – Acension of the Metatron
[betyg:4]El Shaddai är som en skitsnygg civilekonom. Det ser oerhört läckert ut, men är inte jättespännande rent tekniskt och storyn dribblar bort en ganska snabbt. Bosstriderna är underhållande men utöver det kan det knappast ens klassas som ett actionspel. Att det ändå får så pass högt betyg från mig beror näst intill uteslutande på det visuella. Ja ja, jag är grafikkåt, men jag är i alla fall ärlig med det.
Warhammer 40 000 Space Marine
[betyg:3]Kliar det i fingarna efter brundaskiga actionlir med män designade som kylskåp så visst, Space Marine lär knappast göra dig besviken. Mängden detaljer inkluderade från Warhammer-universumet kan säkert fungera som ett försäljningsargument för somliga, men i grund och botten är Space Marines ett relativt intetsägande, om än fullt funktionsdugligt, actionspel.
Vi fortsätter hemma hos Ludde Lundblad, som nu fått på sig kläderna igen. Under september månad har han, naken som påklädd spelat;
Driver: San Fransisco
[betyg:3]Det här är ett roligt spel! Ingen tvekan alls om det. Det är korkat, fånigt och löjligt, men samtidigt är det så förbannat kul att spela det. Det var länge sedan ett spel gav mig så många roliga och varierade speltimmar och det finns fortfarande många timmar kvar. Driver SF är ett spel som räcker länge! Ska bli spännande och se om Need For Speed: The Run kan peta ner Driver SF från ”arkadracing-tronen” senare i höst.
Rise Of Nightmares
[betyg:2]Ett spel som inte riktigt levde upp till mina förväntningar, men det är ändå ett bra spel, sett till vad Kinect mer har att erbjuda. Är du en Kinectägare och är sugen på att använda dig av kameran på ett lite annorlunda och vuxnare sätt, är det ingen tvekan om att Rise Of Nightmares kan erbjuda dig det. Men förvänta dig inte ett Silent Hill med Kinectstöd, utan ta det för vad det är. En skräckbagatell, med armviftande.
Monkey Island Special Edition Collection
[betyg:4]Jag vet inte vad mer jag behöver skriva, än att denna samling innehåller The Secret Of Monkey Island och The Secret Of Monkey Island 2: LeChuck´s Revenge? Det säger väl allt? Om du förstås uppskattar korkade pussel och hysterisk rolig dialog, som gör att du skrattar högt lite för ofta? Nämnde jag att det är både The Secret Of Monkey Island och The Secret Of Monkey Island 2: LeChuck´s Revenge på samma skiva? Att det är som en samling, med både The Secret Of Monkey Island och The Secret Of Monkey Island 2: LeChuck´s Revenge. Fattar ni? En hel skiva fullproppad med hysterisk rolig dialog och korkade pussel.
Renegade Ops
[betyg:4]Detta kan vara ett av, om inte DET roligaste, nedladdningsbara spelet i år (Toy Soldiers-Cold War ligger inte långt efter). Det är ren och skär spelglädje som erbjuds direkt från start. Visserligen är det i co-op som spelet lever upp till sin fulla potential, men jag lovar att du har haft det bra mycket tråkigare med andra singelplayerkampanjer. Men som sagt, det är i co-op som spelet levererar som mest. Så ladda hem, bjud in några vänner och tuta och kör. Ni kommer svära en hel del, men det är som det ska vara, när man spelar sådana här spel.
Gears Of War 3
[betyg:5] Spelserien, som i mina ögon kommer vara definitionen på denna generations spel, speciellt till Xbox 360. Microsofts flaggskepp går i graven och det är bara att ställa sig upp och applådera Epic, för den fantastiska resa de har bjudit oss på, i och med Gears-trilogin. Jag kommer aldrig glömma mitt första möte med Marcus Fenix och inte heller mitt sista. Han kommer för evigt finnas i mitt gamerhjärta.
Tommy Håkansson är näste man till rakning. Under september har han fortsätt profilerat sig som den cyniske och bittre spelkritikern som han är. Och bitterheten ger avtryck i betygen som han ger de spel han spelat denna månad. även om det börjar bra;
Deus Ex: Human Revolution
[betyg:4]Jag spelar extremt sällan om spel, men Deus Ex: Human Revolution kan vara ett sådan sällsynt fall. Jag älskar hur uppgraderingarna ändrar sättet man spelar, och är sugen på att prova nya vägar. Det som hindrar spelet från att få full pott är att valfriheten bryts under bosstriderna, samt att presentationen haltar rent tekniskt ibland.
Bodycount
[betyg:1]Förutom att spelet har hjärtat på rätt ställe har jag inte mycket gott att säga om Bodycount. Precis som Brink vilar konceptet på en bra idé, men utförandet gör det svårt att underhållas. Spelet skulle behöva mer fokus, då allt känns väldigt taffligt ihopsatt. Som att spela dödsmatcher mot bottar. Det finns många shooters som gör samma sak mycket bättre, så köp dem i stället.
Star Fox 64 3D
[betyg:1]Jag älskar Star Fox 64, eller Lylat Wars som det heter i min värld. Men förutom den aningen uppgraderade 3D-grafiken bjuder Star Fox 64 3D inte på mycket nytt. Det finns inte tillräckligt för att motivera prislappen när du kan få nästan exakt samma spel för mindre än halva priset från WiiWare. Enda anledning att köpa det till 3DS är om du verkligen vill spela Star Fox 64, men inte äger en Wii eller N64.
Pac-Man & Galaga Dimensions
[betyg:1]Det här är en samling med tre spel med Pac-Man och tre Galaga-titlar. Tyvärr är det bara de nya titlarna Pac-Man Tilt samt Galaga 3D Impact som är något underhållande, och båda använder sig av gyrokontroller på ett kul sätt. Första Pac-Man känns dock lagom hett 2011. Köp hellre Pac-Man Championship Edition DX för mindre än halva kostnaden i stället – för det spelet får du inte med när du köper Pac-Man & Galaga Dimensions.
Sist ut denna månad är Anders Brunlöf, som under denna månad spelat mer än vad han har gett sken av;
Resistance 3
[betyg:3]Under en road-trip genom ett förstört USA får jag till sist sänka garden. Jag var inte beredd att gilla Resistance 3 alls, eftersom tidigare delar inte imponerat överhuvudtaget. Men det blev en tredje-gången-gillt för Insomniac, som hittar rätt genom att ignorera bransch-standard och istället gör som de vill. Det finns fortfarande störande brister, men för första gången hittills kan jag leva med dem.
NHL 12
[betyg:3]Det blev ett nedsläpp även detta år, vem trodde något annat? NHL-serien hyllas varje år och jag vet ärligt talat inte om min aggression härstammar från det eller de små små grejerna i själva spelet som jag alltid lyckas reta mig på. NHL 12 är minst lika bra som tidigare delar, men det sitter långt inne att kalla årets förändringarna för förbättringar.
God of War Collection: Vol. 2
[betyg:4]Det är alltid förlösande att få spela som Kratos. På något sätt känns det som en belöning för allt krångligt som man utsätter sig själv för. För Kratos är långt ifrån krånglig, han är arg, våldsam och direkt. Hans bärbara äventyr har nu hittat hem till en stationär konsol och därmed finns det ingen ursäkt längre. Jag gör nu ett undantag och bedriver kort lite konsumentrådgivning; För 300 spänn hittar du inte bättre underhållning. Så enkelt är det.
ICO & Shadow of the Colussus HD
[betyg:3]Främsta intrycket jag fick av Shadow of the Colussus denna månad var att det trots sin konstnärliga skönhet fick stryka på foten till förmån för God of War-samlingen. Även om det säger mer om mig än om spelen i sig så synar det också era händer. För är ni intresserad av denna samling så har ni troligtvis spelat dessa spel förut. Och om man bortser från lite piggare grafik och troféer så finns det inte så mycket mer att hämta. Förutom ett av världens bästa spel då såklart.
Hamilton’s Great Adventure
[betyg:3]Fatsharks nya pusselspel är ett charmigt äventyr. Jag har dock svårt att bara luta mig tillbaka och njuta, då det enda sättet jag kan med för att lösa alla pussel är trial & error-metoden. Jag vet inte hur många gånger jag bankat huvudet i väggen här, men det börjar resultera i ett ihållande värk.
F1 2011
[betyg:2]Först och främst: det här är inte på något sätt en rättvis bedömning. För Formel 1 är verkligen inte min grej. Tidigt under spelet så låser jag upp en achivement som lustigt vinkar mot att jag kanske borde spela DiRT 3 istället. Vilket jag också gör, ganska omgående. Gillar man Formel-1 är det säkert ett klockrent spel – men det enda jag egentligen baserar detta på är att det är Codemasters som står som utvecklare.
Splinter Cell Trilogy: HD Collection
[betyg:1]Det var genom denna samling som jag först började tvivla på HD-samlingarna som sköljer över oss under denna höst. För efter ha spenderat några timmar med vardera spel så inser jag snart att det inte finns någon som helst anledning att släppa dessa spel igen. De har åldrats utan någon som helst värdighet och den enda behållningen som eventuellt finns att hämta är väl om man redan kan dem utan och innan. Jag passar dock, tack för kaffet.
Där är vi äntligen färdiga för denna månad. Vi har rensat ut lite gammal skåpmat och är nu redo inför höstens andra stora månad, och förhoppningsvis årets bästa spel.
Batman, vi tittar på dig.
Vi får se hur jag reagerar på El Shaddai i nummer 10 av Deculture!!
Snart i en pdf läsare nära dig!!