Mortal Kombat Arcade Kollektion är precis vad det låter som. Du får arkadkonvertiringar av MKI, MKII och Ultimate MKIII. Utvecklarna NetherRealms har dessutom lagt till ett onlineläge för samtliga tre. På pappret låter det som en vinnande kombination.

Design att dö för. På fel sätt.

Vid närmre anblick ser man snabbt sprickor i den våldsamma fasaden. En viss retrocharm finns förstås i de lågupplösta digitaliserade karaktärerna och alla ostiga ljudeffekter. Emuleringen är, så vitt jag kan se, arkadperfekt. Allt ser ut som det ska och beter sig som det – ända fram till vi börjar använda de nya inslagen. Du kan med back-knappen plocka fram en cross-game-meny där du kan  lämna den del i trilogin du för tillfället använder och lite andra goa’ grejer som en movelist. Problemet dyker upp när du lämnar menyn och återgår till det aktuella spelet. I en och en halv sekund efter menyn är borta kan du inte kontrollera din karaktär. Alls. Det känns lagom bra när jag till exemepel kollat upp en läcker fatality och sedan har några få sekunder på mig att slå in knappkombinationen, men misslyckas fast det inte är mitt fel. Problemet sträcker över alla tre spelen. Inte OK. Inte någonstans.

En annan teknisk fadäs är den horribla nätkoden. Onlinematcher kompenserar för lagg med att sakta ner spelet. Jag har vid dags datum inte spelat en enda match i mer än 12 bildrutor i sekunden. Det är som att spela på de allra första MAME-emulatorerna. När vi har sett hur bra det kan se ut i andra fightingspel är det här under all kritik. Dessutom fungerar inte matchalternativen som ”encourage throws” och liknande i onlineläget. Alls. Det känns kanske förståeligt för rankade matcher, men i alla lägen? Kom igen NetherRealms!

Om jag försöker se förbi de här två rejäla tekniska misstagen och tittar på innehållet istället måste jag sorgset erkänna att det ärligt talat är ganska ruttna spel. Jag spelade alla tre tills plånboken ekade tom när de var nya och jag hade enormt roligt, men utvecklingen har sprungit spelen förbi. Sanslöst seg kontroll, som av någon anledning är märkligt mappad (antagligen för att passa det senaste HD-generationsspelets arkadsticka), fattiga ljudeffekter och den bleka gimmicken i form av spelets våldsamheter ger tyvärr ingen vidare njutning. Spellägen är oinspirerade, balansen mellan karaktärer är direkt trasig – vissa är helt enkelt överlägsna – och inramning är ful. Tribaltatuering, keps-och-solglasögon, gymmarlinneful.

Som en slags cache över tider som flytt fyller spelet en viss funktion, men mer än som referensverk duger det tyvärr inte.