Verkligheten är tråkig. Ändå jobbar spelutvecklare på att eftersträva vår värld så mycket som möjligt. Spelen siktar efter trovärdig animering, handling, röstskådespeleri och grafik. Men ändå kan du ta en kula i huvudet, vänta fem sekunder, för att sedan vara helt återställd. Halo införde den här mekaniken och förklarade den med en uppladdningsbar kraftsköld. Halo är knappast verklighetstroget men många andra spel strävar åt det hållet. Modern Warfare är inte krig, det är Laserdome där du tar en träff, väntar bakom ett plank i några sekunder för att sedan fortsätta panga. Det är helt okej, för det är ett spel, men verklighetstroget är det inte. Vi vill inte ha det på riktigt för verklighet är tråkigt.

”Vi vill inte ha verkligeten som den är utan bara de delar av den som är spännande”
En annan aspekt som alltid suddas bort ur virtuella krig är alla offer. Ingen tänker på familjerna till de hundratals soldater du mejar ner i Uncharted; de är fiender, alltså ska de skjutas. Hur många änkor och ensamma barn bär du ansvaret för? Vi vill inte veta sånt, för vi spelar ett spel. Vi frågar ofta efter djup men vill vi verkligen ha det? Djup innebär mer än att karaktärer visar på sårbarhet och mänsklighet, de har också tankar om huslån eller att mjölken är slut. Heavy Rain och The Sims försöker båda ta in vardagen men det är bara så länge den är underhållande. Livet är inte alltid intressant. Vi vill inte ha verkligeten som den är utan bara de delar av den som är spännande.

Kan verklighet till och med vara farligt? Under moralpaniken i Europa på 80-talet försökte man skydda oss från just vuxen verklighet. Contra blev Probotector och ninjor degraderades till att bara vara hjältar. Behöver vi skyddas? Förstår vi inte själva att det bara är spel? Modern forskning visar inte på något samband mellan spelvåld och verkligt våld men kan strävan efter verklighet ändra på det här? Troligtvis inte. Spärren kommer alltid att finnas där för verklighet är inte roligt.

Ju närmare verkligheten vi kommer desto mindre behöver du fylla i själv. Idag släpps det nyversioner till höger och vänster, men skulle en högupplöst Kefka se ut som han gör i ditt huvud? Givetvis kan passionerade nytolkningar bli något bra, Sagan om Ringen och Harry Potter-filmerna är bra exempel, men den nya Kefka kommer aldrig överträffa den du skapade själv.

I moderna spel köper ofta den verklighet som presenteras för oss. Logiska luckor som avsaknaden av näringsintag och toalettbesök ignoreras liksom den där slänten det konstigt nog är omöjligt att gå upp för. Påpekar man liknande brister för en spelare som hyllar realistiska spel får du oftast svar som ”Ahmen åååh! Men kolla det här!”. Suspension of disbelief är ett uttryck man ofta stöter på i dessa sammanhang och det betyder ungefär att du får gilla läget. Vi väljer att tro på illusionen för en stund men vi ska inte lura oss med att tro att det är verklighetstroget.