När spelhösten 2011 satte igång inleddes även betygshysterin 2011. Både Destructoid och Aftonbladet fick höra ett och annat när båda vågade ge Gears of War 3 oväntat ”låga” betyg. Till och med spelutvecklarna tog till ton, då Cliffy B kritiserade alla som gav seriens tredje del ett lägre betyg än de givit tvåan. Sedan har det fortsatt så här vid nästan varje stor release. Destructoid fick än en gång massiv kritik efter att Battlefield 3 fått 7,5 i betyg, medan Eurogamer fick sina fiskar varma efter att Uncharted 3 ”bara” fått 8/10. Oftast tycker jag speljournalister och deras sajter/tidningar bemöter kritiken bra. Men efter stormen som Eurogamer fick utstå på grund av Uncharted 3, gjorde de något jag inte riktigt gillar. Man lät spelets Lead Designer, Richard Lemarchand, komma och försvara spelet. Missförstå mig inte, jag tycker Lemarchands svar var väldigt klokt och laddat med eftertanke. Men jag tycker i det här fallet inte att Eurogamer är rätt forum för honom att uttrycka den åsikten. Det är inte en enorm brist i journalistisk integritet, men det är något som inte känns helt rätt i magen.
Jag tror att en av anledningarna till folks reaktioner på ”låga” betyg till deras favoritspel är att det allt för ofta ses som att betygen representerar en sajt eller tidning, i stället för en enda persons enskilda åsikt. Det heter oftast att IGN gav det spelet 7/10. Eller att Gametrailers gav det spelet 8/10. Väldigt sällan är det en enskild spelkritiker som kritiken riktas mot, utan snarare sajten han eller hon skriver för – med Jim Sterling som möjligt undantag. Det här är inte något jag känner av lika väl inom till exempel film. Där tycker jag recensionen representerar en individs åsikt mer än den representerar en tidnings dom. Tittar vi på Metacritic ser vi att det alltid står vem som recenserat filmen, medan tv-spel bara har på vilken sajt recensionen publicerades. Kanske skulle hysterin kvävas en aning om våra recensenter blev lite mer högprofilerade, så att fanboys inte är lika angelägna att projicera siffran som något mer än en enda personlig åsikt bara för att den publicerades på en stor spelsajt eller i en stor tidning. Låt oss fokusera mer på personen som skriver recensionen, och mindre på vilken sajt texten publiceras på.
Riktigt bra skrivet!
Så sant egentligen. Betygshysterin i spelvärlden kan inte matchas i någon annan kulturform. Och din lösning på problemet var den bästa jag hört hittills.
Man lär nästan känna sin recensent innan man kan veta vad betyget betyder. Å andra sidan brukar ju en viss sajt/tidning, avsiktligt eller inte, ha en viss prägel och recensenterna brukar matcha den prägeln ganska bra. Så är det även inom filmrecensentvärlden, tycker jag. Men kanske är filmrecensenter mer kända än spelrecensenter, så det är därför de får mer utrymme än sina arbetsgivare än spelditon?
Självklart kan man diskutera åsikter, vad man grundar dem på och så, men när speltillverkare försöker höja betyg på det där sättet som du beskriver tycker jag det börjar luta åt inskränkande av tryckfrihetsförordningen…
För övrigt verkar 8 av 10 vara ett mycket bra betyg, det kan man väl inte klaga på? 🙂
Håller med dig att det är märkligt att man räknar spelrecensioner från en site och inte från en person. Siffran saknar ju helt värde om jag inte vet vad just recensenten gillar för typ av spel.
Själv funkar jag så att jag vet vissa recensenter som jag har ungefär samma spelsmak som och dom i sin tur jobbar ju ofta åt flera siter eller tidningar så det är ju bättre att hålla koll på personer istället för publikationer.
Bra skrivet och håller helt med! Därför jag hellre läser recensioner här än större spelsidor.
Detta kanske kommer låta konstigt, men jag gillar inte att ge betyg de få gånger jag recenserar på min lilla blogg. Delvis har jag svårt för det, men samtidigt så känns det för mig iallafall som om att det är mer fokus på betyget än själva texten. Vilket är tråkigt.
Uh, dessa hemska siffror och betygsystem. Hade det inte fungerat att utesluta dem helt!?
När jag läser recensioner är jag intresserad av att läsa om skribentens upplevelser av spelet och inget annat.
Jag tror att det finns en stor diskrepans mellan hur person A och person B tolkar ett betyg som 8/10. För mig är en 8 ett svinbra betyg, och jag tycker att en full pott är något man ska vara otroligt försiktig med. Alla spel jag älskar av hela mitt hjärta har fel nog att bli nedgraderade till 9 av 10.
Att diskrepansen sedan finns, att vissa ser 8/10 som mig medan andra ser det som den mediokra formen av ”bra”, gör ju bara diskussionen filosofiskt ohållbar eftersom det inte finns någon standard att utgå ifrån.
Och att spelutgivare jagar ner dåliga betyg är ett vidrigt jävla jäv (snyggt där va?!) som jag högaktningsfullt pissar på. Det är så skruvat och korrumperat att jag får svindel.
Problemet kan ligga i att spelkritik är något ganska ungt och som länge utförts uteslutande av gamers själva, ofta fanboys. Många spelskribenter är unga, oerfarna, saknar utbildning i kritiskt tänkande och källkritik och skriver för att de älskar spel. Inte sällan är spelkritiker därför väldigt lättpåverkade och kan ge ett spel ett högre betyg bara för att de fått ”privilegiet” att spela det gratis innan release.
På grund av detta verkar många utgivare tro att man kan påverka kritikerna, och i många fall verkar det tyvärr också funka så. Jag tror och hoppas att detta är något som kommer försvinna i framtiden, och det är upp till oss kritiker, oavsett om man är bloggare eller skriver för stora tidningar, att aldrig tumma på integritet och objektivitet. En recensent som ändrar sitt betyg av ett spel för att utgivaren klagar hade förlorat all min respekt för all framtid.
Jag tror och hoppas också att utgivarna kommer sluta med det svinaktiga beteendet att jaga ner dåliga betyg. So what om ditt spel ”bara” får 7,5/10 när du säljer fem miljoner exemplar på en vecka?
Håller med dig helt och hållet och tror du är inne på något av en lösning där, Tommy.
Dessutom bör tilläggas att på exempelvis Metacritic kan filmer, musik och serier sjunka ner till under 60 innan de får en gul färg, och alltså blir stämplade som mediokra eller dåliga. Vad gäller spel däremot är gränsen vid 70. När det kommer till att få röd färg är gränsen under 50 för spel, och 40 för film etc. Det råder alltså betygsinflation, men enbart för spelmediet. Inte konstigt en åtta blir ett lågt betyg. Själv skulle jag sätta en sexa på Gears of War, vilket såklart aldrig skulle tolereras i kritikersammanhang.