Det här kan vara den svåraste recensionen jag någonsin skrivit. Jag har ingen riktig relation med Halo Combat Evolved. Jag spelade det knappt när det var nytt och har aldrig riktigt känt att jag haft ett behov att besöka Master Chiefs första äventyr.
Halo Combat Evolved Anniversary Edition torde kanske vara utmärkt för mig med sin uppdaterade presentation och med tillagt flerspelarläge. Något med spelet känns dock… spretigt. Den moderna grafiken ser bra ut och den nyarrangerade musiken känns passande högtravande för serien.
Spelet, däremot, känns gammalt och segt. Det märks att både serien och genren har utvecklats sedan 2001. Med den uppfräschade presentationen blir det dessutom extra tydligt. Det är som att mina förlåtande ögonen tagit semester för att lapa sol i grafiken och istället är det deras kritiska praktikant som surt deklarerar ”Fyfan, vad kasst!”. Spelmotorn är samma som i spelet från 2001 vilket gör att animationer ser styltiga och fyrkantiga ut. Jag ser inga mjuka löpningar i kurvor som liknar sinus utan istället verkar alla springa efter spår i marken som kan svänga exakt 45 grader, Varken mer eller mindre. Filmsekvenserna bär det största hundhuvudet. Dels är bilduppdateringen stundtals haltande, men främst ser ansiktena ut som stryk. Nej, jag måste rätta mig själv. De ser helt OK ut, men de rör sig så kackigt och fult att det ser läskigt ut. Som om man satt in servomotorer i skyltdockor så att de statiskt kan gapa och stänga munnen, men inget mer.
Haloserien har ofta beskyllts för att ha soldat-AI som är lika hjälpsamma som Eric Cartman och här är refrängen på klagosången. Jag har dött för att mina mänskliga kollegor står i vägen så jag blir skjuten, jag har blivit knuffad ner för raviner och jag har sprängts för att de kastar granater in i väggen vi båda tar skydd bakom.
Vem är Halo Combat Evolved Anniversary Edition egentligen för? Vi som aldrig spelade originalet ser bara allt som har förbättrats i senare delar. Kanske är det för nostalgikerna som längtar efter att återuppleva äventyret. – men de har väl kvar Xboxskivan från 2001?
Flerspelarläget finns inte mycket att säga om. det är precis som i Halo: Reach. Acievementssystemet till och med registrerar vunna poäng som om du spelade det istället. Kartorna som erbjuds är visserligen kul för att det är lite av en ”Greatest Hits” av Halos banutbud pre-Halo-3, men de går att köpa som DLC i Reach inom kort (du kan importera Anniversary Editions banor till Halo: Reach om du vill kunna spela på fler banor än de få som erbjuds på denna skiva).
Spelets behållning ligger i att det är intressant att se sagans början, men jag kan lika gärna titta på storymomenten på Youtube.
Jag känner att det här spelet är ett guiltypleasure för mig som älskade Halo back in the day. Jag och kompisen streckspelade kampanjen och klarade alla svårighetsgrader efter varandra, och jag är så jävla pepp på att ännu en gång svära ikapp på legendary.
För mig som Playstationfanatiker är detta en av de få gånger jag funderar på att lägga pengar på en åldrande soon-to-end konsolgenerationsmaskin som 360.
Jag förstår inte heller syftet med det här spelet. Men det förstås, för 10 år sen var det asballt och så många shooters på konsol fanns det inte att jämföra med, men kul hade man trots att vissa brister var lika uppenbara då som nu. Att de ibland upprepar miljöer genom att bara spegelvända den förra miljön och köra den en gång till exempelvis. Men det är fortfarande ett kul spel främst i co-op. Men det är som du säger, när vi har Reach har det här inte så mycket att säga till om längre. Väldigt rakt på sak recension!
Meningen med detta spelet är att få folk som mig att köpa det igen! Vilket jag självklart gjort! <3
Och har man inte spelat Halo CE så är detta fortfarande ett bättre spel än många dussin shooters som dyker upp idag!
Och Timmy man får inte glömma att Detta spelet är dagens konsolFPS fader!