Förstå vilken kalldusch det måste ha varit för producenterna bakom Zelda-serien då de efter att ha producerat fler spel än jag orkar googla inser att deras huvudmarknad ligger i Japan.
”- Jäklarns attans!” hördes förmodligen ropen skalla, fast på japanska, på Nintendos kontor. Med ens satte man igång med att utveckla den ultimata nationalistiska ikonen: den vithåriga, underligt klädda ärkeskurken.
Resultatet är Ghigla… Ghrihmag… Ghirimsga…
Demon Lord Ghirahim agerar antagonist i Legend of Zelda: Skyward Sword och har för ändamålet klätt sig i fantastiskt mycket bling och den av någon underlig anledning populäriserade modetrasan pantssuit. Komplettera med stiligt utskurna hål i plagget, vitt läppstift och 2000-talets mest knivskarpa synthlugg och vi har en kandidat till årets flamboyans.
Men det som verkligen får Ghirahim att resa sig över 2011s alla andra överdesignade karaktärer är hans magnifika mimik. Utöver sina vågade mode-eskapader är han nämligen inte blyg för att ta ut sina känslor i de mest styltade dialoger och 1700-tals teatraliska gester, komplett med den smäktande handryggen mot pannan.
Bubblare:
Fleming, Shadows of the Damned – Det finns ett begränsat antal dödskallar man kan ha på sin utstyrsel innan det börjar kännas ansträngt.
Demon Lord Ghirahim. <3
Fick Kefka-vibbar som första intryck, men det ändrade sig snabbt. En av de mest intressanta karaktärerna i Zelda-serien, enligt mig.
Oh yes, Ghirahim är grym! När jag träffade honom första gången tänkte jag ”Vad är det här för fjant?”, men jag fick ändra mig kvickt. Han är ju bra mycket coolare än trollkarlen Agahnim från Zelda 3, som egentligen fyller i princip samma roll som Ghirahim.