I årets näst sista avsnitt beger vi oss ner under jord för att köra, hoppa och skjuta oss fram i en av de bästa bilar vi någonsin kontrollerat. Blaster Master till NES får sig en ordentlig genomgång, Samson berättar om revansch och sagostunden fortsätter i riktning mot Burmecia.
Musik
Moto Racer är spelet som ni pratar om men inte vet vad det heter 🙂
Nu har jag lyssnat igenom hela veckans retroresa, och jag var väl lite mer lyrisk än ni över Blaster Master. Ni har rätt i att jag spelade det som liten, och jag spelade om det nu i oktober och recenserade det på Kraid, så därför tänkte jag att det räckte med att bara lämna en pizza 🙂
Jag tänkte på en annan sak, Samson brukar alltid komma med lite tips och Anders säger: ”Kunde du inte sagt det innan vi började spela?”, men inte den här veckan. Därför tänkte jag axla den här rollen! Det finns en bugg i spelet som kallas pausbomben och den funkar som så att man slänger ut en bomb och pausar precis när bossen tar skada, då fortsätter bossen att ta skada tills man släpper pausen. Så då är det bara att vänta 10-15 sekunder, sen ”opausa” och då dör bossen. Detta funkar dock konstigt nog bara på varannan boss.
Är nästan klar med Metroid: Zero Mission, men SWTOR tar mycket tid just nu… fast jag vet ju egentligen redan vad jag tycker om Metroid-spelen så vi får se om det kan bli mer än bara en pizza till nästa vecka! 🙂
Tack för ännu ett grymt program!
”Det är mycket som inte är okej.” hahah, vad jag skrattade åt titeln. är nämligen så att ”inte okej” är mer eller mindre min catchphrase, som jag upptäckte i avsnittet att jag använde mycket i mina tankar om Blaster Master.
Vad gäller chocobos i FFIX, så finns det mycket att hämta och upptäcka. Hade mycket roligare med chocobos i FFIX än FFVII. För mycket riktigt, så föder man upp chocobos. Det gör man genom att spela minispelet (hot and cold om jag minns rätt),där man hittar skattkartor. Skattkartorna använder man sig av med sin chocobo ute i världen. Man får en ledtråd på en plats, tar sig dit, gräver och hittar väldigt fina föremål som blir användbart för partyt.
Så jävla roligt. Det jag spenderat mest tid med i hela spelet, så det måste du ta dig tid till, Anders!
Grattis till Samson för vinsten mot Super Macho Man! Riktigt starkt jobbat. Du fick mig sugen på ett Punch Out-maraton för min blogg, så tack för det!
Kramkalazh!
Moto Racer heter spelet Anders, och nu väckte du en massa gamla minnen till liv. Hade nämligen det på demo till PS när jag var yngre (:
Ha det!
Oops, Quid hade tydligen nämnt det redan..
Och sen förresten Anders; Kommer du till Åland igen så kan jag bjuda på riktig åländsk korv, tolka hur du vill 😀
Kom på en annan sak, ni kommenterade aldrig grodan i slutet. För när man har klarat sista bossen (som ni trodde var grodan?) och slutscenen rullar så sitter ju Jason där på bilen med grodan i normal storlek jämte sig… utan någon som helst förklaring 🙂
@Trazh – du efterfrågade de bästa Mega Drive-spelen, så jag tänkte bidra med mina favoriter. Förutom spelen som Anders och Samson nämnde skulle jag även lägga till Truxton och Gaiares (om du gillar shmups), DecapAttack, Chiki Chiki Boys och Pulseman (om du gillar plattformare)samt Dynamite Headdy och Alien Soldier (om du inte upptäckt Treasure’s storhet än).
Och ska du spela något av Shinobi-spelen som Anders nämnde ska du spela Shinobi III – Return of the Ninja Master. Enjoy!
Bögbra avsnitt. Bara i retroresan får man höra ”Dags att prata lite mer om Blaster Master” för att sen i stället få tre minuter med anekdoter om Turbonegro xD Kungligt.
Ett racingspel-special i framtiden kanske? Något psuedo-3D Sprite-skalar-spel som Hang On eller Outrun, Något Mode 7 lir, och någon tidig 3D-racer kanske? Låter inte helt fel. 🙂
Det här med ”Authentic Arcade Edition” som står på Blaster Masters omslag är lite lurigt. Jag TROR det var någon slogan som Sunsoft använde på deras tidigare NES-titlar som härstammade ur arkadhallar, som ett bevis på att spelet i fråga är en officiell portning, och inte någon kopia som försöker casha in på namnet. Har sett det på både Sky Kid och Spy Hunter till NES. Fast nu är ju BM ingen portning från ett arkadspel, så det är lite av ett mysterium vad texten gör där. Min egen teori är att det med tiden blev lite av ett försäljningsknep i stället.
En stor applåd till Samsons insisterande att gå in på Metroid 2. Super Metroid må vara seriens spelmässigt viktigaste del, men jag vill nästan påstå att Return of Samus är den storymässigt viktigaste delen. Ser fram emot avsnittet som ser ut att bli en garanterad julklapp.
Nu har Trazh redan en lång lista men här är några fler tips på guldkorn till MD: Dynamite Heady (plattformsspel av Treasure), M.U.S.H.A. (en av 16-bitarnas bästa shooters), Mega Turrican, Misadventures of Flink (spirituell föregångare till Lomax), Probotector/Contra: Hard Corps (bäst i serien), och Shinobi 3. Om man kan japanska så är även Monster World 4 ett måste, men det är både dyrt och sällsynt.
Cheers!
Nu fick jag ett leende här. Det är fint när Retroresanarmén rycker in och hjälper varandra också. :’)
Tack för tipsen Metaforernas_Mästare och BG! Och kramkalazh på er!
(och tack Anders och Samson för tipsen i programmet ofc, men det förstod ni nog redan. :P)
Min lista är snart större än tomtens snäll-lista. :O
Shit, ska bli sjukt roligt med metroid special!
Håller Super Metroid riktigt högt, har dock inte brytt mig om storyn så mycket förut. Jag är mycket sugen på att nu i juletider ta med Wii’t hem till föräldrarna och spela igenom dessa spel och då följa med i storyn. Har dock tyvärr inget gameboy advanced men det kanske kan lösas på ett ellar annat sätt 😉
Håller faktiskt på att programmera ett Metroid inspirerat spel som ett litet hobby-projekt 😛
Men men, nu längtar man ju ännu mer efter julafton… tack för det!
Tjenare har en liten fråga till armen, har precis klarat ut ff9 efter 47 timmars speltid och tänkte nu ta tag i nått annat ffspel. Mina tankar föll då på ff6 som jag aldrig spelat förut och min fråga är då om jag ska spela snesversionen eller psxversionen? om jag fattat det rätt så är psx versionen samma fast med lite fmvs inlagda? tacksam för svar.
Skulle även vilja ha lite tips på andra psx rollspel man kan kolla upp efter ff6, har spelat en del wild arms men kommer inte ihåg så mycket av det, var väl samma upplägg i det som ffspelen med random encounters och turbaserade strider? eller är jag helt ute och cyklar.
Mats: Mycket riktigt så har FF6 till PSX ett par FMV’s. De är dock få till antalet och de går att Youtuba. Anledningen till att jag föredrar SNES-versionen är att PSX-versionen dras med fruktansvärda laddningstider. Spelet är detsamma, men är enklare att njuta och älska på SNES.
Lycka till, jag är enormt spänd på vad du kommer tycka!
Ps. Jag hoppas att du sammanfattar dina intryck om FF9 nångång? Så spoilerfritt som det går? Ds.
Jag håller med Anders, spela inte nått av de gamla FF till PS1, de dras av horribla laddningstider.
Jag kan förövrigt rekommendera mitt absoluta favorit-RPG, Xenogears. Mycket story, högtravande filosofi och mechas. Av Square till PS1.
blir ju emulerat på telefonen så laddningstider spelar nog ingen roll, har provat xenogears nån gång har jag för mig är det inte i det man ska trycka knappkombinationer i striderna? Kan ju säga att så mycket som att ff9 är ju ett mer utmanande spel än ff7 som jag spelade igenom innan och jag gillar det nog mer än ff7 faktiskt. ff7 känns det som att man kan springa igenom, klarade det på 27 timmar men har ju klarat det ett par ggr innan, ff9 spelade jag när det kom och kom till slutdelen men inte sista bossen. Märkte det nu att jag aldrig sett honom innan, har för mig att jag var alldeles för klen för att fixa sista partiet och orkade inte grinda upp mig i level.
Mats: PS-utgåvan av FF6 (och i princip alla tidigare FF-spel) är ganska omotiverad. Ska du dessutom spela det emulerat kan du ju lika gärna ta originalutgåvan. Eller varför inte GBA-utgåvan som har en bättre översättning och dessutom innehåller några extra grottor och summons?
Andra bra PS-rollspel är Breath of Fire 3 och 4. Vill även minnas att Legend of Dragoon var ganska nice.
okej ska nog kolla upp gbautgåvan då. Ja just det breath of Fire 3 har jag faktiskt spelat en hel del, men inte klarat det. kommer ihåg att man kunde fiska i det så det måste jag ju spela igen. kan bli lite omväxling med 2d fiske från mitt rapala pro Bass fishing.
Den onda mäklaren.
Redan skrivit två kommentarer. Men glömde det viktigaste:
Tack för den första halvan av säsong 3 och hoppas ni får en riktigt mysig jul och nyår!
God jul och kramkalas! <3
Ajdå, har inte hunnit spela klart Super Metroid ännu. :/ Ska försöka hinna klart till lördag i alla fall! Det jag spelat hittills verkar i alla fall inte riiiktigt lika bra som Fusion. 😛
Angående racing-spel, har ni spelat Mario Kart Super Circuit till GBA?
Här kommer mina intryck av Metroid Fusion:
Grafik
Mycket fint. Inget att klaga på här alls, förutom tråkiga miljöer. Gav dock en lite konstigt mysig känsla av att vara där på det stora skeppet. 😛
Ljud
Musiken kommer jag tyvärr inte ihåg så mycket av. Ljudeffekterna vill jag minnas var bra, störde mig aldrig på dom i alla fall.
Kontroll
För det mesta satt kontrollen bra. Minns dock en del störande moment, bland annat screw attack var hyfsat svårkontrollerad. Tror jag hade en del problem med att styra Samus vidare efter jag hängt i en kant eller liknande också… Antingen lärde jag mig inte kontrollerna riktigt för det, eller så var det bara lite skumt då hon liksom gjorde lite som hon ville då. :S
Gameplay
Jag gillar samlandet av föremål, att uppgradera sig och gradvis få tillgång till nya platser. Metroid-spelen gör backtracking roligt!
Utmaning
Det var bra utmaning i det här spelet, med en del bossar som jag fick dö på några gånger innan jag klarade de, vilket alltid uppskattas. Sista bossen var faktiskt ganska svår att hitta någon bra strategi för att klara, vet inte om jag hittade den smartaste taktiken…
Fanns dock en del saker jag störde mig på även här. Många gånger så kunde man inte ta sig vidare i spelet så vidare man inte sköt på någon vägg/golv/tak som tydligen var förstörbart, trots att det i princip aldrig fanns några tecken på det. Hatade att fastna på något ställe och sedan springa runt och skjuta/bomba precis överallt. >:(
Slutsats
Ett bra spel, med en del missar som förstör lite. Småtråkiga, men ändå mysiga miljöer. För det mesta bra utmaning, okej längd, kunde dock vara längre utan att jag skulle ledsna.
Pizza
Svårt att göra en pizza för det här spelet känner jag… Men det får helt enkelt vara en pizza med skinka, räkor och musslor. Musslorna gör pizzan mindre god, bort med dem!
Metroid-spelen.
Det är spel jag verkligen vill spela igenom och gilla. Men jag har aldrig klarat ett Metriod-spel trots att jag äger sex av spelen.
Metroid Fusion
Super Metroid
Metroid Prime 1-2-3
Metroid Zero Mission, dock utlånat så kunde ej spela spelet tillsammans med er, hade varit guld om jag hade det hemma så att jag var motiverad tillsammans med er.
Jag önskar er god jul och gott nytt år!
Jag gillar er mer än vad Fritzl gillade sina barn!
Go’ jul å gott nytt år, generaler!
Kommentar:
Gött med special när man som av en händelse fått tag på Metroid Fusion. Spelade Super Metroid i somras också så tänkte kommentera på båda. Tyckte det var rätt intressant också att se skillnaden mellan SNES och GBA. Ska inte säga för mycket men har för mig att Retronauts sa att GBA:n är klenare. Tycker själv att Super Metroid är snyggare än Fusion. Vad tror ni bara sådär på stående fot.
Super Metroid:
Grafik:
Riktigt snyggt. Fina färger och detaljerat. Varierande miljöer och skitsnygga animationer. Märks att man känt hårdvaran som sin egen ficka.
Musik:
Sätter rätt stämning har en många minnesvärda spår. Borde skriva mer men kan sammanfatta. Fantastiskt!
Gameplay:
Väldigt bra. Metroidvania i sitt esse. Alla vapen och uppgraderingar känns rätt och omsorgsfullt framtagna för att passa in i spelupplevelsen. Som alltid i Nintendos klassiska spelserier så känns allt fantastiskt väl utfört i allt som har med gameplay att göra. Bossarna! De e så bra…
Utmaning:
Välavvägd. Nivån ligger precis rätt och man får koncentrera sig. Känns bra att man inte gjort det för svårt för då hade det stört känslan av att vara med om ett äventyr. Man fastnar inte för länge på enskilda moment. Tycker det är precis lagom långt också. Man brukar säga för att skapa ett konstverk krävs två personer. En konstnär och en som kan säga till konstnären när det är dags att avsluta. Här hade man båda.
Pizza:
Är nyinflyttad i Norrköping sedan sommaren och i samma hus som jag bor i ligger en riktig pizzeria i Italiensk stil kallad Pappa Grappas. Har ätit där två gånger och kan konstatera att deras pizzor håller skyhög kvalla. Första gången åt jag en pizza som jag har för mig kallas Antipasto. Den beskriver Super Metroid ganska träffande. Pizzan är av klassiskt stuk med bra knaprig tunn botten. Tomatsåsen är helt rätt och osten likaså. Utöver detta har man ingredienser importerade från självaste stövellandet. Fyra sorters fin salami, pesto, stora oliver och en bit kronärtskocka i mitten. Blandningen är helt perfekt och pizzan är även fin att se på. Den är inte av det maffigaste slaget men äter man upp hela så inser man att den är precis lagom stor. Man får precis så mycket man vill ha och att göra den större hade inte givit något. Den är helt enkelt perfekt avvägd och man är helnöjd efter att ha ätit den.
Metroid Fusion:
Grafik:
Fin och väl anpassad för plattformen. Kanske inte riktigt uppe vid Super Metroids standard men tar tillbaka det genom att erbjuda en vansinnig mängd av snygga animationer på Samus och även bossar samt fiender.
Musik:
Precis rätt för spelet men inte alls lika minnesvärda spår som i Super Metroid. Mycket atmosfärisk musik.
Gameplay:
Mer linjärt än Super Metroid och berättar mer av en story. Hur spännande är det inte när man hör fotsteg och S-AX dyker upp. Tycker att det är imponerande att man kan skapa en sån spänning och press med så små medel. Något annat som imponerar stort är variationen i både det man gör och i tempot. Man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet.
Utmaning:
Utmanande men på rätt sätt. Pusslen kräver tanke och likaså den stora mängden bossar. Utmanande på rätt sätt. Man biter ihop istället för att ge upp. Spelet kräver till skillnad från liknande spel att man är koncentrerad även mellan bossarna. Jag lyckades dör flera gånger då jag tog för många träffar av småfiender. Enda klagomålet jag har är att man ibland blir lite sne på bossar som gömmer sig utanför den lilla GBA-skärmen. Fusk!
Pizza:
Detta är den andra pizzan som jag testade från Pappa Grappas det är en pizza med samma bas som innan. Skillnaden här är att man istället har fin skinka och chiliolja på pizzan. Du har också förändrats sedan sista pizzan och förvandlats till en matrecensent på en tidning bara sådär utan vidare. Man ska ju dock som bekant inte klaga så du hugger in. Pizzan blir lite mer svårätlig då den är lite starkare men du vill ändå fortsätta äta. Plötsligt under ätandet så ringer chefen (som för övrigt är en exakt kopia av bossen för tidningen som Peter Parker jobbar på i Spiderman-filmerna-insert Samson härmar här) och skriker på dig att han vill ha din recension om en timma istället för om 26. Du hinner då inte äta upp hela pizzan utan avslutar en bit in och krafsar ihop en recension i hopp om att ingen ska märka det.
P.S.
Äh måste banne mig spela Zero Mission också
Gud djul å god ni or po er!
Skyndar mig hem nu för att klistra in mina åsikter om Metroid ZM och Super Metroid, han inte bli klar med Fusion, är en bit in och gillar det skarpt. SA-X skrämmer skiten ur mig och det styrda gameplayet underlättar spelandet
Jävlar. Här står jag mitt i julklappsrushen när jag får reda på att det ska spelas in redan idag. Nu blire snabba tummar på mobilen för att få ut lite åsikter om den här fantastiska serien.
Zero mission är i mina ögon seriens absoluta höjdpunkt. Det är också ett perfekt exempel på hur man gör en remake av ett gammalt 8-bit spel på helt rätt sätt. Jag blir nostalgisk samtidigt som jag bjuds på en helt ny upplevelse. Jag har alltid föredragit originalspelets melodiösa men stämningssättande melodier framför ljudmattan som uppföljarna gick över till och även här lyckas de otroligt bra. Mästerligt arrangerad musik som jag knapt trode GBAn kunde spotta ut sig. Jag gillar hur spelet ofta visar vart du ska, utan att skriva en på näsan *hostfusionhost*. Och slutet. Slutet. Helt jävla underbart. Sidoskrollande sneak em up för att sen kunna slakta allt i sin väg. Kärlek.
Jag hade aldrig en snes, och därför har jag ingen barndomskärlek till metroid 3. Har spelat det en del i efterhand, men jag har ärligt talat svårt för det. Att spelet gjort otroligt mycket för serien är det ingen tvekan om men, precis som Symphony of the Night, har spelet blivit så älskat, hypat, och omskrivet att när jag, efter att ha lirat uppföljarna till GBA, tycker att det inte lever upp till hypen. Gillar som sagt inte den nya ljudbilden, och Samus sprite känns alldeles för stor och klumpig. Hittar inte heller något optimalt sätt att mappa kontrollen.
Fusion är jävligt intresant om inte annat. Ett första försök att anpassa gameplayet efter nya skolans spelregler. Ärligt talat funkar det lite sådär. Spelet är galet bra och jag har kul när jag spelar, men spelets första halva lider på tok för mycket av att Nintendo ska hålla en i handen medan man spelar. Samus monologer i hissfärden gillar jag dock, och SA-X är det läskigaste jag stött på i något 2D spel någonsin. Ett intressant och tappert försök som tyvärr inte känns rätt alltid.
Börjar med att rätta mig själv, den heter inte GBA micro utan GB micro!
Ni gav mig en fin julklapp, en anledning att spela massa Metroid, i gengäld ska ni få en av mig, en iTunesrecension som dyker upp, förhoppningsvis på julafton. Antar att avsnittet är en julklapp också men det är en bonus 🙂 .
Jag har verkligen njutit dessa dagar med Metroid och hoppas att ni kanske gör en ny Zeldaspecial alá bärbart, finns ju Game Boy/ Game Boy Color spel som inte många har spelat. Ni har kanske gjort det ?
Här är mina intryck av spelen jag hann spela
Metroid Zero Mission
Grafik/Presentation:
En fröjd för ögat, perfekt, detaljerad, färgrik i en perfekt kontrast. Samus ser verkligen ut och rör sig som en actionkvinna, snygga saltomotarer, kvick och sexig. Liten detalj som jag regerade snabbt på var den lilla rörelsen hon gör utav rekylen när hon skjuter, fucking genius!
Musik och ljud:
Ohhh my god! Musiken är så jävla stämningshöjande och bra så att det hade passat i vilken äventyrs-/scifi-film som helst eller ännu bättre, en teaterföreställning på temat. Ljudeffekterna är glorious, det knakar, piper, krashar, spricker, sprängs, mullrar, skriker, viskar, visslar, tjuter, med mera, med mera.
Kontroll:
Att styra Samus är som att köra snabbprogrammet på diskmaskinen, vem som helst klarar av det, vill du dock diska kastruller, intorkad bearnaisesås från tallrikar eller dylikt krävs det lite finnes och mer knapptryckning. Jag har hört och sett walljumps vilket jag aldrig lyckades med, orkade aldrig kolla upp det heller i och för sig, man klarade sig dock utan det. Något jag fick in ganska bra var ”bomb hopp” att ta sig upp med hjälp av bomber vilket faktiskt var väldigt hjälpsamt. Fick inte riktigt ordning på dubbelhoppet heller.
Sammanfattning:
Jag minns faktiskt första gången jag var i kontakt med original Metroid, det var hos mammas vännina, hennes son var något äldre än mig, vi satt på golvet framför hans TV, han visade mig fodralet till ett jättehäftigt spel. ”Metrooiid”, jag satte in spelet och testade en stund, jag vet inte exakt hur det kommer sig men jag tyckte verligen att det var läskigt. Nu vet jag varför.
Första timmen av Metroid Zerio Mission var ganska jobbig, jag har svårt för spel där backtracking är ett måste, men när jag väl sätter mig in i spelet i fråga går det inte att slita sig ifrån det, även i detta fall. Man kanske inte skall säga att jag lider av tv-spels ocd, om än utav den mildare graden. Något jag oftast måste göra är att öppna kartor, hatar verkligen svarta fläckar på en karta. Här tycker jag att det funkar, jag försöker mig inte på att hitta ologiska hemligheter, utan bara öppna upp det jag ser och är uppenbart för mig.
Utmaningen är lagom hela vägen, den gör inte en kraftig höjning som många spel får för sig att göra. Jag kunde känna att bossarna var något lätta, man kunde gå in och Brunlöfa (=guns blazing) utan problem, fram till Motherbrain, tyckte den var överdivet svår, saker flyger omkring, det finns lava under dig, hon har inget tydligt mönster. Detta tills man upptäcker något av ett mönster iaf. När man väl fick ner henne kom känslan ”in your face!”
Nu kom nästa ”negativa” sak i spelet, när man spelar utan dräkten och smyger runt var ingen höjdare. Kändes som att utomjordningarna hade ögon i nacken, de slukade ens liv och var allmänt jobbiga. Då kommer nästa ”in your face!”-upplevelse. Man får på sig den ultimata dräkten, 3 unknown items öppnas och man äger sönder allt och alla, snacka om att få revenge på alla jävlar!
Sista bossen var inte så svår, vilket ändå kändes bra, man kunde andas ut och njuta utav spelet och det fick en skön avslutning. Jag ska nog med hjälp av walktroughs och lets plays 100%a spelet en vacker dag, just nu njuter jag av det jag fick uppleva.
Clear Time: 5:20:16
Item rate: 72%
Pizza:
På den tiden jag jobbade på en pizzeria gillade jag experimentera med pizzor. Jag hittade en kombination jag inte trodde jag skulle gilla. Tomat, ost, tonfisk, lök, bacon och tabasco. Det var främst tonfisken jag var osäker på, samt att bacon ofta inte är stekt på pizzor, snarare kokt och fuktig. Det jag gjorde var att jag förstekte bacon på folie i ugnen, skar lök i lite större tjockare skivor, tonfisken smulade jag jämnt över hela pizzan, inga klumpar. Tabascon funkade väldigt bra i kombinationen, löken blev inte mjuk och sladdrig. En perfekt och asgod pizza.
Super Metroid
Grafik/Presentation:
Ni vet när man skall fjäska för svärmor med det klassiska ”jag ser var er dotter fick sitt fina utseende ifrån”. Detta gäller verkligen i detta fall där Super Metroid är Zero Missions moder. Inte bara sitt utseende har dottern ärvt utan allt som var bra hos Super Metroid. Fina animationer blandas med bländande miljöeer. Modern är något vackrare hon är värsta MILFen!
Musik och ljud:
Vilken vacker röst hon har! Hade bara kunnat sätta mig ner, titta på henne och lyssna på hennes ljuva stämma.
Kontroll:
Här märker man några skavanker i denna skönhet. Detta kan bero på att det var ett tag sen jag använde en snesdosa och är ovan vid dess styrkors i kombination att jag gick från ZM till detta. Plattformshoppandet är inte så precis som jag hade velat önska, kontrollen känns sladdrig, grappling beam känns onödig och walljumps är nerverande.
Sammanfattning:
Även här har jag minnen av detta spel, en kompis hade det till sin SNES, jag gick över till the dark side efter NES……dvs Mega Drive. Kompisen i fråga hade alltid häftigare spel som jag blev så intresserad utav. När jag var hos honom blev det mycket Super Off Road, Mario Kart, NHL 95, Goof Troop m.m. Det blev inte många single playerspel utan de spelade han när jag kom in på hans rum ”vänta jag ska bara spara” blev hans kommentar, han sparade och stängde av. Jag blev väldigt nyfiken, varje gång jag kom hem till honom såg karaktären annorlunda ut och hade nya färdigheter. Han lät mig dock aldrig testa.
Nu när jag fick chansen att spela igenom vad jag fått höra i efterhand är ett av de bästa spelen på SNES, kanske ett av de bästa period! Hypen var var hype:ad! Jag ska inte säga att det inte levde upp till hypen, speciellt inte efter slutbossen som bevisade motsatsen. Det fanns vissa saker som störde mig, vattenområdet innehöll alla dessa. Hade det inte varit för det området i spelet hade jag hållt med alla men jag kan inte nu. Kanske att jag är dum men det hade inte behövt vara så stort och innehålla så mycket svingande och hoppande. Lyckade även fastna på ett ställe, under kvicksanden, testade walljumpa upp för den igen, använda röntgensyn hittade inte vägen ut alltså, RESET! Kvicksanden för övrigt irriterade mig nåt så fruktansvärt. Har inget emot backtracking, men när kartan inte säger var dörrarna är så biter jag i handkontrollen så den knakar.
Clear Time: 7:42
Item rate: 62%
Pizza:
Spelade större delen av spelet hos tjejen i Göteborg, där hon bor finns en pizzeria 100m bort. Inte den bästa pizzerian i Gbg som jag för övrigt fortfarande letar efter. Iaf, tjejen jobbade långpass och jag var ensam, kände för en pizza mitt under spelandet, tog mig ut och gick mot pizzerian. Halvvägs dit blev jag sugen på en pizza med bearnaisesås, tittade på utbudet:
La mer special: tomatsås, ost, oxfilé, champinjoner (färska), paprika, lök, bearnaisesås.
Min tidigare erfarnhet säger mig att färska champinjoner släpper massa vatten, och eftersom jag skulle ta den med mig hoppade jag dem för jag inte ville äta en slafsig pizza.
Super Metroid är en sådanhär pizza, skillnad är att du är på en fin restaurang, kanske t.o.m. en Italiensk. Råvarorna är av den finaste sorten och oxfilén har ersatts med den godaste fläskfilén. Eftersom du är på en fin restaurang så är det lite pinsamt att be dem ta bort champinjonerna, ”jag ska ändå äta här så den kommer bli bra” tänker du. Pizzan kommer och den ser till en början väldigt bra ut, men du råkar stöta till bordet och du ser hur ingredienserna skvalpar runt. Den var dock en väldigt njutbar upplevelse.
Hej, Anders och Samson, nu var det satans länge sen jag kommenterade senast, jag hoppas att ni inte saknat mig.
Den redan väldigt höga kvalitén på avsnitten har gått upp något enormt, även om variationen i spelvalen fortfarande är smått… ifrågasättbar. Annars så har ni nått er toppform.
Tänkte lämna lite speltips på spel som ni kanske inte spelat förrut.
The last Express.
Ett förstapersons pekaochklickaspel från skaparen av Prince of Persia, som utspelar sig på Orientexpressen och utmärker sig genom att vara ett av få spel som utspelar sig i ordentlig realtid och vara helt rotoscopat.
Gabriel Knight.
Ett annat pekaochklicka spel med extremt välskriven handling och Tim Curry som gör rösten till huvud karaktären. Kan beskrivas som en mörkare verision av Broken Sword med voodoo i New Orleans.
Det enda riktigt negativa jag kan komma på är berättarrösten som låter som voodoo lady från Monkey Island, under en stroke.
Och inte för att sparka fan i det blå skåpet, men Gameboy Advance är 32-bit.
Ha det bra och kör försiktigt.
/Tarmstorm
Av dom 3 metroid spelen så var det bara Super Metroid jag hade inte klarat. Jag kanske gett spelet alldeles för många chanser. Första gången var jag nog lite för liten. Andra gången kom jag till rymdskepps vraket sedan var jag tvungen sluta abrupt.
Super Metroid (SNES)
1.Grafiken: Jag gillar animationerna väldigt mycket. Jag saknar lite djup kanske lite mera parallax scrolling. Lite tråkig design mycket bara ”bollar/stenar” i bakgrunden. Det var en hel del brunt kanske 16 eller 32 nyanser av brunt och ganska mycket svart men ändå stor variation. Favoritstället var skeppsvraket. Vad var idén med statyerna av alla bossarna?(känns lite primitivt i förhållande till all annan teknik) Eller vem var det som var utanför Kraid?(en space marin)
2.Ljud: Väldigt tråkig musik men det sätter en bra stämning i spelet. Jag kan inte säga att jag har någon favoritlåt i spelet. Men skall jag välja en så är det nog Maridia temat. Det sämsta måste nog Tourian det är ju just innan slutbossen. Vad tänkte de med när de hade bubblor i musiken? Hade ju passat i en vatten värld men inte i ett högkvarter för en moderhjärna, jag blir inte pep på boss. Jag gillar ljudeffekterna men det blev ganska tröttsamt med ljudet ifrån screwattacken. Jag använde det som de primära färdsättet när jag fick den som tur var det sent i spelet.
3.Kontroll: Det är Nintendo och dom vet hur man gör en kontroll dessutom kunde man mapps om kontrollen vilket är något jag saknar i en del moderna spel. Vad var grejen med att man först fick grappling gun och sedan inte speciellt långt efter så fick man space jump.
4.Gameplay: Det är väldigt fritt och jag kunde ganska snabbt få både super bomber, is skott och super missiler. Var det meningen? Jag irrade runt lite överallt och jag har hittat ett nytt ”favorit” leveldesign element och det är kvicksand. Jag vet att det har funnits i fler spel men det har aldrig varit så frustrerande men med spacejump så gick det ganska bra senare. Jag tycker att spelet hade blivit lite bättre om det hade varit lite mindre för att det känns lite som transport sträckor som man inte riktigt vet om det är rätt ställe och om det är fel så är det en lång väg tillbaka. Men oftast så resulterar förvirringarna i lite extra bomb/missil tank.
5.Utmaning: Spelet blev lättare när man hittar isskotten, sedan ännu lättare med space jump och sedan till slut screw attack och då blev det bara problem på bossarna. Spelet blir alltså enklare ju längre in i spelet man kommer. Jag gillar den utmanings kurvan eftersom det gör att man känner sig bättre.
6.Slutsats: Det senare spelen hade ganska mycket story. Undrar om utvecklarna aktivt valde att inte ha så mycket story? Eller var det bara så att de inte ville skriva så mycket story? Eller var det bara en teknisk begränsning? Jag förstår inte folk som vill ha en film av Metroid det finns ju ingen story att bygga en film på. Super Metroid är bara gameplay och det är den bästa sortens gameplay.
7. Pizzan: Du är sugen på en enormt god pizza så du går till ett av dina favoritställe som inte har någon hämtning alls så du väljer att ta en extra lång promenad för att bli så där extra sugen. När du väl kommer dit så är det proppfullt men det har ett bord ledigt. När du beställt och sitter och väntar så märker du varför det är så fullt och anledningen är att det är två svennsexor som firas där. Snaps och Jägermeister flödar men värst är när de skall sjunga snapsvisor med deras fyllestämmor. När man väl får pizzan så är den en mycket bra pizza med extra allt. Med andra ord: Portobello, mozzarella, basilika, pizza sås och en italiensk korv som är kryddad med fänkål frön, chili, peppar och vitlök. Problemet är att jag aldrig kunde njuta av pizza i en miljö som är så långt ifrån mig som man kan komma och där hörlurar med Retroresan inte hjälper.
Jag hann inte spela Metroid Fusion och Zero Mission men dom spelade jag ganska nyligen.
Så här är min lista:
1. Metroid Fusion
2. Metroid Zero Mission
3. Super Metroid
Metroid Prime är inte min kopp te.(FPS alltså)
@Tarmstorm:
The last express
Det är jag verkligen sugen på att spela. Retroresan måste spela The Last Express för att det kan vara ett mycket bra avbrott av alla plattformsspel. Även fast racing är underrepresenterat så är peka klicka riktigt spännande. Om annat så kommer jag inte få tummen ur röven och spela det.
Hej! Nu jävlar ska jag fan vara med. Hela denna säsong har jag tänkt: ”NU ska jag vara med på riktigt. Spela spelen, komma med intryck och pizza och hela faderullan!”… men det har inte blivit så. Mycket frustrerande.
Men nu är det sista för året och jag ska fan vara med! Skaffat Super Metroid, Zero Mission och Fusion, lyckats koppla ps3dosan till datorn och till och med lyckats ta ledigt torsdag! LITE TIGHT OM TID kanske då jag ska börja spela NU.
Jag har försökt lira Super Metroid förr, men har aldrig riktigt lyckats komma in i det ordentligt. Börjar med det, sen får jag se om jag hinner med de andra två!
Kommer med intryck! *tar fram IRL-notepad*
(Måste bara nämna på tal om Pitevakt eller vad fan programmet heter: Jävla BONDLURKS-TV! Står helt på Samsons sida i den diskussionen! Brukar vanligtvis hålla med Anders (I LOVE NIC CAGE <3) men INTE här. Fuck buskis.)
Jag vill förtydliga att huvudtemat i Super Metroid är det bästa men av de olika teman är Maridia temat.
@Shotgun Facelift: Åtminstone skrattar man åt Pistvakt i jämförelse mot t.ex. Modern Family. Den enda moderna komedin jag kan komma på som är riktigt rolig är ”An idiot abroad” . Eller försöker du vara lite fin som säger att för att en komedi skall vara bra så skall man inte skratta åt den?
Hade skirvit en lång kommentar i word, men min laptop som hade filen har gått och skitit ner sej så ni får en summering nu och resten sen.
Om jag kan fixa den…
Om det var på det visset med Turtles in Time så är det helt okay, och läs den nya serien från IDW, dom introduserade just Bebop & Rocksteady för fan! (plus en helt ny mutant)
Synd att ni missade Kirby kanalen, säjer till om den kommer tillback.
Man kan also se klip från Eurosports på 3DS.
Bra att ni kallar Quina för en hon, det ger jämställda lag.
Och nu Metroid.
Zero misson är en bra remake.
Super Metroid är ett av dom bästa SNES spelen ever.
Metroid Fusion är min favorit av samma andledning som Aria of sorrow, först är bäst liksom.
Och hade någar roliga historier om en porr gif gjord i Zero Missons grafik och hur man kan kalla SA-X för SAXen for the ”lulz”.
And that man borde stava Fan(boy) på svenska med ä, Fänboy liksom.
Fanboy låter litte som en sidekick till Devilman eller Hellboy, men det är nog bara jag.
Hoppas det löser sej, T4 out.
…
Åh just det!
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA, YO!
Må det nya år vara i sköldpadans tecken, med ny show, ny toyline, ny film och allt annat, cowabunga.
NI är fan för bra. Metroid världens världens bästa spelserie någonsin! Jag vet inte hur många ggr jag har varvat Super Metroid minst 10ggr men varenda gång upptäcker jag något nytt. tex sköldpaddan i maridia och hoppbollen m.m.
Det är helt sinnessjukt hur Jävla perfekt super metroid är.
Fan att lyckats göra något så gripande som sista bossen är i ett 16-bits spel är fan värt en oscar. Jag minns att morsan lyssnade sjukt mycket på curtis mayfield under den tiden jag spela. Hans låt Move on up kommer alltid förknippas med det fantastiska Super Metroid. Det är min madeleinekaka. http://www.youtube.com/watch?v=6Z66wVo7uNw