På alla hjärtans dag i år släpps kanske årets mest efterlängtade demo. Jag pratar såklart om demot till Mass Effect 3. Jag antar att det är en hel del folk som har ställt sitt alarm denna dag, så att de förutom att komma ihåg att köpa rosor till sin kärlek, även ska komma ihåg att mysa ner sig med lite episk rymdaction.
Jag är inte en av dom. Alltså, självklart ska jag inhandla någon slags planta till min fästmö, men jag kommer inte ladda hem något Mass Effect 3 demo. Detta beror inte enbart på att jag inte har något intresse av själva spelet i fråga. Nej, det beror på min dåliga erfarenhet av speldemos. Helt ärligt finner jag dem onödiga. Låt mig förklara.
Jag är medveten om att det är äldre spel som jag nämner som exempel här ovan, men det verkar inte ha blivit bättre med åren. Det senaste exemplet är demot till Final Fantasy IXXX-2. Varför väljer man ens att släppa ett demo till ett spel som är över 20 timmar långt? Hur ska en kort demo kunna göra ett sådant spel rättvisa? Det går bara inte! Detsamma gäller också EA’s Fableaktiga spel Kingdoms of Amalur: Reckoning.
Jag kan till viss del förstå att det släpps en demo på de senaste fotbolls- eller racingspelet, men sådana spel har inte lika mycket att presentera som ett rollspel på 80+ timmar. Om utvecklarna ska fortsätta att envisas med att släppa demos måste de tänka om. De måste tänka lite mer som THQ gjorde med sitt demo av Darksiders. Det är den enda demon jag spelat som har gett mig en rättvis bild av hur resten av spelet kommer vara.
Det är väl det som är en demos uppgift, eller? Att förmedla en känsla av vad som komma skall.
Håller helt med; slutade med demos nån gång efter PSX-demoskivorna. Jag vill njuta av mina spel i ett svep och med att veta så lite som möjligt. Jag avskyr trailers både för spel och, framförallt, filmer. Jag litar istället på ett gäng spelrecensenter som inte spoilar för mycket och som har smak som liknar min. Att jag konstant ligger sex månader efter i spelfloran gör saker lättare dessutom för då har ju twitter och bloggar redan talat om för mig vad som är bra.
Jag både håller med och inte. Jag håller med för spelen jag vet att jag vill ha vill jag undvika att veta något om och precis som du säger så visar demon aldrig en rättvis bild över spelet ändå.
Men samtidigt finns det vissa tillfällen det fungerar. Jag var lite sugen på Lord of the Rings: War in the North men när jag testat demot insåg jag att det inte var för mig. Spelkänslan var inte tillräckligt intressant.
Och när det gäller just Reckoning så var det samma sak där. Jag var lite sugen på det men efter att ha testat demot kände jag att det verkligen var något för mig så då blev det ett givet köp.
Så även om jag håller med i teorin så är det ändå så att demon fyller en funktion för mig i praktiken.
Jag håller med dig om att spel som är mer än sin mekanik kan få svårt att visa det i en 30-minuters-demo. Själv spelar jag nästan aldrig demoversioner av ”skivspel”. Dock tror jag anledningen till detta främst är att jag oftast redan fått en ganska bra bild av spelet från podcasts och hemsidor. Kanske fyller demoversioner större funktion för spelare som inte är insatta i allt som händer kring själva spelen.
Man kanske kunde tänka sig ett upplägg där demoversionen agerar tutorial för fullspelet? Så när man ploppar in ME3 så är man fullt insatt i hur spelet fungerar. Då kan man som spelare välja att hoppa över lärlingsuppdragen i början och istället sätta igång med världsräddandet.
Däremot tycker jag XBLA-konceptet med trial-versioner är toppen. Man går in, känner lite på spelet och gillar man det man smakat på trycker man på ”buy” för att käka hela måltiden. Man kommer runt den otillfredsställande känslan som uppstår då en demo slocknar mitt i något spännande parti i ett spel som kanske släpps om en månad.
Däremot vill jag lova att om det släpptes ett SCV-demo idag skulle jag antagligen sitta och nöta det tills släppet. Där kan man ju ändå tillförskansa sig skickligheter som är direkt överförbara till själva spelet.
För att inte nämna resurserna som krävs för att pumpa ut ett demo. Ganska nyligen fick jag lära mig att det krävdes mycket mer än jag anade, och man får ofta avsätta hela team för den specifika uppgiften att producera material som demos och mässgolvsmaterial. Det här stjäl resurser från de ack så viktiga slutfaserna av ett spel.
Sen kan man ju ifrågasätta om en demoversion av en series tredje del verkligen är nödvändigt.
Tommy: Fast att demoversioner ”stjäl resurser från de ack så viktiga slutfaserna av ett spel” kan väl inte användas som ett generellt argument. Det måste ju i så fall vara en miss i planeringen. Om man påbörjar utvecklingen av ett spel med ekonomisk och tidsmässig plan för en demoversion måste det väl gå?
Tanken måste väl vara att en demo, precis som all annan marknadsföring ska finnas för att förbättra försäljningen av en produkt. Är man då ett välfungerande företag så har man väl beräknat finansieringen så att resurserna som krävs inte överstiger resurserna man vinner i försäljning. Så att säga att spel med en demoversion automatiskt får en sämre sista boss, lite färre grafiska filter eller mindre tid hos testare känns bara som ett sätt att försvara en klantig budgetering.
eller?
Demos är fantastiska! Så många spel jag lärt mig undvika och så många jag upptäckt tack vare demos. Jag vill verkligen helst prova ett spel innan jag köper det. Framför allt att känna efter hur kontrollen är. Allra helst då ett spel kan SE underbart ut, men sen styra som röven själv vilket inte gör upplevelsen angenäm.
Demos kan som du säger aldrig ge en helt rättvis bild av en spelupplevelse. Men det ger absolut en känsla för atmosfären i spelet, och kontrollen. För 80-timmars RPG:n kan ju inte återge hela spelets gameplay men vem hade förväntat sig det? Jag tror att bara man går in med tanken att det här är en demo och inte det färdiga spelet (vilket oftast brukar skrivas på nästan fjorton gånger innan man startar demon) så tycker jag demos har mycket att ge.
P.s. Jag måste säga att jag nästan sket ner mig av rädsla till Dead Space-demot.
McKorv: Jag går bara efter vad jag gång på gång hör utvecklarna själva berätta. Nu senast när två av utvecklarna av Reckoning besökte Invisible Walls. Jag är själv ingen spelutvecklare, så allt jag kan göra är att lyssna på de som är det.
Jag har funderat över det här också på sistone. Kingdom of Amalur: Reckoning har fått väldigt mycket negativa miner p.g.a. sin demo. Jag har testat det och ibland undrar man om man spelar samma spel som övriga. Jag vet inte om det beror på Internets överdrivna cyniska världsbild och att alla blir överkritiska när minsta lilla sak är fel eller om demon helt enkelt var dålig. Väldigt många verkar gå in med bilden att det är kompletta produkter. Det kanske är dags att kalla det beta/alpha-demos? Vara helt transparenta om vad man ges. Problemet med det är att då får man kritik för det istället. Your’e damned if you do and you’re damned if you dont.
Jag är i överlag väldigt positiv till att utgivarna vill göra demos. Samtidigt tycker jag att kunderna i sin tur är osmakligt oförskämda och otacksamma. Nej, man skall inte känna tacksamhetsskuld till företagen men man kan väl kritisera under samma regelförhållanden? Många har en tendens att känna att dom är berättigade en jävla massa och såna personligheter på nätet gör mig förbannad.
Jag tycker man skall ta det för vad det är. En liten skopa av vad spelet kan erbjuda och sen pussla ihop helheten med hjälp av annan information man kan hitta. Demos tenderar trots allt ange att det inte är en färdig produkt men många på nätet är ruskigt snabba att ställa sig i kön att få kritisera saker.
Huruvida en demoversion är nödvändig eller ej beror helt på spelet. Som Tommy sade – behövs en demoversion verkligen för Mass Effect 3? Jag känner verkligen noll intresse inför den, även om jag är superpepp på spelet som sådant. Jag vet redan vad jag får, och att det med allra största sannolikhet är fantastiskt. Varför skulle jag vilja spoila en del av upplevelsen i så fall?
Sedan finns det spel som jag inte har koll på, såsom Rage förra året. Jag var glad att det släpptes en demo, för då kunde jag prova spelet lite grann och inse att det inte riktigt var ett spel för mig. Sedan provade jag Reckoning-demot, och insåg att det förmodligen ÄR ett spel för mig (om än inte ett Dag 1-köp).
Sedan finns det en till dimension, för PC-spelare. När Mass Effect 3 släpps till Xbox 360 eller PS3 så är det (generellt sett) givet att spelet kommer att fungera bra, men detsamma gäller inte om jag köper det till PC. Där, med så många olika komponenter, tycker jag att det kan vara väldigt lugnande med en demo för att se om burken faktiskt kan klara av spelet okej. Nu har jag precis köpt en ny dator, så jag är inte särskilt orolig för att spel inte ska fungera, men på tidigare datorer jag haft så har det varit väldigt skönt att faktiskt kunna testa spel innan man köper dem. Om man är lite sådär datordum som jag så är det inte alltid så lätt att förstå om ens grafikkort är tillräckligt kraftigt, enbart utifrån listan på systemkraven.
”För att inte nämna resurserna som krävs för att pumpa ut ett demo. Ganska nyligen fick jag lära mig att det krävdes mycket mer än jag anade, och man får ofta avsätta hela team för den specifika uppgiften att producera material som demos och mässgolvsmaterial. Det här stjäl resurser från de ack så viktiga slutfaserna av ett spel.”
Det där är ju bara en dåligt underbyggd myt, som någon kastade ur sig. Jag trodde inte någon gått på det?