Resident Evil: Revelations

När jag listade vilka spel jag såg fram emot mest under 2012, låg Resident Evil: Revelations någonstans där i toppen. Nu har spelet alltså äntligen anlänt, och de som följer mig på Twitter har under de senaste dagarna bombarderats med ändlösa tweets om mina äventyr med Jill Valentine och Chris Redfield. Mestadels handlade mina tweets om hur svårt spelet är. För ja, Resident Evil: Revelation går tillbaka ett par steg mot den gamla skolans Resident Evil. En skola där det handlar om att ransonera ammunition och leta nycklar. Om ni sett videoklippet av den väldigt tidiga versionen av Resident Evil 4, innan spelet gjordes om från grunden. Ungefär i de kretsarna rör sig Resident Evil: Revelation. En blandning mellan det nya och det gamla, med det bästa från båda världarna.

De bästa delarna av Resident Evil: Revelations är när man spelar som Jill Valentine på en stor lyxkryssare på drift mitt ute på öppet hav. Att knalla omkring på en båt kanske låter tradigt, men inredningen lyckas få det att kännas tillräckligt varierat tack vare storslagna danssalar och casinorum. Spelaren slängs även tillbaka till flashbacks då och då, där vi får spela som andra karaktärer än Jill. De här inslagen lutar mycket mer åt Resident Evil 5, och hur mycket jag än älskade det spelet känns de mer actionbetonade momenten som Resident Evil: Revelations allra svagaste. Men de stannar sällan längre än vad som behövs för att skapa omväxling, och få spelaren att känna sig uppfriskad inför ytterligare skepputforskande. Det är helt enkelt en bra balans.

Som sagt har jag spenderat de senaste dagarna åt att twittra en hel del om Resident Evil: Revelations och dess bestraffande svårighetsnivå. Och även om spelet dödat mig ett antal gånger, ångrar jag inte längre att jag valde Normal framför Easy. Efter att ha spelat seriens fjärde och femte del tar det ett tag att anpassa sig efter resursransoneringen som brukade vara A och O, men ett par timmar in hade alla läxor blivit lärda. För den desperate spelaren med tomma magasin finns även en ny funktion som låter dig scanna omgivningen efter gömda föremål. Du kan även scanna spelets olika fiender och bygga upp en procent, som belönar dig med föremål när du når 100. Det är helt frivilligt, men något du kommer använda när dina helande örter är slut och pistolen klickar tom.

Sedan vore det väl tjänstefel att inte skriva om plastbiten som medföljer spelet. Jag snackar så klart om den extra analoga styrplattan med fyra axelknappar. Den här prylen fick väldigt mycket kritik, och jag var personligen totalt ointresserad av den. Men efter att spelat hela mitt äventyr i Resident Evil: Revelations med den (jag spelade aldrig utan) kan jag bara konstatera att jag är helt totalt förälskad. Det här är den bästa extra plastbiten Nintendo släppt sedan rumble pack. Det är fritt fram att håna och kritisera det faktum att 3DS inte hade en andra styrplatta redan från första början, men den är så mycket mer än bara det. Ergonomin får mig att se ut ungefär så här i ansiktet, medan både plattan och knapparna känns oerhört kvalitativa. Du måste ha den här plastbiten om du planerar att spela Resident Evil: Revelations. Det ökar den redan påtagliga känslan av riktigt högt produktionsvärde, utöver något annat jag spelat på bärbart format.

Resident Evil: Revelations lever onekligen upp till mina förväntningar. Visst kunde actionmomenten varit tightare. Visst vore det bra att kunna byta svårighetsnivå mitt i äventyret. Och visst passar spel som Resident Evil: Revelations egentligen inte det bärbara formatet (det här är INTE ett spel du lirar på bussen eller tåget). Men när jag bäddar ner mig i soffan och släcker lamporna, har på mig hörlurarna och höjer 3D-effekten (som är den minst påträngande hittills) spelar bristerna nästan ingen roll längre. Och som grädde på moset har man dessutom ersatt det högt överskattade Mercenariesläget med Raid Mode, där du och en partner kan spela igenom utvalda partier i co-op över internet. Resident Evil: Revelations är helt enkelt det bästa av två världar, även om den ena världen håller högre standard än den andra. Åh, och förresten så är det sjukt jävla skitsnyggt också. Men det vet ni redan.