Vi tar hjälp av legendaren Mats Nylund och försöker oss på klassiska Syndicate. Hur ska det gå? Tre gamla gubbar som gnäller eller barnsliga skolpojkar som fnittrar av förtjusning? Det och mycket annat i veckans avsnitt. Anders spatserar också vidare i Sagostunden med Final Fantasy IX
Länkar
Musik
Klockrent avsnitt!
Det är alltid bra när ni har med en gäst som piffar upp, dessutom är nog pc-retro min favorittyp av retro. Inget trollande idag jag bara tackar för ett trevligt avsnitt.
Mycket bra avsnitt! Jag blev sugen på att kolla in Syndicate, som verkar vara helt i min retro-pc-smak. Men jag har svårt att hitta det till Mac, hur gjorde du, Samson?
Och så måste jag bara förtydliga; jag skrev ”Annars” i iTunes-recensionen.
Men tack för ett kul avsnitt, och för mig får ni gärna ha med Mats många fler gånger!
Riktigt bra avsnitt! Kul att ni alla verkar gilla Syndicate, det gjorde jag som liten och efter att fått spela igenom det igen så vet jag även att det håller, riktigt bra dessutom. Synd att jag inte hann posta några rader innan avsnittet men jag får bättra mig till nästa vecka.
Återigen tack för ett genomtrevligt avsnitt, hoppas på lite mer PC-Retro i framtiden. Som jag tidigare nämnt så ”borde” ni spela Heroes of might and magic series (trean helst) om ni inte redan gjort det vill säga.
Bra med gäst! Börjar bli lite less på er två nu!
Förresten Samson så får du ta och tvinga Anders att kolla på MLP nån gång så att ni kan prata lite om det in nåt Skitsnack-avsnitt framöver!
(Och nej, jag börjar inte på riktigt bli less på er, man kan aldrig få nog av Anders och Samson!)
!
Förbaskat trevligt avsnitt med en väldigt trevlig gäst, (förbannat fint namn hade han ju med).
här kommer filips tankar om simpsons på ps3.
1 grafik: Han tycker att grafiken är fin och att man ser vilka det ska föreställa. Det är svårt att se skillnad på vilka som är goda och onda. Roligt att första bossen tappar byxorna.
2 Ljud: bra musik, bra att det är olika toner. bra ljudeffekter. svårt att känna igen rösterna på de olika karaktärerna när de pratar.
3 kontroll: styrningen funkar bra men inte den gör inte alltid som han vill.
4 gameplay: lite dålig variation på fienderna, väldigt många credits om man kör på easy. Han tycker det är svårt att spela själv, lättare om man är två. Kul med saker man kan kasta katter och sånt. Bossarna är svåra men är roliga att spela, bowlingklotsbossen gillar han. Lite svårt att undvika de smala fiendernas rallarsvingar.
5 utmaning: lite svårt är det, men inte så farligt. Han har spelat det på easy.
6 slutsats: det är roligt spel men lite dålig fiendevariaton, roligast att spela två stycken tillsammans.
pizza: en liten svamppizza, för att han älskar svamppizza och han älskar spelet lite.
Filip är då alltså min son på sju år.
Oj, Heroes! Om ni ska spela det får ni göra ett specialavsnitt och bjuda in Tove Bengtsson. Jag känner ingen större Heroes-nörd än hon :).
Jag tyckte det var skitkul att vara med, och är gärna med igen – särskilt om det vankas X-Com eller Deus Ex. Jag lär dock inte vara med och snacka konsol-retro, min första konsol var en Playstation 2 :).
Jag började titta på The Simpsons ungefär när jag gick i 4an (2003-2004) … tror jag. Slaviskt såg jag avsnitten som både gick kl 16 och 20. I den mån jag kunde så klart. Det kändes som jag hade sett alla avsnitt minst tre eller fyra gånger. Men allt eftersom tiden gick så föll Simpsons bort ur mitt tv-tittande … eller, hela mitt tv-tittande försvann mer eller mindre. Detta var väl för en sisådär drygt fem år sedan, kanske lite senare. Sammanfattat: Först jag såg jättemycket på Simpsons, sen såg jag inte alls på Simpsons. Serien har dock fortfarande en väldigt varm plats i mitt hjärta just eftersom det varit en sådan stor del av min uppväxt. Sen när jag fick chansen att spela det för Retroresan i co-op med Anders och Nilorb kunde jag inte tacka nej.
1 grafik: Spelet följer seriens väldigt färggranna stil utan några vidare skuggor väldigt bra. Dock tycker jag att de allt för starka färgerna ibland kan göra det svårt att få en bra helhetsbild av spelplanen. Det är tyvärr alldeles för enkelt att tappa bort sin karaktär. Framförallt i co-op. Men överlag är jag nöjd och den känns onekligen ”Simpsonsig”. Fienderna upprepas till leda men vissa skurkar har åtminstone turkos kostym. Kul med omväxling Konami.
2 Ljud: Jag gillar det, varken mer eller mindre. Inga spår som riktigt hoppade fram och tog andan ur mig. Den fungerar bra som bakgrund och går också i en stil som samspelar bra med seriens stil. Bossmusiken under första banan mot brottaren gillade jag dock skarpt.
3 kontroll: Ja, vad kan man säga. En knapp attackerar, en knapp hoppar. Svårt att göra fel. Kontrollen fungerade som man ville och det kändes inte särskilt ofta som man dog på grund av den.
4 gameplay: Två ord kan sammanfatta gameplayet. Button mashing. Med bara en attackknapp och en hoppknapp blir man något begränsad. Mer än en gång önskade man efter lite mer dynamik i stiderna. Tänk Turtles In Time. I co-op med trevliga personer och ett skypesamtal samtidigt öppnade det tanklösa gameplayet i stället möjligheter för samtal. Något som jag uppskattar när jag spelar tillsammans med andra.
5 utmaning: Arkadsvårt i sin riktiga benämning. Detta spel ska verkligen suga femmorna ur dina fickor. Eftersom bossarnas attacker (med undantag för björnens Blankarullning) inte har några som helst indikationer gör det spelet snudd på omöjligt att spela riktigt snyggt. Man dör och dör och dör och dör. Continue efter continue. Spelet är svårt, men inte på rätt sätt. Det hindrar dock inte spelet från att vara väldigt underhållande. Det är däremot alldeles för kort känns det som.
6 slutsats: Jag betalade 90 kronor för spelet. Spelar man ensam skulle jag inte säga att spelet rättfärdigar det priset. Det är underhållande så länge det håller vilket tyvärr inte är särskilt länge. När karaktärerna mest känns som olika skins av densamme så blir återspelningsvärdet något lågt. Att få spela tillsammans i co-op med Anders och Nilorb var mer än värda de slantarna jag pungade ut. Jag betalade 90 kronor för ett spel men fick i stället 90 kronor vänskap.
pizza: Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig. Det här är min första pizza. Den här pizzan är en klassiker, en Hawaii kanske? Den är grunden till fruktpizzan och en av mina första favoriter. Den söta ananasen får symbolisera den färgglada grafiken och den ganska lättillgängliga känslan av Simpsons. Grejen är bara att det är en barnhawaii. En sådan som man åt när man var liten. Du blir inte mätt och du äter den ensam. Visst blir du lite nostalgisk och minns tillbaka på alla fina minnen du haft med din Hawaii genom tiderna. Men du saknar något. Då ser du två andra ensama personer inne på den här pizzerian.
– Ska vi beställa en familjehawaii tillsammans frågar någon?
De andra känner sig kanske också lite sugna på samtalspartners och tillsammans äter ni denna pizza som i sig inte är något att hurra över. Men med det goda sällskapen blev det en fantastisk pizzaupplevelse.
Oj vad långt och ostrukturerat det kändes. Nåja, jag blev väldigt sentimental. Så fick det bli.
Riktigt bra! Tycker det är bra att ni inte brukar ha med gäster i Retroresan men när ni väl gör ett undantag, så brukar ni ändå ha fin känsla för vilka som skulle passa. Det känns alltid lite speciellt när ni väl har med en gäst. Mats var väldigt rolig att lyssna på och han passade bra in i duon (som blev trion).
Om man skulle få drömma så vore det fantastiskt om ni på något sätt fick med Christer Engström i Retroresan. Han är enligt mig spelsveriges roligaste profil. Tänk vilka episka urspårningar som skulle kunna uppstå. Eller varför inte en radioteater som spelas mellan Samson och Christer med Anders som berättar-röst.
Förstår att ovanstående är ganska otroligt men det vore sannerligen episkt.
Heh det var som fan, trodde aldrig att Doctor Whooves skulle nämnas i en svensk podcast.
Anyway det ska bli jätteroligt att höra alla Sidospår om Simpson som ni säkert kommer att träda in på.
Och om du får slut med ponys att titta på så recomendera jag Dan VS. och/or ADVENTURE TIME.
Även om jag inte har några bra salesman speech.
Also har finally gotten my hands on Batman Arkham Asylum, så ett steg närmare att spela någons favorit spel.
Har det bra för det har inte jag.
Ont i halsen, hej hej.