Mario & Sonic at the London 2012 Olympic Games (3DS)
I slutet av förra året släpptes Wii-versionen av detta spel och först nu har det blivit dags att tävla i de olympiska spelen, tillsammans med Mario och Sonic, i bärbar form. Wii-spelet var en katastrof och tyvärr är inte 3DS-versionen mycket bättre. Det är sannerligen en samling med minispel, med betoning på mini. Vissa av grenarna går helt enkelt ut på att lyckas trycka på en rätt knapp, vid rätt tidunkt. Varken mer eller mindre. Visst, det finns en ”kampanj” men den är mer som en tecknad film, där du trycker på en eller två knappar var tredje minut. Sen att vissa av grenarna går ut på att du ska använda gyron i din 3DS känns bara så puckat, med tanke på att 3d-effekten försvinner så fort maskinen vinklas det minsta. Om jag under pistolhot skulle vara tvungen att spela detta eller Wii-version, skulle det få bli 3DS-varianten, men jag skulle förmodligen be om att få pistolen efter ett par timmar.
Grand Slam Tennis 2 (PS3)
I min än så länge korta karriär som spelkritiker så var det Grand Slam Tennis till Nintendo Wii som tog min oskuld. EA, som redan dominerar så många sportserier, ville ge sig in i tennisgemet och de gjorde det med ett spel som i mångt och mycket agerade som en första teknikdemo över hur precist Wii Motion Plus kunde vara. Nu gick det ju att spela spelet utan tillägget, men det kändes snarare som att spela badminton. Tre år senare är uppföljaren här och denna gång till flera format. Men att en sport som i grunden går ut på att slå en boll fram och tillbaka över ett nät nu har tre olika spelserier med tre olika utvecklare och utgivare känns lite väl ansträngt. Och medan både Virtua Tennis och Top Spin-serien gör det mesta rätt så försöker EA göra något annorlunda – och det blir inte alltid bra. Kommentatorer under matcherna? Kanske om de visste vad de pratade om, men nu sitter jag mest och retar mig på dem. Och kontrollupplägget känns onödigt avancerat med flera olika rörelser på höger sticka endast för att få bollen över nät. Det fungerar säkert jättebra med Move, men utan tillägget känns det återigen haltande. EA bakar in spelet i samma snygga förpackning som i deras andra sportserier men det räcker inte. Grand Slam Tennis 2 känns redan i första uppföljaren som överflödigt.
Gotham City Imposters (Xbox 360)
För ett par månader sedan fick Svampriket spela betaversionen av Gotham City Impostors. Anledningen till varför ni inte sett en text om spelet här på Svampriket är helt enkelt för att jag inte tyckte att jag hade tillräckligt med kött på benen för att yttra mig. Ni förstår, när jag spelade betaversionen var det ganska svårt att komma igång med matcher. För att göra det ännu mer frustrerande, så hade jag faktiskt kul när jag väl kom in någonstans och fick spela. Visst, det var inte någon höjdare att behöva spela mot folk som var 30 levlar över mig. Men spelets humor och framförallt änterhaken kompenserade för det. Jag tänkte att det var svårt att starta en match eftersom det var en beta, men nu när fulla spelet är släppt sitter jag fortfarande helt ensam i lobbyn och väntar. Jag har bara spelat 5-6 matcher, och hade kul när det väl begav sig. Men det är tyvärr ingenting jag kan sätta ett omdöme efter. Jag ska fortsätta försöka, men kan bara varna intresserade spelare för att de kommer ha svårt att komma in i matcher när de försöker spela Gotham City Impostors. Tyvärr.
Sportspel… nja. Och re: Gotham City Impostors så är det helt klart en kul bagatell, som lider av två spelpajande problem:
– Det är åt helvete för dyrt; hur tänkte de när de först tar betalt för spelet och därefter har inbyggda pengafällor a la Free2play-spel?
– Matchmakingen funkar inte. Alls.
Det är ju synd att problemen med Gotham City Impostors kvarstår. Betan var väldigt underhållande men som du skriver var det svårt att hitta matcher. Att de då inte fixat det är ju synd och skam.