Avsnittsbilden efter orginal av Abou.
Med nävar som stenbumlingar har vi krossat…. eh.. stenbumlingar. Vi har åkt motorcykel längs livsfarliga klippområden, kraschat helikopter i skogen och tragglat oss genom hemlighetsfulla slott. Anders har också klivit vidare i Final Fantasy IX där temat för avsnittet verkar vara en form av förväxlingskomedi.
Länkar
Musik
Gott att börja arbetsdagen med Retroresan!!
Nice! Alex Kidd var favoritspelet när jag var liten!
Jag märkte imorses att jag fått in (o)vanan att inte åka till jobbet på fredagar innan avsnittet är synkat till mobilen.. Det känns liksom bättre att veta att jag har det med mej.
Nu sitter jag lite i valet och kvalet att välja om jag ska lyssna lite på lunchen (kan som nämnt tidigare inte lyssna under arbetstid), eller om jag ska skjuta upp det hela. Missförstå mej inte, jag vill lyssna, bara att det inte ska ta slut. Jag har börjat lyssna på gamla favoritavsnitt för att fylla ut väntan på veckans bästa belöning (släppet av RR).
Detta problem hade jag inte innan jag hade hunnit ikapp. Jag tror att jag har utvecklat något slags beroende.
Som om inte det var problem nog så ska allt hända den 28e April.
Punkfestival i Nederländerna, 30-årskalas i Linköping (inte mitt), samt både DrupalCamp och RSM i Göteborg. Huvva. Skype för att tillgodo se alla grenar?
Btw, roligt att höra om en vegetarisk pizza som något positivt i RR (förra avsnittet)! På Oldcorner (1-2min från Medborgarhuset i GBG, tänk RSM) serveras en hel meny av veganpizzor, med det mesta i sojakött-väg (vegansk ”ost” med såklart). De serverar även ”vanliga” pizzor. Och öl.
Tack för att ni finns, kram!
Förbannelse, skrattade rakt ut på tåget åt den torra pizzan. 😉
Ååh, minns att jag spela det här en del när jag var yngre. Mina kusiner hade det nämligen och det var alltid kul att få spela det på diverse kalas etc.
Kram och skitsnack? 😉
Idag har jag bakat scones och lyssnat på Retroresan.
En orsak till att Master System kan kännas äldre än NES i sitt ljud är för att den använder samma ljudkort (eller vad det heter) som Colecovision. Jag kan uppskatta det, men det är bra mycket simplare än hos den grå lådan. Den japanska Mastern hade däremot stöd för FM-ljud som i många fall låter bra mycket bättre än det PSG-tjut som vi i väst fick nöja oss med.
Dock har en hel del spel släppta i Europa kvar FM-musiken i koden så en händig hemma-moddare med rätt komponenter kan ganska enkelt pilla fram FM-ljud ur sina Master-spel.
Lite nörd-kuriosa sådär bara.
Spelar Alundra för fullt nu, men är tveksamt om jag hinner spela klart tills onsdag. Var längre än jag trodde.
I värsta fall får jag komma med en pizzaslice…
Hej på er!
Ber om ursäkt om jag orsakat psykoskratt på allmän plats 😛
Lite oväntat blev detta ett väldigt underhållande avsnitt, kanske för att jag spelade mer er, det var ett tag sen. Ska försöka vara med mer nu i slutrushen. Alundra tror jag nog ingen har tid med förutom ni :P. Vill gärna spela det, finns i mitt spelberg, men inte i kalendern.
Angående bordsbokning så ser det inte ljust ut, ställena har inte ens ett telefonnummer, men ska vara i Göteborg över påskhelgen så jag får ge mig ut och jaga ett cosy ställe där man kan boka bord, i värsta fall får vi klampa in som den armé vi är och ta upp ett bord med mjukt våld.
Det var något mer jag skulle säga men jag kommer inte på det nu.
Ha det gott, mysigt, bra och roligt så hörs vi snart !
Ville bara säga grattis till Anders. Brynäs i SM-Final. Jag gillar AIK, och det går sådär för oss. Kram på er!
Jag tog mig verkligen tid och spela igenom spelet eftersom jag kom på att jag inte hade varit med på ett tag.
Alundra (PSX)
1.Grafiken: Vilket otroligt brunt spel! Jag tror att de ville ha en riktigt sagoboks stil på ett äldre papper och de har det verkligen lyckats med. Problemet är att de har gått den enkla vägen och bara använt fyra nyanser av brunt(okej lite mer men ni fattar). Drömvärldarna hade kunnat vara så mycket mera istället för bara en tråkig grotta. Drömmarna skulle ha kunna vara något som hade satt en färgklick på det annars så bruna. Även fast det är brunt så är det extremt snyggt. HUD:n känns väldigt avskalad och modern.
2.Ljud: Musiken är ju helt fantastisk och passar bra men det märks att ljudeffekterna har fått stryka på foten när man inte vill vara i ett rum med pumpar alls eller något annat som väsnas. Om det var så att de ville att det skulle låta som oljud så har de lyckats.
3.Kontroll: Helt okej kontroll men jag hade lite svårt att bedöma djupet och det fanns ett par pixel perfekta hopp som man var tvungen att utföra. Annars väldigt smidig. När han slår så känns det mycket bra ungefär som man skulle slå ett svärd i verkligheten.
4.Gameplay: Ibland kändes det som att jag bröt spelet i vissa pussel som t.ex. stället där man fick is-staven vilket också var bland de svåraste pusslen i spelet. Jag hade nog sett mer pussel än att bara tycka i spakar, slå sönder block och sätta tunnor på knappar. Något lite större och mer utmanande hade varit roligt. Jag gillar att de gömmer en massa roligt i vad som annars skulle vara tråkiga tomrum emellan grottorna och när man hittar något nytt föremål som kommer man direkt ihåg vilket ställe det kan fungera på. Precis som i Zelda vilket kanske säger mer om mig som tycker att Zelda är det bästa spelkoncepten att inspireras av. Det känns verkligen intressant att det byggt kartorna ganska mycket på höjden istället för att ha det platt och tråkigt man så får verkligen hoppa runt.
5.Utmaning: Intressant att lord snow erbjuder ett OP svärd om man misslyckas(dör känns fel att säga) tillräckligt många gånger vilket känns ganska modernt. Jag gillar också bossarna som är en liten blandning av japanska(action pussel) och amerikanska(svårare fiender). I övrigt är spelet långt ifrån utmanande ungefär som de flesta av dagens spel. Kasinot var typ det jobbigaste i hela spelet när man skall få gilded falcons vilket var mer uthållighet än utmaning. Det stora problemet jag har med spelet är att man kan permanent missa saker i spelet som Gilded Falcons och Heart container. Varför gör man så?
6.Slutsats: Det är lätt att säga att det här är en Zelda kopia men jag tycker inte det utan att man har inspirerats av Zelda och gjort sin egen grej. Hade de inte gjort att man kunde permanent missa saker t.ex. med portaler till drömmarna så hade det varit ett klockrent spel och jag hade kunnat se över en massa små missar. Det är som altid helheten som räknas och det här är en mycket bra kompromiss. Kan hända att jag fick lite spel-OCD när jag spelade spelet men jag tycker att det är fortfarande dålig speldesign speciellt för ett spel som bygger på utforskande.
7. Pizzan: Det är en pizza som har gjorts av en pizza-bagar som just har kommit hem ifrån en resa i Neapel. Så han har blivit inspirerad av de bästa. Det resulterar i att du går och beställer husets signatur pizza vilket har blivit ändrad efter resan till Neapel. Vad du får är en vild mix av ingredienser och nästan lite mycket på vissa ställen där den kan vara en gnutta degig. Men annars en väldigt god pizza. Dessutom så beställer du in banansplit till efterrätt vilket inte gör det sämre. När du väl skall betala så märker du att du har glömt plånboken vilket gör dig själv extremt irriterad/generad efteråt.
Now this is a game that I wanted to play ever sedan I saw the ads in Playstaion Magasinet #2(typ) but Alundra has always alluded me.
Och jag är för lazy/paranoid för att skaffa ett US PSN just nu.
Och det kostar 499 plus frakt på tradera så fuck that.
Men jag hittade hela serien av Avatar: den siste luftbendarn för totalt 304 så helt fel är det inte.
Also har inte den nya serien The Legend of Korra börja men anyway.
Jag tycker inte om Tetra Master, dels för att spelet är dålig på att förklara vilka kort som är bätrre än andra, 10X00 vs 00N01 fan vet vem som vinner och som en SAMLARE så HATAR jag att man förlorar kort, dom är mina för fan!
If I want to play a card game about fighting monsters I’ll stick with http://www.pokemontcg.com/ thank you very much.
Anyway about that porn.
Well ni prata hela… Ofta om att man inte ska pirata och support teknaren så nu när jag såg att Miu har gett ut en samlar volume featuring the world cutest lesbien squirrels så… Vad?
E ni förvånade att killen som tycker illa om människor skulle ha en thing för ”icke människor”?
Äh no big i, det är mitt eget fel för att jag gick ut på helt fel siter när jag var ung och dumkåt.
Och om ni bara måste veta mer så kan jag mejla i helgen.
Så det var det.
Om ni inte vill att jag ska försöka pimpa den nya superbra Turtles serien by poniting out that Kevin Eastman jobbar på den också.
No?
K!
Later.
Hej Samson och Anders!
Jag fick höra lösaktiga rykten på stan att ni hade tagit upp min blogg i detta avsnitt. Jag kan direkt säga att det inte är jag som är André (som tipsade om min blogg), det skulle kännas som ett ganska patetiskt försök för att få delta i ert rampljus. Däremot så får jag tacka för att ni la upp en länk till min sida! Jag vill ju självklart inte vara sämre själv så ni har en stående länk på min sida också.
Måste säga att ni gör ett helvetes bra jobb med denna podcast, många klappar på axeln och en tumme upp! Jag lyssnar lite till och från, oftast om det är ett spel jag har spelat sen tidigare. Är det ett spel jag känner mig helt ointresserad av eller ett spel där jag inte vill höra en massa spoilers, så brukar jag avstå.
Jag hade det lite tvärtom när jag var liten. Alla killar i klassen hade ett Master System och själv satt jag på ett Nintendo. Det kunde lätt uppstå ett snöbollskrig där jag blev utan soldater på min sida och fick försvara den gråa lådan helt ensam. Alex Kidd spelade jag rätt mycket under den tidiga uppväxten. Det var dock ett spel som jag aldrig hörde eller såg någon klara. För några år sen insåg jag att det var tid nog att se om det ens går att klara Alex Kidd? Jag kämpade mig fram till pusslet mot slutet av spelet, där tog det stopp. Bekvämt nog var internet uppfunnet och jag kunde fuska mig förbi den delen. Ni verkar inte haft några större svårigheter där, så grattis till hög IQ osv.
Jag tycker det var kul att ni testade ett spel på SMS. Nu har ni säkert ett planerat spelschema för resten av Retroresan, men om ni får för att spela Master System igen en vacker dag så skulle jag föreslå något av dessa spel:
Alex Kidd in Shinobi World
http://www.youtube.com/watch?v=4L7gAjwMu7g
Spellcaster
http://www.youtube.com/watch?v=ukJGo3SeVrY
Rastan
http://www.youtube.com/watch?v=0LqIZBQQLjs
Phantasy Star
http://www.youtube.com/watch?v=R78kAsDHxzk
Psycho Fox
http://www.youtube.com/watch?v=JwEv-15MPIk
Golden Ax Warrior
http://www.youtube.com/watch?v=U4WdAigtQyw
Golvellius: Valley of Doom
http://www.youtube.com/watch?v=4MS_dGdqBOU
Eftersom jag själv spelar igenom min samling i bokstavsordning så lirade jag nyligen Blaster Master. Jag hade ett rent helvete med vissa bossar där! Ska lyssna igenom ert Blaster Master avsnitt och se vad ni tycker om spelet. Sen är det lite pinsamt att jag började mitt lilla ”spelprojekt” före er men jag har spelat betydligt färre spel…
Annars får jag tacka för en gemytlig podcast och önska er all lycka i framtiden!
En sista grej bara. Nicolas Cage och Jägermeister!? Vad fan hände under din uppväxt Anders?
Hejsan Anders och Samson! Snaaaaaart är det Retrospelsmässan. LÄNGTAR! Nu har jag spelat och detta är mina tankar om Alundra!
Alundra (the Adventures of Alundra)
Jag såg Alundra först på en demokassett(kunde inte låta bli, Samson) från Playstation-magasinet och fick prova det lite snabbt hos min morbror. Det är som Zelda, sa han och när jag får äntligen sätta tänderna i det ca 12-13 år senare, så hade han ganska rätt i det.
– Grafik:
Direkt känner jag att färgschemat är ganska tråkigt. Snyggt, men tråkigt. Kunde varit lite mer färg på det. Men är däremot väldigt imponerad av detaljerna överallt. Man ser varenda löv i träden, sprickor i bergen, skuggningar och massor av smådetaljer i byn. De använde sig också mycket av vad kan man kalla det.. kulisser, filter? Ja alltså det som svepte förbi skärmen. Dimman och sandstormen t.ex. Det gav en extra touch och känsla på det. oftast. Undantaget var väl när det blåste löv. Då blev det bara jobbigt.
Karaktärsdesignen och fiendedesignen är också den detaljrik och har väldigt snygga animationer. Man kan lätt se när man kan kontra fienderna och Alundra rör sig smidigt. Trots att de gav honom väldigt stora fötter. Har det med hoppfunktionen att göra tro?
– Musik & Ljud:
Musiken är riktigt skön! Bland det bästa jag hört på Playstation faktiskt! Får stundtals Squaresoft-vibbar av den och mycket olika känslor. Det är äventyrligt, mysigt och t.o.m skrämmande ibland. Det var någon musik som hade passat bättre i en 90tals-såpa, tror det var han varulvens dröm-låt, men den överlevde man sig igenom.
Ljudeffekterna känns lite obalanserat, särskilt när det är flera fiender som skriker varje gång de anfaller. Då får jag bara lust att stänga av ljudet eller täppa till deras käftar med earth-magic. Men hursomhelst så är valen av ljud helt okej. Det är både bra och irriterande att man kan höra att det är fiender eller någon maskin på längre håll i ett rum.
– Gameplay(blev lite kontroll här med):
Som jag nämnt när jag önskade spelet, så är det Zelda-liknande. Särskilt min favorit alttp. Jag trodde det var mer en kopia, men aj, så fel jag hade. De hade bara utgått från grunden och sen gjort något helt eget och unikt istället. Inspirerade helt enkelt. Mycket av gameplayet har byggts kring hoppfunktionen. Mycket hopp-pussel och för precisa hopp. Ibland kändes det som att Alundra hade för tunga fötter och ledde till många fall. Pusslen var väldigt repetiva. Att kasta tunnor och trycka på knappar blev rätt tråkigt i längden.
Jag önskade ibland att det fanns ett kartsystem som man kunde ta fram och inte bara prata med spågumman, även om hon var väldigt hjälpsam. Det fanns lediga axelknappar, så det kunde gjorts. Vet inte varför de valde att göra så.
Önskar det kunde hänt mer saker i storyn än alla de dungeons man stöter på. Som t.ex. när man skulle ut i natten och jaga varulven. Det var väldigt uppfriskande och önskar spelet bjöd på mer sådant.
Bossarna gillade jag! Där kändes det som Zelda 3 igen. Ibland tog de lite väl många träffar kanske, men gjorde bara att vinnargesten kändes mer värd.
– Sammanfattning:
Alundra är tydligt inspirerat av Zelda och var det som hype’ade mig så pass länge. Men de gjorde något unikt och intressant upplägg av det med djupare story, intressanta karaktärer och mörkare värld. Men blev tradigt att spela i längden med alla dungeons med samma pussel i olika skepnader hela tiden. I slutändan tycker jag att det är ett äventyr som jag tycker man ska uppleva och ta sig en extra titt på i Playstation-arkivet.
Och nu är det dags att bli av med min Pizzabetygsoskuld.. *FANFAR*
– Pizzabetyg:
Detta är en pizza som är inspirerat av min favoritpizza (Kebabpizza med sallad och sås) och som jag längtat efter att fått smaka på. Men salladen är inte lika grön och de har skippat såsen. Vilket gör den torr och blir segt att äta den efter ett tag. Sedan har de slängt på någon starkare krydda också som ger en unik smak och gör den intressant. Pizzan var god, så jag kanske ger mig på den en annan gång. Men är inget i jämförelse med min favorit, då jag trivs som bäst.
Ugh! Vem är stolpskottet som bestämde att Retrospelsmässan i Göteborg skulle äga rum sammtidigt som Seriefestivalen i Stockholm?! Katastrof för alla nördar som gillar både retrospel och serier!
Och inte hann man spela klart Alundra heller, för det skulle vara någon slags påskhelg i vägen för ens spel-schema.
Men det jag hann spela gillade jag. Mysig grafik som trotts (eller kanske tack vare) sin lite tråkiga färgsättning prickar stämningen på ön. Jag älskar Yoshitaka Tamakis klassiska karaktärsdesign, som man tyvärr inte ser mycket av längre. Alundra är inte hans bästa insats, men det håller måttet riktigt bra.
Musiken känns lite dyster, men overworld-temat och låten i byn är härliga melodier som jag inte tröttnar på. Låten som spelas under det animerade introt känns kanske lite opassande. Skulle inte förvåna mig om den gjordes när spelet översattes och den japanska versionen har någon smörig pop-låt med diverse trasig engelska. Det var inte HELT ovanligt under den här eran. Vissa ljudeffekter känns lite väl högljudda ibland, men annars låter de bra.
Spelmässigt påminner det mycket om Zelda, och det är självklart ingen slump. Matrix Software försöker sätta sin egen ton på upplevelsen, och det lyckas de ganska bra med. Fast vissa saker, som spring-funktionen, är ju praktiskt taget rak stöld från A Link to the Past.
Jag tycker att spelets svårighetsgrad känns väldigt lat, speciellt i början. Istället för att hitta på fiender som är knepiga att besegra (som Zelda är så bra på) så har de klämt ut ett gäng hjärndöda slemklumpar som bara tål onödigt mycket. Första fienden som känns svår på rätt sätt var ödlorna i träsket.
Jag tycker spelets största tillgång är den dystra stämningen. Tidigt får man klart för sig att man kommer inte kunna rädda alla människor i byn. Folk dör som flugor och efter ett tag känns det faktiskt lite jobbigt när man ännu en gång misslyckats med sitt försök.
Spelmässigt är det ingen Zelda-killer, inte på långa vägar. Däremot är det ett gediget hantverk baserat på den klassiska formulan som tar sig ann en mörkare och vuxnare handling. Ett välkommet inslag som gör spelet intressant trotts sina brister. Jag ska fortsätta spela när jag har tid för det.
Jag har inte kommit på vad det var jag skulle säga…..
Inget nytt på efteröl fronten heller tyvärr 🙁
Hör er imon!