Jag uppdaterade min profil nyligen. Där beskrev jag mig själv som en visionär som gillar att tänka utanför lådan (eller är det fyrkanten?). Jag funderar mycket och ibland tycker jag mig också kunna komma med rätt bra idéer. Med detta, samt den pågående Jennifer Helper-debatten i åttanke så går veckans Söndagslista i nytänkandets tecken.

Något av det mest lockande med tv-spel är att det är en ung underhållningsform som ständigt utvecklas. Man kan förvisso säga det om i stort sett varje kulturform men spelet är starkt förankrat i teknik och i takt med att den går framåt får också spelet som medium mer utrymme att förnya och imponera.

Just nu blir det mycket action. Stand-offs i ren Face/Off manér fungerar, men imponerar sällan. Skräckspelen har också fungerat bra eftersom berättarteknikerna går att imitera och till viss mån också förfina då de korkade besluten inte längre kan beskyllas på någon annan än åskådaren. Men min tro är att det finns betydligt fler områden att utforska och hämta inspiration från. Här får ni fem exempel.

Dokumentärfilmen

Närmast hittills: The Beatles: Rock Band
Jag är ingen pretentiös dokumentärfantast. Jag såg aldrig An Inconvenient Truth eller den elva delar långa serien om hur man odlar potatis i Ryssland. Men jag tyckte om Bowling for Columbine.

Jag gillar att få en tankeställare. Jag vet inte särskilt mycket, men lär mig gärna mer så länge det presenteras på ett roligt och pedagogiskt sätt. Och om jag faktiskt fick lära mig saker i fler spel än Mulle Meck-serien skulle jag vara tacksam. Informationen behöver absolut inte vara utbildningsrelaterad, för min del kan den mer än gärna mer luta åt biografi-hållet. Ett bra exempel på hur man gör detta snyggt fick vi i The Beatles: Rock Band, där man mellan men också under låtarna fick lära sig mer om historien bakom bandet och dess musik, presenterat på ett snyggt och stilistiskt sätt.

Generellt är det musikspelen som kommit närmast men jag skulle vilja att man tog det flera steg längre. Även om den typen av spel är på sin dödsbädd idag så hade jag gärna sett en Guitar Hero-version av Decline of Western Civilization 2 – The Metal Years. Jag tror jag gillar tanken med att en dokumentär ofta är obekvämt ärlig och sällan förskönande och jag tror att det är något som spelmediet behöver mer av.

Naturfilmen

Närmast hittills: Deadly Creatures, Spore
Under en lång tid nu har jag drömt om actionbetonade spel där man spelar som något annat än en medelålders vit kortklippt amerikan med vapen i hand. Visst är det kul när det smäller, men denna värld har mer att erbjuda än krig och förstörelse.

Djur är kul. Jag vet inte hur många avsnitt av Ett med naturen jag såg som barn, men uppskattningsvis var det tresiffrigt. Människan är förträfflig på alla sätt och vis, men i spelens värld också ganska överanvänd. Det finns fler varelser på denna jord, fler intressanta platser och fler ursäkter till spänning och äventyr.

Vad sägs exempelvis om det hårda livet på Afrikas savann? Tänk att du i rollen som lejon unge måste genomgå en livslång tutorial hur brutal moder natur faktiskt kan vara. Du har ett framtida revir att kontrollera, honor att beskydda och en solnedgång att beundra. Jag skulle nog bli ett ganska bra lejon.

Romantiska komedin

Närmast hittills: Uncharted-serien, Monkey Island-serien.
I filmens värld är genren bespottad, men samtidigt en oerhört viktig kassako som om och om igen ger nykära par en ursäkt att hålla hand i den nedsläckta biografen. Och för min egen del ser jag hellre Sandra Bullock vara klumpig igen än en muskelstinn soldat rädda världen.

Det krävs dock mer av spelutvecklare för att gränsa in mot denna kategori. I ett actionspel behövs en bra fysikmotor och flashig grafik. En potentiell romantisk komedi kräver mer dialog, trovärdiga karaktärer och framförallt charm. På det området är det enligt mig Nathan Drake som kommit närmast. Det finns spår av både humor och romans bland alla action-moment och uppgrävda skatter och om jag fick komma honom närmre skulle jag troligtvis gilla honom ännu mer. Eller Guybrush Threepwood kanske? Han må vara både klumpig och ”lite efter”, men han utstrålar också ofantligt mycket charm och värme.

Kontentan av denna kategori är dock att romansen och komedin ska vara byggstenarna i handlingen, inte något på sidan av. Det är ganska enkelt att ta fram en älskvärd Jack Sparrow-karaktär, desto svårare att visa upp en motsvarighet till Hugh Grant.

Highscool-filmen

Närmast hittills: Bully (Canis Canem Edit)
Detta är en kategori i närheten av förra positionen men ändå ganska långt borta. I moderna som omoderna rollspel pratar man ganska mycket om karaktärsutveckling. I dessa fall är det ofta en hjälte med svärd eller en magiker med en lustig hatt som det handlar om, men ser man till den vanlige människan i den riktiga världen är det få epoker där det händer så mycket i livet som i skolan.

Och man behöver verkligen inte gå den stereotypiska Highschool Musical-vägn (även om den också är intressant). Det vore intressant att se bortom de typiska grupperingskonflikterna och kanske istället fokusera på att man faktiskt hittar sitt vuxna jag i skolan. Att fatta svåra beslut behöver inte alltid handla om världens överlevnad, det kan i min bok lika gärna handla om vem man ska bjuda upp lagom till Balen.

Rockstar tog ett ganska intressant sidospår med sitt GTA-recept när de satte ihop Bully från 2006. Nu följde de stereotyp-mallen till punkt och pricka men det var fortfarande intressant att se vardagen som en central del i ett spel. Jag väntar fortfarande på en uppföljare.

Doku-såpan

Närmast: Survivor (2009)
Jag vet hur ni tänker. Ni ogillar säkerligen grundkonceptet bakom Big Brother eller Survivor. Även om jag nu råkar uppskatta just Survivor så är jag fullt medveten om att det är skräp-tv. En Guilty Pleasure. Men i ett spel skulle det kunna vara annorlunda – för som bekant så är det vi själva som deltar. Visst kan man gå den enkla vägen med elimineringstävlingar och utröstningar, men för mig skulle det bli ännu mer intressant om man fick se några verkliga sociala experiment, med spelare som du och jag.

Kruxet med ett sådant recept är ju visserligen att man måste erbjuda ett lockande och vettigt pris som deltagarna slåss om. Dessutom kräver det att utvecklaren stödjer sitt IP långt efter att spelet har släppts och jag tvivlar på att en potentiell utvecklare skulle vilja lägga ut en MMO-budget på en sådan här försökskanin.

Men det vore intressant att se och det räcker för att komma med på min lista. Det, samt att idéerna började tryta efter position fyra. Jag vill fortfarande se ett spel i denna miljö, men kanske inte lika innerligt som de andra positionerna.

—

Jag har ju inte spelat alla spel i världen (än) och därav kan jag mycket väl ha missat en pärla eller två. Men när jag får nys om en ny trailer som anses ”se spännande ut” så bir jag ofta besviken när geväret återigen laddas om.

Spelutvecklare borde lägga krutet på rätt ställe och det var länge sedan bössan började kännas gammal.