Litar du på dig själv?
När man är en del av en välfungerande grupp är det lätt att prestera.
Beroende på hur stor gruppen är är det dock lätt att det blir lite konformativt.
Att vidare behöva svara inför en viss grupp är direkt begränsande. En blir genast varse om förväntningarna på det som ska presteras och om en inte går gruppen till mötes blir det lätt fiasko.

På det här viset tvingas många spel in i slutresultat som kunde blivit så mycket bättre om någon bara sagt ”Nä, knulla det här, nu gör jag på mitt sätt”. Jag säger inte att alla borde bli enslingar som skiter i samarbeten, inte heller att alla borde sitta på varsitt håll avskiljt från alla andra i hela världen, men jag säger att vi borde våga göra det när det krävs.

Ofta får jag känslan av att ingen egentligen uttrycker sina egna innersta viljor och känslor utan har format om allting hundra gånger för att tilltala en viss sorts mottagare.
Jag läste passande nog en tweet i ämnet för bara någon dag sedan, det var Evan Lahti (@ELahti) som skrev ”We need more games that don’t care about what genre they’re in” och karln har fullkomligt rätt. Det vrålas från alla möjliga håll och kanter att spelserierna blir mer urvattnade för varje del och att det är nya spel vi behöver istället för uppföljare efter uppföljare. Vad spelar det för roll om det är en uppföljare så länge det är roligt att spela? Varför måste förresten en spelserie behålla samma slags genre rakt igenom? Det går att byta genre utan att behöva dansa ihop en helt ny spelmotor.

De flesta är ständigt på jakt efter bekräftelse, efter godkänt, klartecken och grönt ljus. Gör utvecklarna inte som konsumenterna vill så blir det på förhand ett ”dåligt spel”, skriver bloggarna inte på ett banbrytande vis får de inga läsare och sätter inte recensenterna ett betyg som reflekterar medianen blir det ett himla liv.

Ofta får jag känslan av att ingen egentligen uttrycker sina egna innersta viljor och känslor utan har format om allting hundra gånger för att tilltala en viss sorts mottagare. Som om vi inte riktigt vet vilken fot vi ska stå på. Det är lite det som glöms bort när så många som möjligt ska bli nöjda; att vi måste våga lita på oss själva.

Alltså på riktigt.

Text av Starfighter Johansson

Utöver att ha världens ballaste förnamn är Starfighter en speciell spelskribent – bland annat på Skillpoint.se. Han har recenserat genom gitarrballad, talar regelbundet öppet och uttömmande om sitt liv i podcasten StarPod och bloggat om vad han sysslar med samtidigt som han katalogiserar sin enorma musiksamling. Han driver också Samsons favorit bland svenska spelpodcast: Spelberget.