Min mamma har klarat A Link to the Past, utan att överdriva, minst 50 gånger. Före det så var det det Zelda-spelen till NES som nöttes varje kväll. Hon kunde spelen så väl att hon inte behövde tänka alls. Och det var just det som var poängen.

Jag tror vi alla har våra “laster” där vi tillåter oss stänga av hjärnan för att bara koppla av. Vissa zappar på TVn och andra löser korsord. Min mamma spelade samma spel som hon spelat många gånger förut. Efter att jag flyttade hemifrån så föll hennes spelintresse och ersattes av andra prokrastrineringar som patiens och Sudoku men för ett par år sedan tändes gnistan för spel igen, men det var inte det klassiska TV-spelet hon gått tillbaka till utan småspel på Internet. Närmare bestämt pussel-genren och mer specifikt Hidden Object Games (HOG). Ett HOG handlar om att hitta specifika objekt i en bild, väldigt likt vad Where’s Waldo gjorde på 80- och 90-talet. Det här är inlindat i en historia som ofta handlar om att lösa en mordgåta. Märkligt nog är min mamma ett stort fan av deckare också, kan det kanske finnas en koppling här?

När jag tog en titt in i den här världen så upptäckte jag att sidor som bigfishgames.com släpper minst ett spel om dagen i den här genren. Spelen kostar några dollar och installeras på din dator, det handlar alltså i första hand inte om att spela i webbläsaren. Det som slog mig mest är hur snygga och välproducerade spelen är; det är verkligen inga hafsverk trots att det släpps ett om dagen. Så vad är det då som gör att min mamma fastnat för det här? Jag ringde helt enkelt upp henne och frågade.

– Du det här med pusselspelen där man ska leta efter grejer i en bild, vad är egentligen grejen med dem? Varför är det roligt?

– Jag tycker om att klura ut saker. Jag gillar inte tidspress utan jag vill ta saker i lugn och ro och de här spelen är perfekta för det. En lagom takt och en ofta småmysig historia. Dessutom lär man sig lite nya engelska ord.

– Ser du det som mer än ett tidsfördriv?

– Ja absolut, det är mer än så. Jag uppskattar både pusselmomenten och den större handlingen. Många av spelen blandar även in fler typer av pussel vilket gör att variationen blir större. Jag håller huvudet aktivt vilket gör det till mer än bara en passiv underhållning samtidigt som det är en avkoppling från vardagen.

– Hur är det med kopplingen till deckare, vad har de gemensamt som attraherar dig?

– Jag gillar pusslet även i deckare och den gemensamma nämnaren är just att klura ut saker. Det är närmare den gamla skolans deckare med person- och miljöskildringar med mer tänk än våld. För mig är det också ett visst mått av flykt från allt våld man möter i vårt samhälle idag. En form av eskapism.

– Ser du dig som en ”gamer”?

– Jag är ingen tävlingsmänniska utan spelar för mig själv. Jag kan nog se mig som något spelberoende men det handlar om att komma bort från vardagen och samla energi. Jag kan ofta spela om spelen flera gånger; är trött spelar jag ett spel jag redan kan men är jag piggare tar jag mig gärna an ett nytt spel. Jag har hittat en form som passar mig.

Fotnot

Enligt Wikipedia så spelar ca 200 miljoner människor “casual” spel varje månad. Dessa har en klart högre medelålder än traditionella datorspelare och består till 74% av kvinnor; de flesta av dessa ser sig inte som ”gamers”. Jämför detta med att det sålts sammanslaget 130 miljoner Xbox 360 och Playstation 3 sen 2005.