Bilspelsentusiaster kan delas in i två läger, de som vill vill ha verklighetstrogen simulering och de som vill ha orealistisk arkadkänsla. Jag måste direkt erkänn att jag tillhör den senare gruppen. Av detta kan ni ganska snabbt uppfatta att Dirt-serien, eller Colin McRay-serien som den hette förr inte varit någon favorit hos undertecknad.

Denna gång har dock Codemasters bestämt sig för att ge mig ett köttben. Dirt: Showdown handlar uteslutande om fantastiska situationer och race. Trånga passager och uppmuntrad knuffning varvas med ramper och eldkastare eller varför inte köra ”Herren på täppan” på en upphöjd arena. Allt som allt ett slags ”X-treme folkrace” med amerikanskt budget.

På pappret är Dirt: Showdown precis vad jag vill ha av ett bilspel, men det finns en rejäl sten maskineriet. Körkänslan.

Att gnälla på Codemasters känsla för bilhantering är att svära i kyrkan, men problemet finner jag i att de har valt att behålla den realistiska stilen från Dirt-serien och satt den i mer extravaganta spellägen. Det behövs mer än så för att göra en glansig arkadbrakare. Bilarna, gravitationen, friktionen mot underlaget – allt måste anpassas för att ge kraft-fantasin utlopp.

Så mycket är rätt med Dirt: Showdown. det ser skitläckert ut, det låter vräkigt och skränigt (som det ska) och banorna och spellägena jag fått prova är välgjorda och visar potential, men jag har inte kul.

Codemasters måste välja om de vill gå all-in eller inte. Vi får se när hela spelet är tillgängligt 29 maj.