Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gillar att få gratis spel skickade till mig. Men myntet har också en baksida. En baksida som grundas i de krav som ställs på mig. Så länge spelen kommer med jämna mellanrum så är det inga problem, men oftast kommer de i klungor, klungor som gör det svårt att hinna med, kombinerat med ett heltidsjobb och andra saker. Ni vet, sömn och sånt.

Så, i veckans lista tänkte jag rensa ut garderoben. Här är fem spel som jag aldrig skrev om innan, fast jag borde ha gjort det.

(Jag har dessutom försökt betygsätta spelen så rättvist som det bara går)

NBA 2K12

Basket. Inte min kopp jäger direkt, trots min längd. Men de basketspel jag tidigare spelat har alla varit betydligt mer underhållande än vad jag trott på förhand. Historien upprepades med NBA 2K12, där jag fann störst behållning just i karriärsläget där man något oväntat valt att infoga olika rollspelselement som hjälpte dig att forma din karaktär.

Basket är utöver det en sport som lämpar sig oerhört bra som tv-spel. Tempot är högt, fin teknik går ständigt i kamp mot kontrollerad kraft och för det mesta tilltalar allt det estetiska ögat. Problemet som finns med alla sportspel återfinns dock även här;  för att få ut maximalt med underhållning från spelet krävs det oräkneligt många timmar och matcher. Och i en sport där jag inte har vidare koll alls på vilka som är stjärnorna, vilka som är rivalerna och vilka som har den bästa pausunderhållningen så får jag det svårt att motivera mig till att spela vidare i min karriär.

NBA 2K12 får i slutbetyg en skitsur Woddy Harrelson (eftersom han inte kan hoppa så högt).

Jak & Daxter Trilogy HD

Den främsta anledningen till att jag inte skrivit något om dessa spel är helt enkelt att jag inte har hunnit spela alla tre. Faktum är att jag fortfarande sitter och nöter det första spelet, så det är egentligen endast det jag bedöma just nu.

Men redan där har det funnits väldigt mycket för mig att hämta. Jag är svag för plattformsspel, inte minst när de tar mig till så fantastiskt inbjudande världar som The Precursor Legacy gör. Jag vill bo där, Jag vill grilla med Jak & Daxter, surfa på det böljande havet och lappa sol hela kvällarna.

Som spel håller det också oväntat bra. Visst ser man skarvarna och kameran kan orsaka en del huvudbry, men oavsett hur många gånger jag dör av ett missat hopp så kan jag inte bli förbannad. Troligtvis för att jag redan har det så bra där jag är.

Jak & Daxter HD Collection (eller egentligen endast Jak & Daxter: The Precursor Legacy) får i betyg en iskall Piggelin (som dessutom endast kostar fyra spänn) under en varm sommarkväll.

Armored Core V

Jag lärde mig rätt tidigt under hyra-VHS-epoken att Mech-robotar är bland det häftigaste som finns. Tyvärr har jag sedan mina unga år separerats lite från fenomenet och därav också börjat tappa den förståelsen. Även om ett stort metal-monster, fullmatad med häftiga vapen fortfarande tilltalar mig så har jag svårt att förstå grejen med Armored Core V.

Saken är att det inte finns något i spelet som bjuder in en oerfaren spelare som mig. Grafiken ser lika tråkig och sömnig ut som själva omslaget, alla uppdrag följer samma enformiga mall och bidrar till ett uruselt tempo och kontrollen är löjligt komplicerad och ogästvänlig.

Armored Core V får 14 torra glasspinnar av 101 möjliga.

Street Fighter X Tekken

Här har jag faktiskt en ganska bra anledning till att jag ännu inte gjort något kreativt med spelet (det stavas Fylleslag, resten får ni räkna ut själva). Men det är oerhört svårt att få alla inblandades scheman att synka och fungera. Jag har dock spelat en hel del själv och jag är oväntat imponerad.

Jag trodde nämligen att Street Fighter X Tekken skulle vara Street Fighter IV (Arcade Superlong HD Extreme Edition) med några inklistrade fajters från Tekken-universumet. Visst känns det fortfarande mer som Street Fighter än Tekken i grunden, men jag blev väldigt överaskad över hur bra Jin, Law och Paul faktiskt passade i Capcoms kläder. Och tag-systemet fungerar ypperligt.

Dock så ger det bara så mycket att spela fightingspel mot spelets AI. Men som sagt, ett Fylleslag är att vänta. Känn hype.

Street Fighter X Tekken får två jägershots och en käftsmäll i betyg.

Devil May Cry HD Collection

Ännu en samling i HD. En samling spel som jag olikt Jak & Daxter har en relation med, och visste vad jag kunde vänta mig. Men samma sak här egentligen; jag hade spelat för lite för att kunna ge ett vettigt utlåtande när spelet kändes aktuellt, sen rann det ut i sanden.

Det var dock väldigt kul att göra återbesök i Capcoms demoniska näste och åter känna hur en perfekt spelkontroll känns. För är det något som får Devil May Cry-serien att stå ut så är det den fullkomligt bländande kontrollen, som aldrig lämnar något till slumpen. Som spelare har du inget alls att skylla på, bortsett från dig själv. Det, samt att Dante är en ostigt skön huvudkaraktär.

Men precis som tidigare så håller inte del 2 i serien måttet. Det är första spelet, samt den tredje som sitter på allt godis och mitt råd till den som inte spelat något spel i serien är att helt hoppa över den andra delen. Den ger dig absolut inget annat än huvudvärk.

Devil May Cry HD Collection får trots det en flottig pizza-slice i mungipan medan du somersault-sparkar dina fiender i takt till tuggande japan-metal.

—

Så ska en slipsten dras, eller något i den stilen. Tack för att ni läste, ha en bra dag.

Och glöm inte; slutbetyg är jätteviktiga i speltexter.