Nintendo har ur ett kommersiellt perspektiv ägt den stationära konsolmarknaden tre gånger. Det är två gånger mer än Sony, och tre gånger mer än Sega och Microsoft. Men de starkaste stjärnorna brinner snabbast, och medan den här generationens konkurrenter tuffar vidare har Wii i stort sett pensionerats av Nintendo. Medan WiiU planeras att släppas i slutet av det här året slåss Microsoft och Sony om casualpubliken som Nintendo lämnat bakom sig. För den här generationen har klyftan varit mer tydlig än någonsin. Under de första 3-4 åren hade Wii nästan monopol på casualpubliken, innan Kinect och Move anslöt sig. Men det är inte första gången som Nintendo varit det mjuka alternativet. För Nintendo har aldrig någonsin varit coolast.
Aldrig blev den här kontrasten tydligare än när Sony äntrade marknaden med Playstation — konsolen som definierade tv-spelens coola publik. F-Zero, som var Nintendos just då mest attitydsfyllda spelserie blåstes ur vattnet av Playstations Wipeout. Vi snackar supercool musik av riktiga, supercoola artister och supercoola fordon med supercoola vapen på supercoola banor. Wipeout var supercoolt, och var början på Sonys korståg att göra tv-spel supercoolt. Playstation bjöd på mogna racingsimulatorer, djupa rollspel och våldsamma fightingspel. Nintendo 64 handlade mer om färgglada plattformsäventyr och… det var i stort sett allt. Till och med Conker’s Bad Fur Day kom förpackat i det barnsliga fodralet. Det enda riktigt coola och vuxna Nintendo hade var Goldeneye och Turok.
Så här har det fortsatt. Nintendo är det lite snällare, mesigare alternativet som inte satsar på attityd. Nintendo gör något som blir framgångsrikt, och snart kommer en coolare version av den produkten ut från konkurrenterna. Mario och Sonic. F-Zero och Wipeout. Pokémon och Digimon. Zelda och Darksiders. Playstation Move och Wii. DS och PSP. Och nu senast Super Smash Brothers och Playstation All-Stars Battle Royale. Exemplen är många, och Nintendo är aldrig coolast. Det är ett faktum som inte kommer ändras med WiiU. Nintendo har ett par spelserier där man skulle kunna satsa på den vinkeln. Metroid, Zelda och till viss mån kanske F-Zero om de bara skulle vilja det. Men bortsett från ibland Metroid vill de aldrig gå fullt ut. Nintendo är fortfarande kvar i facket som Sega placerade dem i, och som de kanske själva gick med på att placeras i.
Illus: Penny Arcade
Allt beror helt och hållet på vad man tycker är ”coolt”. Jag för min del tycker jag inte det är coolt att headshootta folk i MW eller preja feeeta bilar i NFS. Nintendo för mig är det enda som fortfarande är hardcore. Okej Super Meat Boy, VVVVV, Demon Souls är hardcore men det mest för att de blickar tillbaka till en svunnen och oförlåtlig tid när det inte fanns några continues! Fan Nintendo för mig är det enda företaget som fortfarande vågar chansa! Inte med sina spel kanske men med deras koncept. Jämför Playstation,Xbox 360 och Pc. Egentligen är det bara ”vilken kontroll vill du helst spela dit spel med” med vissa få undantag. Inte ens Final Fantasy eller Metal Gear är heligt längre. Nintendos spel kan inte emuleras till andra format och det är det som gör dom unika i dagsläget. Man kan inte tävla med fet grafik längre enligt mig. Det enda man kan konkurera med idag är nya sätt att spela på och jag är så sjukt pepp på Wii U att jag här och nu sprängs och dör. Därför tycker jag att Nintendo är JÄVLIGT coolt och jag går stolt med mina pilotbrillor och funk i hörlurarna genom staden med den vetskapen.
Kaninen Rupert: Nintendo är punk.
Intressant text, tror också på att det är till viss del SEGAs fel att Nintendo har blivit de ”ocoola” – även om Nintendo alltid har haft bra spel.
Men det finns faktiskt en gång under min uppväxt som Nintendo kändes riktigt coolt – och det var när The Legend of Zelda: Ocarina of Time kom ut, det kändes inte sådär ”Nintendo töntigt” som Mario 64 (som fortfarande var ett fantastiskt spel) eller Yoshi’s Story gjorde kring den här tiden.