Det är nu flera veckor sedan jag och Samson satt och pratade om Flash-spel i Retroresan. Sedan dess har jag haft ambitionen att skriva ett kompleterande inlägg på ämnet, men det har helt enkelt inte blivit av. Faktum är att jag inte skrivit ett vettigt inlägg på drygt en månad. Man kan kalla det för skrivkramp, jag väljer att skylla på tidsbrist.

Men under dessa veckor har jag spelat Abobo’s Big Adventure fem gånger.

Som storkonsument av tv-spel lär man sig snart att uppskatta de annorlunda upplevelserna
Som storkonsument av tv-spel lär man sig snart att uppskatta de annorlunda upplevelserna. De som vågar ta ut svängarna vidbrett och sällan har något att förlora på det imponerar också mest om de lyckas bra. XBLA, WiiWare och PSN-spelen erbjuder bland de mest utsvävande och säregna upplevelserna på marknaden idag och det skrivs också väldigt mycket och ofta om dem. Men Flash-spel hamnar i ett tomt ekande vakuum, trots att de flesta bra och nyskapande idéerna börjar just där. Allt är dessutom gratis och oftast väldigt tillgängligt. Så frågan jag brottas med är varför det inte pratas, skrivs och tipsas mer om denna typ av spel?

Om jag traditionsenligt får fortsätta svara på mina egna frågor så tror jag många ser på Flash-spel som ett tidsfördriv för kontoret. På samma sätt som oinsatta ser på mediet TV-spel som barnunderhållning så kan i alla fall jag räknas till facket som dömde ut uttrycksformen på extremt gamla erfarenheter. Jag erkänner mig härmed rättad. För i takt med att tekniken och kunnandet har gått framåt så har lillebror Flash vuxit upp och visat sig kunnig på i stort sett alla punkter som ”vanliga spel” är. Det är bara jag som inte har hängt med.

Jag vet att jag verkligen tar i från tårna när jag kallar Abobo’s Big Adventure för en större upplevelse än Mass Effect 3. Om man plockar fram den mytomspunna måttstocken för vad som gör ett spel bra och mindre bra så stämmer det troligtvis inte. Men just den måttstocken har jag velat bryta av ett bra tag, den arbetar mot kreativitet och nytänkande till förmån för stora budgetar och hype-karuseller. För mig står dock upplevelsen i centrum, känslan jag bär med mig från ett spel bryr sig inte om detaljer utan fokuserar istället på helheten. I Abobo’s Big Adventure får jag rysningar, skrattar ofta och känner konstant genuin spelglädje. Mer än på väldigt länge.

Så ta din måttstock och stoppa upp den där jag inte längre ser den, för den betyder inget alls. Inte för mig i alla fall.

Här nedan är där ni tipsar mig om fler häftiga Flash-spel.