Spelade igenom Remedys skräckspel Alan Wake för några veckor sedan. Med sin blandning av Stephen King och Twin Peaks så både roade och skrämde spelet mig och jag rekommenderar det till de oinvigda. Men samtidigt som jag blev vettskrämd av alla suddiga lumberjacks ute i de mörka amerikanska skogarna så satte det igång en tankekedja i mitt stora huvud; Är detta verkligen ett spel jag spelar?

Låt mig förklara.

Berättelsen bjuder på en så mäktig och bred upplevelse att jag förväntar mig någon slags valmöjlighet
I Alan Wake består större delen av alla uppdrag av att du helt enkelt ska ta dig från punkt A till punkt B, utan att dö. En helt vanlig premiss som återkommer i mängder av spel, no big deal egentligen. Problemet jag har är att berättelsen bjuder på en så mäktig och bred upplevelse att jag förväntar mig någon slags valmöjlighet, att som spelare kunna påverka berättelsen och spelet genom vilka val jag tar. Men några sådana val ges aldrig och i slutändan förvandlas Alan Wake till en hög med spännande cut-scenes, med tillhörande transportsträckor som jag måste vandra igenom.

Kan då denna starka audio-visuella upplevelse jag fick från Remedys kreation verkligen kallas spel, när den egentligen mest liknar en väldigt lång film?

Jag tror att de senaste generationernas oerhörda förmåga att berätta gripande historier har skämt bort mig och även om långt ifrån alla spel ger mig mina önskade valmöjligheter (Älskar dig Fallout 3! ..och dig med Bioshock!) så håller de oftast ihop på ett helt annat vis. Som en enhet istället för den strikta uppdelningen cut-scenes och transportsträcka.

Eller så börjar jag väl bara bli gammal och gnällig, minns inte att jag haft några djupare filosofiska problem med Super Mario Bros. direkt…

Text av Mattias Sörbom

Mattias är utbildad filmvetare i sina bästa år samt passionerad tv-spelare. Bet sönder en Nes-handkontroll när han var liten. Planerar att tatuera en Big Daddy på armen, eftersom han känner igen sig i dess attribut. Driver spelblogg med höga ambitioner med sin vän Peter. Har aldrig spelat ett Final Fantasy-spel, men har däremot ägt allt från Vectrex till R.O.B. Och är nog allmänt en högst medioker gamer.