Inte så kul. Men bra ändå.
Något som blivit lite av Svamprikets slogan eller catchphrase, är ”för att spel är kul”. Och livet ska vara roligt. Men frågan är om alla spel måste vara kul och roliga. Kan ett spel vara bra utan att det är kul? Du kommer förmodligen inte tycka ett Super Mario-spel är bra om du inte har kul när du spelar det, eftersom det är allt Super Mario försöker vara — kul. Man ska sitta och le när man spelar Super Mario, för man sitter och ler när det är riktigt kul. Problemet är bara att vissa använder ”det är inte kul” för att beskriva varför de inte gillar ett spel som verkligen inte försöker vara kul. Jag vet inte varför det här sker när man pratar om spel, medan jag aldrig hört någon säga ”jag gillar inte Schindler’s List, den var inte kul”. Nej, Schindler’s List är inte KUL. Men gör det den dålig?
Två av årets absolut bästa titlar hittills är Asura’s Wrath och FEZ. Båda spelen har ganska låga snittbetyg av användarna (Asura’s Wrath: 6,2 FEZ: 6,4). Exempel på vad folk som givit låga betyg har att säga om spelen:
Om FEZ:
”I would love to like this game. Only its not that very fun.
It’s very interesting. The design of the game very much is trying new things.
The fun factor just couldn’t come together in the end.”
”Conversely, originality is not the sole benchmark of a fun game.”
Om Asura’s Wrath:
”Asura’s Wrath commits the cardinal sin of video games: It’s not fun.”
”I’ve had more fun staring at paint to watch it dry.”
” I didn’t get a game, i got a naff anime cartoon with terrible voice acting, a boring story and absolutely zero fun.”
Inte så kul. Men bra ändå.
Och de som gillar spelen använder samma ord, ”it’s fun”. Som om det elementet av underhållning är den objektiva måttstocken att gå efter när man bedömer ett spel. Jag vet inte om jag någonsin använt ordet kul eller roligt när jag förklarat varför jag gillar eller inte gillar ett spel i en recension. Vissa spel försöker inte ens vara kul så som Super Mario eller Call of Duty är kul, och jag tycker FEZ är ett perfekt exempel på ett sånt spel. FEZ handlar till stor del om att vara annat än ett spel som är kul och roligt. Och precis som en film kan vara jättebra utan att vara kul, tycker jag ett spel ska kunna få slippa vara kul. Jag tycker helt enkelt spelarna kräver fel saker, och önskar fler av dem kunde uppskatta spel som inte är kul och roliga precis som vi kan uppskatta andra kulturella medier som inte nödvändigtvis är kul och roliga.
Samma sak känner jag när det kommer till folk som ratar ett spel för att det inte är utmanande. En upplevelse behöver varken vara kul eller utmanande för att vara underhållande, om man frågar mig. Men det är ett annat inlägg. Finns det exempel på spel där kul inte är synonymt med underhållande? Behöver vi fler såna?
För mig handlar det nog mer om belöning, sen kan belöning komma i olika form. Att ett spel är kul kan ju vara en belöning i sig, att det är snyggt en annan, likaså utmaning. Bra story är ju också något som känns som en belöning. Sen får man ju baka ihop alla sina intryck och bestämma sig för om totalupplevelsen var bra eller inte 🙂
Tror du inte allt egentligen handlar om definitionen om ordet ”kul”?
Att ordet används idag som både substitut för ”roligt” och ”bra” och även ”underhållande” och låter därför missvisande när man fokuserar på ordet som du gjort i din text.
Om jag skulle säga att ett spel inte är kul, så menar jag helt enkelt att jag inte roas av spelet, jag blir inte underhållen och spelar hellre något annat spel. Oavsett vilket spelelement (utmaning, spelmekanik, story etc) som håller mig kvar eller inte så använder jag mig nog av begreppet ”kul”.
Bob:
Du kan ha en poäng, och jag funderade över samma sak. Jag kom fram till att då är frågan varför ingen någonsin kallat t.ex. Schindler’s List för en kul eller rolig film.
Sen inbillar jag mig att begreppen bär lite annorlunda mening på engelska jämfört med svenska. Mer som du beskriver det på svenska, men mer bokstavligt på engelska.
Haha, ja filmjämförelsen är rätt slående. Den enda som skulle kunna kalla Schindlers List för ”rolig” är nog några omogna fjortisar som inte förstår bättre.
Nä, nämnda film är ju en stark dramatisk upplevelse och som kan klassas som ”nödvändig” för folkbildningen.
Finns det några spel som når samma nivå tro? Nödvändiga, historiska spel?
Håller med om att spel inte behöver vara kul för att vara bra. Dock tror jag många spelar spel just som underhållning. Vad man sen uppfattar som kul är ju individuell.
I Schindlers List exemplet så kan vi tyvärr konstatera att det är ont om spel som för fram ett budskap lika starkt. Många spel siktar främst på underhållning.
Men ska jag dra något exempel så kan jag ju säga att jag aldrig hört någon säga att Dear Esther är kul. Däremot är ett många som tycker det är bra.
Då är frågan: Är Schindler’s List inte underhållande?
Kan det vara så att man använder olika ord för spel och film? Kul för spel och bra för film? Grovt generaliserat då 🙂
Jag tänkte också på Dear Esther som exempel. Det är inte kul, ändå gick det inte sluta spela förrän det tog slut. Iofs är det rätt kort, men ändå. Vet inte om jag kan säga att 999 (DS) är speciellt ”kul” heller, men jag tycker det är rätt underbart i alla fall. Beror nog rätt mycket på vilka ord man använder för att beskriva olika känslor och upplevelser.
Suck, varför var du tvungen att skriva det här? Jag läste det när det ploppade upp på twitter och har inte kunnat sluta fundera över det sen dess, utan att riktigt komma fram till nånting. Jag vet att jag kommer att fortsätta med det resten av dagen D:
Lätt off topic men jag är genuint nyfiken på hur man finner Dear Esther bra på något plan såvida man inte i vanliga fall även finner det underhållande att stirra på ett blankt A4 ark.
Det är en seg transportsträcka från punkt A till B som verkligen inte bjuder på någonting.
OnT så resonerar nog jag lite som Bob at PxK. Man får nog tänka på vad man lägger bakom ordet ”fun” och kanske inte lägga det till direkt synonym med kul.
Ytterligare ett spel som inte kan kallas ”kul” men väl intressant, vilket idag nästan blivit ett skällsord, är TRAUMA http://www.traumagame.com/ som jag precis spelat igenom (om det öht kan kallas spela).
Jag gissar att upplevelsen påminner lite om Dear Esther (som står på min att-spela-lista) och som får åsikterna om spelet att spreta åt två helt olika håll.
Men som svar på din fråga, Tommy: absolut inte! I bästa fall vill jag ha en upplevelse, något som berör på ett eller annat sätt. I värsta fall vill jag bara ha ett tidsfördriv, men inte ens då nöjer jag mig med vad som helst. Det får i vilket fall inte vara tråkigt. Och vem som avgör det, är bara jag själv.
@Trappski: Jag älskade Dear Esther. Det är lätt i den absoluta toppen av spelen jag spelat i år. Jag tycker att alla element (grafik, musik, story) i spelet sammanföll och skapade en underbar stämning som jag bara gick runt och söp in. Jag hade lite svårt i början, eftersom jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera spelet, men när jag hittade ett sätt blev jag helt förtrollad av det.
@Tommy: Intressant text. Håller till stor del med. Spelbranschen lider av ett svårt fall av ”inga genrer”. Vi har i stort sett bara en massa varianter av action. Det kan vara action med k-pistar eller svärd, men action är det alltid. Det finns knappt ens några komedier att tala om, och ”drama” är ett ord som inte ens verkar existera i spelbranschens ordlista.
Det är ganska sorgligt. Jag hoppas att det ändrar sig någon gång. Det vore trevligt.
Du har mig inte övertygad.
Kul-faktorn har större betydelse i ett spel än en film lite pga dess interaktiva input. Spel är lite bundet till tävlingsmomentet och det är ganska simpelt medan en ”simpel” film istället framstår som tråkig, oengagerande film. Så underhållningsvärdet ligger i olika saker. Eller iallafall för mig, för visst är det hela subjektivt vad man finner underhållande.
Så jag håller nog Super Mario Bros högre än Schindler’s List. Spelen liksom behöver den där simpla kul-faktorn för att vara engagerande. Film är lite tvärt om.
Avgrundsvrål:
”Kul-faktorn har större betydelse i ett spel än en film”
”Spel är lite bundet till tävlingsmomentet”
”Spelen liksom behöver den där simpla kul-faktorn för att vara engagerande”
Tyvärr är det du säger oftast sant, men jag tycker bara det beror på de flesta spelutvecklarnas låga och fantasilösa ambitioner snarare än något som är inneboende i spelmediet.
Angående om ett spel kan vara bra utan att det är kul så skulle jag vilja nämna Super Columbine Massacre RPG. Som spel betraktat är det inte kul, varken i gameplay eller övrigt speltekniskt utförande. De teman och frågor som spelet bollar runt med är inte heller kul (vad som gör massmördare av människor, hur omvärlden väljer att reagera, osv.). Däremot så tycker jag att SCM RPG är bra som en upplevelse, som social kommentar och som samhällskritik (appropå att spel inte skulle kunna vara tungt drama a lá Schindler’s List).
Och så finn dom som jag som när ett spel är intresant men ”inget kul att spela” bara kollar en Let’s play (eller liknade) på Youtube.
Så jag behöver inte spela Dear Ester, för jag har redan Sett någon annan göra det.
Och sen går jag och lägger 80kr på dlc till ett spel jag inte har än för jag vet att det kommer var jävlig kul att spela som Wheeljack.