Det här med öppna världar? Är det så himla skoj, egentligen? Jag har i ärlighetens namn aldrig orkat spela färdigt de spel som utspelar sig i en ”stor, öppen och levande stad”. Jag har tillbringat massa timmar med GTA III, i Vice City, San Andreas och med Niko Belllic, men jag har aldrig orkat slutföra det jag påbörjat. Det har helt enkelt blivit för mycket. Jag har tröttnat att härja runt i den stora, öppna och levande staden. Fram tills nu. Fram tills jag såg eftertexterna rulla i ett av det här årets mest underhållande spel. Fram tills jag spelade klart Sleeping Dogs.

Att göra jämförelser med Rockstars actionspel är lika vanligt som att en stoppar en korv i sitt bröd
Rockstar har med GTA-serien satt en standard för spel med öppna världar och att göra jämförelser med Rockstars actionspel är lika vanligt som att en stoppar en korv i sitt bröd. Alla gör det, vilket även jag nu kommer att göra, men med en liten annan vinkel mot vad en är van vid att se. Jag anser nämligen att Sleeping Dogs gör så mycket mer rätt än vad GTA-spelen någonsin har gjort. Självfallet förstår jag att ett spel som Sleeping Dogs aldrig skulle ha utvecklats om det inte hade varit för Rockstars gangstersagor. I vilket fall som helst har United Front lärt sig av mästarna, men förfinat det hela. Sleepings Dogs är det bästa GTA-spelet någonsin, även fast det inte ens är ett GTA-spel.

Sleepings Dogs har till skillnad från de GTA-spel jag spelat en story som engagerar mig. Jag vill faktiskt veta vad som händer sen, jag vill se hur allting kommer att sluta.  Jag har mycket lättare att ta till mig huvudkaraktären, Wei Shen, än vad jag har haft med huvudkaratärena i  GTA-spelen. Det är inte så att jag kan identifiera mig med honom, då jag aldrig har varit en ”snut under täckmantel som är en jävel på kung-fu” men det hindrar inte mig från att känna med Shen och faktiskt bli berörd av saker som händer honom.

Just saker, det händer det hela tiden. Sleeping Dogs är väldigt varierat i sitt gameplay, vilket gör att det aldrig blir trist och tjatigt. Snabba biljakter, häftiga kung-fu fighter, intensivt pang-pangande turas om att ge mig häftig actionunderhållning hela spelet igenom. Inte en enda minut har jag känt att jag ej har blivit underhållen. Det har istället känts som om jag har suttit och tittat på en riktigt bra John Woo-rulle. I ärlighetens namn så är det bara duvor och en  bäbis som saknas.

Proffstyckare kommer förmodligen klaga på att Sleeping Dogs är i det lättaste laget eller att det håller spelaren lite för hårt i handen, men jag är ingen proffstyckare utan en glad amatör. En extremt glad amatör som anser att Sleeping Dogs kort och gott är helt jävla awesome. Jag är även extremt glad över att jag bara har gjort 25% av sidospåren i spelet, vilket innebär att jag har många roliga timmar kvar i Hong Kong.