Svampriket har fått ett smakprov av Codemasters F1 2012. Planen var att visa upp spelet och berätta lite om det i en quicktitt. Men den planen skräpades när det stod klart att vi inte är tillåtna att spela in något alls från F1 2012. Så nu sitter jag här för att i text berätta om ett spel vars genre jag inte är speciellt insatt i, utan att för den delen bara upprepa PR-releasernas punkter. Det innebär att den här texten förmodligen inte kommer handla så väldigt mycket om just precis F1 2012. I stället kommer det till stor det att handla om något som min tid med spelet fått mig att fundera över. Nämligen hur det finns en hel subkultur av nichespel som obskyra shmups och tågsimulatorer, spel som få någonsin ens hört om men som bevisligen säljer mycket mer än vi tror till en väldigt specifik publik.

Yup, this is a thing

Jag behöver inte vara ett hårdkokt fan av F1 för att se ambitionerna bakom spelet. Men jämfört med Dirt-serien kommer F1 2012 likt sina föregångare inte skapa några stora rubriker  och få omslaget på några speltidningar. Ändå släpper Codemasters ett nytt F1-spel varje år. Det innebär att de måste vara ekonomiskt framgångsrika, och säljer tillräckligt för att få med vinst trots bristen på högprofilerade PR-kampanjer. Och det är det här som fascinerar mig. Nichespelen med sina hängivna anhängare. Ingen av Svamprikets läsare som aldrig hört om F1 2011 kommer plötsligt få för sig att prova en F1-simulator. Och den läsaren som redan har koll på spelet vet förmodligen redan vare sig hen är intresserad eller inte. Hur många av oss känner ens någon som spelar tågsimulatorsspelen som släpps på löpande band?

Om du är ett fan av F1 2011 eller någon av de tidigare installationerna, var det förmodligen du som letade upp spelet. Det var förmodligen inte spelet som råkade hitta dig via någon trailer på IGN, och som fick dig att plötsligt vilja prova en djup och realistisk F1-simulator som handlar helt och hållet om perfekta linjer och precisionsbromsande. Och det ligger något vackert i att spel som F1 2012 kan hitta sin publik på det sättet. Att höga PR-budgetar och stora plask på mässgolven inte är nödvändigt. När jag recenserade Dynasty Warriors tänkte jag lite samma sak, och det kändes verkligen att spelet är enormt anpassat efter den lilla smala målgruppen som man specialiserat sig på att tillfredsställa, och som fortsätter komma tillbaka för att få uppleva det igen spel efter spel.

Det finns en målgrupp för det här också

Men det är inte helt rätt att jämföra F1 2012 med ett spel som Dynasty Warriors, även om jag gladeligen klassar båda som niche. Det märks nämligen att F1 2012 vill välkomna nya spelare. Att det inte är lika kompromisslöst som såna här titlar brukar vara. Här finns djup ingående tutorials som inte bara talar om hur spelmekaniken fungerar, utan som även förklarar själva sporten för mig. Men det är när jag stänger av all hjälp och efter mycket träning faktiskt klarar ett lopp själv – hur långt bak jag än hamnar – som jag förstår tjusningen i det hela. Och det är ungefär vad jag har att säga om F1 2012. Tidigare delar har kritiserats för att inte tillföra tillräckligt mycket nytt och ha irriterande onlinepass. Hur det blir med den saken återstår att se, när F1 2012 släpps om två veckor. Men om du tillhör spelets målgrupp har du förmodligen redan koll på det.