”I Brunlöfs hörlurar” är en serie inlägg där jag berättar om musiken jag lyssnar på just nu. Allt utgår från min Spotify-lista med samma namn, som namnet till trots uppdateras lite då och då.
Jag är lite sent ute med månadens lista. Har inte riktigt hunnit lyssna mig till en ny lista förrän nu och nu när den är klar, åtminstone för stunden, kan man konstatera att det är ovanligt mycket svensk musik som letat sig till listan;
- Passion Pit – I’ll Be Alright
Passion Pit fortsätter övertyga. Andra singeln från ”Gossamer” är lite stökigare än ”Take a Walk”. På ett bra sätt. Årets skiva?
- The Ting Tings – Hit Me Down Sonny
Nuvarande listans äldsta låt. Riktigt gungig och skön, och fungerar oavsett vilket humör du är på för stunden. Smeker mig medhårs med ett snyggt trumm-orienterat parti mot slutet.
- Chechen – EPA
Listans första ”konstiga” låt. När jag såg titeln tänkte jag direkt ”Basshunter-diskvalificera” låten, men låt inte titeln lura dig. Oerhört svängig och snygg.
- Frank Ocean – Lost
”Lost” tar lite tid på sig för att hitta rätt, men levererar när den väl når fram. Snygg i sin enkelhet, underbar att ha i bakgrunden eller som låt att vakna till.
- AWOLNATION – Soul Wars
Efter ha lyssnat mig sönder och samman på ”Sail” så var ”Megalithic Symphony” en stor besvikelse. ”Soul Wars” är ljuset i tunneln, som öser på men samtidigt gungar friskt.
- Far & Son – Hyr stället
Jag brukar fräsa som en ilsken katt när det kommer till hiphop, inte minst den svenska typen. Men ”Hyr stället” är ett undantag som är svår att ursäkta. En kraftig hook är det enda som behövs ibland.
- Coheed and Cambria – Key Entity Extraction III: Vic The Butcher
Med det nya albummet (som släpps imorgon) är ”det gamla” Coheed tillbaka. Nya skivan har redan letat sig ut på Spotify och där är det ”Vic the Butcher” som låter bäst hittils. Claudio låter arg!
- Timo Räisänen – Second Cut
Timo målar väldigt enkelt in sig i ett hörn med sin enkla poppiga rock. Men ibland träffar den också rätt, och ”Second Cut” får nog räkna sig till den handfull av riktigt bra låtar som han har under sitt bälte.
- Niklas von Arnold – Relations
Relations” är ett ypperligt exempel på att man inte alltid behöver volym för att skapa tyngd. En intressant låt som jag fortfarande inte riktigt kan sätta fingret på.
- Petra Marklund – Händerna mot himlen
Grannen Tobias skickade över denna låt, som efter ett par lyssningar faktiskt satte sig fint.
- Witchcraft – Democracy
Skivan som jag skrev om för någon dag sedan rullar fortfarande, och jag är fortfarande fäst vid ”Democracy”. Vad det är som får mig att tycka så orkar jag inte grubbla i. Det är trots allt väldigt enkel, rak rock vi pratar om.
Mina månadslistor brukar i normala fall inte vara riktigt så här långa, men jag hade några veckors musik att lyssna ikapp på. Listan i sin härliga helhet hittar du här. Prenumerera gärna!
Och upplys mig gärna om jag missat något bra.
