Medan man märkte att spelhösten hade kickat igång förra månaden så har det varit redigt lugnt på spelfronten under september månad. Så lugnt att vissa till och med har kunnat spela vad de faktiskt vill spela av egen fri vilja för en gång skull.

Under höstens första månad har Tommy mestadels låtit sig drunkna i det fantastiska Shin Megami Tensei: Persona 4, men det är en senare historia. Den här gången handlar det bara om robotar i förklädnad;

Transformers: Fall Of Cybertron

[betyg:3]Jag gillade verkligen multiplayerläget i War For Cybertron, och blev lite besviken på att Fall of Cybertron inte gav mig samma nöje där. Även om klasserna är mer balanserade den här gången, känns vapnen för svaga och bandesignen för rörig. Men det som fick mig att ge upp var ändå den fullkomligt usla matchmaking som spelet bjuder på. Kanske väntade jag för länge och halkade efter, vad vet jag. Men det multiplayer tappat har kampanjen tagit igen! Äventyret är otroligt varierat, och jag tröttnade aldrig på det jag gjorde innan något nytt dök upp. Tyvärr går det inte att spela co-op längre, men det är ändå en upplevelse som jag njöt av mer än många andra spel i genren.

Anders la precis sina Nintendo-tummar på hyllan. Inte bokstavligen kanske, vardagen skulle bli så mycket svårare då, men som många vet så kommer han nu inte spela tv-spel under ett års tid. I september hann dock några sista slinka förbi;

Tekken Tag Tournament 2 (PS3)

[betyg:4]Även om Tekken 6 var bra så var det inte tillräckligt bra för att få mig att överge Tekken 5 (Dark Resurrection Online). Och när en prolog-version av ”Tag 2” landade i samband med ”Tekken Hybrid” förra året var jag inte heller vidare imponerad – det kändes fladdrigt och flamsigt. Det fullskaliga, färdiga spelet erbjuder dock en bättre upplevelse än vad jag fick då. Med ett enormt karaktärsutbud serveras spelaren ett gediget fightingspel (inte Beat ’em up) som lyckligtvis inte heller handlar om något annat än att spöa på varandra. Inget fjompigt story-mode, ingen krystad tredjepersons-brawler. Bara Tekken-fighting. Riktigt jävla bra Tekken-fighting. när allt kommer omkring.

NHL 13 (360)

[betyg:4]För ett år sedan surade jag över för få och framförallt obetydliga nyheter i NHL 12. I årets upplaga surade jag istället till för att spelet kändes obekvämt obekant. Men bara inledningsvis, och snart övergick den sura minen till en mer sammanbiten och koncentrerad min, som i sin tur övergick till ett litet, försiktigt men optimistiskt leende. Det tar tid att vänja sig vid det nya systemet, men när fysiken börjar sitta blir resten av spelet också väldigt mycket bättre. NHL 13 är närmare revolution än evolution – men perfektion uppnår man inte grundat i de små störande buggar som säkerligen slipats bort till nästa års upplaga.

To the Moon (PC)

[betyg:5]Det känns ju lite knepigt att recensera ett spel som släpptes för mer än ett år sedan. Men To the Moon träffar en speciell nerv i mig, en sån som får mig att vilja prata, upplysa och predika om dess förträfflighet, trots vetskapen att jag troligtvis är sist till festen. Men skitsamma. To the Moon är en upplevelse så smart och rolig att jag väljer att sitta här och ödsla tid på de taffliga rader text som jag försöker skriva. I grunden är det inte mycket till spel, du spelar knappt något alls. Men som upplevelse var det precis vad jag behövde.

 Malin har nördat lös Holmesian-style  och klarat upp brott i viktorianska England.

The Testament of Sherlock Holmes (Multi)

[betyg:4]Att säga att jag är petig när det kommer till Sherlock Holmes är vad som brukar klassas som en rent kriminell underdrift. Att The Testament of Sherlock Holmes får så högt betyg handlar dock inte bara om den detaljrikedom som ägnats åt spelets kärleksförhållande med orginalmaterialet eller om att utvecklarna formgett sin version av Sherlock Holmes efter fanfavoriten Jeremy Brett. Det handlar också om att spelet vågar ha en peka-klicka-mekanik och rätt svåra pussel i en tid där saker som att avbryta den linjära bandesignen med en hissekvens kan klassas som ”pusselmoment”. The Testament of Sherlock Holmes är som ett långsammare LA Noir, fast med riktiga utmaningar.

Ludde har spenderat den mesta tiden med ett spel känt som Resident Evil 6, men vad han tycker om det får vänta. Istället får ni hålla till godo med ett gäng arga fåglar;

Angry Birds Trilogy (PS3)

[betyg:2]Finns det någon som äger en iPhone eller en Android som inte har spelat Angry Birds? Jag tror inte det. Så varför ska detta spel släppas på konsol? Finns det ett behov av att sitta i soffan framför sin Tv och ha ihjäl grisar? Det kan jag inte jag svara på. Det enda jag kan säga att är det fortfarande är kul att göra det, vare sig det är på min iPhone eller på mitt Playstation 3. Men är det nödvändigt?

Samson har mestadels roddat inför Storpremiären av Svamppod Fyrkant men han hann också med att slinka in ett efterlängtat spel i mixen.

Darksiders II (PS3)

[betyg:3]Darksiders fortsätter på sitt korståg att göra världens bredaste tv-spelsbuffé ochj gör ett riktigt hyfsat jobb även denna gång. En stänk Zelda, en klick God of War, krydda med pussel från äventyrsspel och fetchquests från MMORPG och toppa av med Diablos lootsystem i lightversion. Tyvärr tappar spelet sin egen unika smak när man förpassar postapocalypsen jorden mot vaga tolkningar av biblisk lore som tar sig för många friheter för att känans relevanta. Darksiders 2 är som en charmig och intressant hårdrockare i 15-årsåldern. Rolig, och full av potential men också hopplöst anakronistisk och ganska töntig. Som en bra Iron Maiden-låt ungefär.

Tobias har precis börjat sitt vikariat och startade med att sparka Anders rumpa i Tekken så hårt att han slutar spela i ett år.

Tekken Tag Tournament 2 (PS3, inte 360)

[betyg:4]Jag har ett väldigt stort hjärta för det första Tekken Tag som i arkadform fanns på lokala haket under ett par år av min uppväxt. Tag-funktionen kan nog vara en av de mest revolutionerande fighting-mekaniker som kommit sen karaktärerna började byggas av polygoner. Del två gör ingen besviken med det största karaktärsgalleri i Tekkens historia och en grundmotor hämtad från Tekken 6. Jag var initialt rädd att hysterin och oseriositeten från Street Fighter vs Tekken eller Marvel vs Capcom 3 skulle smitta av sig och göra det till ett partyspel men som tur var är det hårt och seriöst, precis så jag vill ha det. Lägg därtill det mest ambitiösa träningsläget jag sett så står det klart att Namco vill ge seriösa fighting till alla.